söndag 16 oktober 2011

Vem är from?

Jag har tidigare skrivet att fromhet, för mig, innebär att leva sitt liv enligt sin övertygelse.

För någon månad sedan hade jag ett samtal med en person om fromhet. Han sa något i stil med: "Det är bra att berätta att man är from, då får man fler människor med sig". Jag svarade: "Den som är from har inget behov av att berätta det för någon, det märks nog i hur man är och i vad man gör."

Vi kom inte riktigt överens och när jag försökte mig på en liknelse, blev det inte bättre: "Om en person hela tiden måste understryka att han skämtar, då är han nog inte så rolig som han tror. Hade han varit rolig så hade det märkts i att omgivningen skrattar."

Diskussion fortsatte med att min samtalspartner underströk vikten av att framhålla sin tro och berätta att man är kristen. Återigen försökte jag svara med att det framgår väl om man lever som en troende och kristen människa. Vårt samtal slutade inte i osämja, men jag nådde inte fram med mitt budskap och han kunde inte övertyga mig, om sitt.

Under min vistelse i klostret Bose, mötte jag en nunna, syster A. Hon lärde oss ett sätt att läsa bibeln som heter; "Lectio Divina". Det var för mig, ett nytt och spännande sätt att läsa sin bibel. Det gav nya och ganska dramatiska intryck och avtryck. Direkt kom jag till insikter om mig själv och mitt liv, både positiva och sådana som var mindre bra.

Jag frågade syster A, vad munkar och nunnor gjorde med sina insikter, delade man dem med varandra? Brukade de berätta för varandra om allt det nya de lärt sig om sig själv och sitt sätt att leva? Hon blev förvånad över min fråga men svarade med övertygelse och bestämdhet: "Det ska man inte berätta, det ska märkas på hur man är och lever. Mina nya kunskaper ska framgå genom att jag ändrar mig och mitt sätt att vara."

Så här i efterhand har det slagit mig att bröderna och systrarna i klostret inte vid ett enda tillfälle pratade i "fromma" religiösa eller kristna termer. De var troende och kristna, i sitt sätt att vara och i sitt sätt att leva. Kan det vara så att när man pratar om sin fromhet, så är det ett sätt att försöka övertyga någon om det som inte märks?

Syster A´s målsättning i livet var att hon genom sitt sätt att vara, göra och leva, skulle motsvara en enda sida i bibeln. Att andra i och genom henne skulle uppleva och känna, det som står skrivet på en av bibelns alla sidor. För mig är det fromhet, inte att hon säger det, utan att hon försöker göra det. En handling säger mer än tusen ord. Det du gör hörs högre än det du säger.

Jag har kommit fram till att min samtalspartner säkert har de bästa intentioner, då han säger att vi måste prata om vår fromhet, för han menar ju inte att det ska ta slut vid orden. Hade vi fortsatt samtalet, hade vi kanske kommit fram till att vi tycker väldigt lika, men att vi har olika inriktning, tradition och ideal vad gäller fromhet.

Vem är då from?

Jag skulle säga att from är den, vars tro får sitt uttryck i kärlek.

Kanske är det skillnad på olika fromhetsriktningar, fromhetstraditioner och fromhetsideal, på grund av att vi ser och/eller tolkar kärlek på olika sätt?

9 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte16 oktober 2011 kl. 17:21

    Ett problem med ordet from är att det numera har så många betydelseskikt, ibland även i nedsättande mening "de fromma" om troende som tror sig vara bättre människor eller "from förhoppning" där ordet from snarast betyder naiv. Och sedan ett barndomsminne, ett bön från den alltför "fromma" söndagsskolan:
    Lieber Heiland mach' mich fromm
    Dass ich in den Himmel komm!
    Alltså: Kristus gör mig fromm, så jag kommer i himmelen. De andra då?

    SvaraRadera
  2. Hej Krister,Thorsten och alla andra läsare.Har haft problem med att skicka kommentarer till dels denna blogg men också andra bloggar som är anslutna till blogger (tror jag det heter).Men nu verkar det fungera.Till ämnet:En annan beteckning/egenskap som jag anser missbrukas/är oklar, är ordet humanist.Förbundet "Humanisterna" är ju som bekant kritisk mot religion i allmänhet,man får då intrycket att endast ateister och möjligen agnostiker är "riktiga" humanister.Men jag(och säkert många andra)anser att dom flesta kristna,muslimer,buddister osv är humanister.Man kan med andra ord inte hävda att man automatiskt är humanist om man är tex kristen eller ateist,utan det är ju hur man är mot människor i sin omgivning./Petter

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte16 oktober 2011 kl. 20:05

    Hej Petter!
    Ang. förbundet Humanisterna i Sverige kan man ju säga:
    Det finns ingen Gud och Christer Sturmark är hans profet... ;-)

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och Petter och tack för era kommentarer.

    Välkommen tillbaka Petter - skönt att du kan skicka kommentarer igen.

    From, ödmjuk, humanist - det finns många ord som vi måste återerövra. Det verkar som om vissa ord "kidnappas" och omvandlas i andra kontexter än dem där de först uppstått. Å andra sidan är det ju ingen som äger ord och har ensamrätt på dem. Själv vill jag inte dela in ord i religiösa och profana - 90 % av orden i t ex bibeln är ju "vardagliga" ord.

    Om jag förstått det hela rätt så var from ett ord som från början användes för att beskriva en person som följde sin övertygelse och levde ut sin tro i goda handlingar. I dag finns det många olika förståelser av ordet. Precis som du skriver, Thorsten, är de flesta ganska negativa. När jag läser Paulus brev till romarna och galaterna, får jag en positiv bild av fromhet. Han verkar också tycka att fromhet är något som inte syns på ytan, utan som märks i trons konsekvenser, "kärlekshandlingar".

    Humanist är väl den som har en positiv bild av människan och människans möjligheter? Någon som anser att människan är unik och kan utveckla fantastiska saker? Någon som anser att kunskap och utbildning är centralt för människor? Om denna beskrivning stämmer så kan man vara humanist oavsett vilken religion man än har eller inte har.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. En gemensam bekant till oss, verksam i Maria kyrka, brukar säga att han har svårt för "fromlerier". Jag har aldrig hört detta ord tidigare men förstår förstås precis vad han menar. Det handlar om dessa människor som måste stå i gathörnen och be (Matt 6:5) för att alla ska se hur fromma och kristna -och därigenom goda - de är.

    SvaraRadera
  6. Har i många år haft svårt med ordet "from". Jag kom som ung predikant till Västerbotten tidigt 60-tal. Starkt pietistiskt präglade bygder. Jag kom från Johannelund där rektor Torsten Nilsson lärde oss unga att våga tolka bibelberättelserna på ett nytt sätt, en tolkning i en ny tids kontext. Det motstånd jag och mina kamrater upplevde blev mycket hårt. Vi var alldeles för "ofromma". Jag minns att jag på ett konfirmandläger svarade på frågan om det var synd att spela kort att jag gärna "drog en spader". Det var en journalist närvarande och han publicerade mitt svar på den och andra frågor om vad som var synd. Så hudflängd trodde jag inte man kunde bli. Där grundlades samma som Kjells vän i Maria, en skepsis mot allt "fromleri". Men jag ställer gärna upp på det mesta som Krister skriver.

    SvaraRadera
  7. Hej Kjell och Ulf. Tack för era kommentarer.

    Jag har också väldigt svårt för "fromlerier".

    Mitt inlägg handlar i grund och botten om att fromhet måste vara något mer än en massa vackra ord och regler om vad som är rätt och fel i vårt kristna liv.

    Paulus skriver att det inte sitter i "omskärelsen eller förhuden". Ibland undrar jag om vi i vår tid skapat andra saker som ersättning för "omskärelse och förhud". Vi har hittat på ganska ytliga saker som visar vem som är from eller inte. Jag tänker på klädsel, ordval, frisyr och fritidsintressen.

    Jag beklagar djupt att du, Ulf, blev hudflängd för att du uttryckte att du gärna drog en spader.

    För mig blir det en ytlig fromhet om det handlar om huruvida man spelar kort, golf eller på hästar eller om man röker eller dricker ett glas vin eller en öl.

    Paulus skriver att allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Den enes tro förbjuder honom/henne att göra en sak, medan den andres tro tillåter honom/henne att göra det. Det innebär inte att den första är from och den andra inte är det. Båda är fromma eftersom de följer sin tro.

    Fromhet borde handla om hur min tro omsätts i kärleksfulla handlingar mot andra människor och skapelsen, och inte i fall jag spelar kort eller använder särskilda ord.

    Tyvärr är vi många som dras med förklaringen att from är den som inte syndar enligt en syndakatalog där de flesta synderna börjar på bokstaven S.

    Vad man verkar glömma bort är att vi alla är syndare och rättfärdiga på en och samma gång. Ingen av oss klarar av att bli rättfärdig på grund av vad vi själva presterar, utan det blir vi genom den nåd Gud skänkt oss genom Jesus Kristus.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  8. Thorsten Schütte17 oktober 2011 kl. 21:19

    "Fromma Västerbotten" - då passar det bra att jag just nu läser P O Enquists "Ett annat liv" där alla som avviker från fromhetsidealet anses vara "eljest".
    Jag tycker att vi många som präglats av en uppväxt i en pietistisk, konservativ frikyrklig, syndakatalogs, ja ni vet jag jag menar, miljö, i vuxen ålder ifrågasätter den, men ej ha förlorat tron ska sträcka på oss! För frestelsen har ju varit stor att kasta ut barnet med badvattnet och överge tron i ren trots.

    SvaraRadera
  9. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag har själv växt upp i en icke-religiös familj, så jag kan nog inte riktigt föreställa mig hur det är att växa upp i den miljön du beskriver. Dock har jag läst om den, både i skönlitteratur och i facklitteratur.

    Jag tycker också att de människor som "sett igenom" och fortfarande tror är människor som ska sträcka på sig. De som inte klarat det har jag full förståelse för. Oftast är det ju inte Gud som människor vänder sig i från, utan det är kyrkan och andra kristna. Jag ber för att de ska hitta tillbaka till den tro som kyrkan och människor skymmer för dem.

    Ha en bra dag!

    Krister

    SvaraRadera