onsdag 24 november 2010

Krokben på sig själv

Jag har den senaste tiden med behållning, läst Dag Sandahls blogg. Han är en "omstridd" präst, på grund av hans motstånd mot kvinnliga präster. Jag delar inte hans ämbetssyn, men han har många kloka tankar, en skarp penna och en vass tunga.

I går läste jag ett inlägg på hans blogg om att vi behöver; "regler som skyddar oss mot de goda". I förstone så är det ett konstigt påstående, men när man läser igenom vad han skrivet, så inser man att det faktiskt ligger något i det han skriver. Människor som strävar efter att vara goda, kan vara så angelägna att de slår över till att bli onda.

Jag tror det är likadant med människor, grupper, föreningar eller organisationer som strävar efter den perfekta människan och den perfekta moralen. De strävar efter något som inte finns och som är omöjligt att uppnå. Risken är uppenbar att den höga moralen plötsligt vänds till omoral.

I stället för att erkänna fel, så täcks de över. Konflikter sopas under mattan. Att förneka eller skylla på någon annan blir så småningom vardagsmat. I stället för öppenhet så blir det ett slutet sammanhang. Till slut riskerar man att använda all energi för att "skydda" sig mot sin egen moral och sina egna krav.

Även om jag inte delar många av DS ståndpunkter, så tycker jag att han sätter fingret på något viktigt. Om vår självbild är att vi är allt igenom goda, perfekta i alla avseenden och har en hög moral, då kan vi sätta krokben på oss själva. Vi riskerar att uppnå den exakta motsatsen till det vi strävar efter.

8 kommentarer:

  1. Tänkvärt och vad glad jag blir när jag hittar dina ord och betraktelser om ämnet självbild. Detta fenomen är så starkt inom det arbete jag gör inom en särskild yrkesgrupp och jag har haft svårt att sätta fingret på det som jag "upptäckt". Och nu har jag fått ord och en möjlighet att närma mig kärnan. Superintressant.

    SvaraRadera
  2. Hej Mia och tack för din kommentar.

    Det känns bra att kunna hjälpa till att sätta ord på saker. Jag tycker det är viktigt att vara profet enligt gamla testamentets betydelse, dvs att tala om hur det är ställt med saker och ting.

    Mitt föredöme är piloterna. De är högt utbildade, har ett kvalificerat jobb, ett stort ansvar och ett högt anseende i allmänhetens ögon. Ändå är de medvetna om att alla kan göra och gör fel. Det innebär att deras höga moral betyder att man ska "anmäla" sig själv när man gjort fel. Allt i syfte att utveckla utbildning och teknik. Jag önskar att alla hade samma typ av moral, dvs en moral som bygger på en korrekt beskrivning av verkligheten och människans natur.

    Jag önskar dig allt gott i ditt fortsatta arbete.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte25 november 2010 20:46

    Anmälan av egna eller kollegors fel inom flyget används konstruktivt för att lära sig av felen, inte för att "pricka" folk. Där har sjukvården mycket att lära sig!

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag tror att det inte bara är sjukvården som har mycket att lära sig av flyget, det har vi alla.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. Edna Eriksson, mångfaldskonsult, pratar om "den välvilliga diskrimineringen", som det funnits mycket av i Sverige. Vi vill vara förstående, hjälpsamma och snälla mot "dem" (invandrare, muslimer, homosexuella...) och särbehandlar dem i det syftet, utan att förstå att det är både kränkande och utestängande.

    SvaraRadera
  6. Hej Jiang och tack för din kommentar.

    Ytterligare ett exempel när "godhet" och "välvilja" kan bli till något annat. Jag kaller det "paternalisering", dvs. ett uppifrån perspektiv och ett klappande på huvudet.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  7. Thorsten Schütte2 december 2010 17:15

    Det finns dock en sak vi inte borde lära oss från flyget: det makalöst otympliga, långsamma och burdusa sättet att fylla ett flygplan med passagerare och tömma det på desamma...

    SvaraRadera
  8. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag har de senaste gångerna jag flyget varit med om det motsatta. Två ingångar och människor som inte börjar sätta sig längst fram respektive längst bak.

    Dock håller jag med dig - det kunde varit mycket bättre.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera