onsdag 31 mars 2010

Skitprat

Är det alltid skitprat när man pratar om en annan människa i stället för att tala med, eller till personen i fråga?

Det är en fråga som jag brottats med i många år som chef. Jag undrar när prat blir till skitprat?

Det mest önskvärda är självklart att man pratar med en person, eller till vederbörande. För mig personligen har det alltid varit idealet, men jag inser att det finns undantag. Jag vill och önskar att alla människor vänder sig direkt till mig om de har några synpunkter, men med tiden har jag förstått att det inte alltid fungerar.

Jag tycker att det är okej om någon pratar om mig, så länge det finns ett gott syfte. Syftet kan vara att förstå eller att avreagera sig. Det kan vara så att man rådfrågar någon som känner mig bättre eller det kan också vara så att man är arg, ledsen eller frustrerad och behöver göra en så kalla "defusing" - det vill säga avreagera sig.

Skitprat blir det när man inte har ett gott syfte eller då man avreagerar sig hos flera olika personer. Den värsta formen av skitprat är när man får lyssnaren att tro att man har ett gott syfte, eller att man verkligen bryr sig, när man i själva verket bara vill göra illa.

Att prata skit om andra är ett sätt att skapa relationer och skaffa hållhakar. Till att börja med känns det varmt och trevligt och man upplever samhörighet. Så småningom blir det obehagligt och det är svårt att bryta och komma ur mönstret.

Att prata skit kan också vara ett sätt att skaffa sig makt och inflytande. Det finns inget enklare och snabbare sätt att skaffa sig informell makt än genom att prata skit om den formella makten.

Man får inte heller glömma att det krävs minst två personer för att prata skit. En som pratar och en som lyssnar. Även den som lyssnar har ett ansvar. Själv försöker jag leva enligt devisen att jag aldrig säger något om någon, som jag inte kan säga direkt till personen i fråga.

Jesus har lärt oss hur vi ska hantera skitprat.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem".

"Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom".

Stilla veckan

I dag har vi "dymmelonsdagen", det vill säga att det i dag är stilla veckans mittpunkt.

Dymmelonsdag kommer från att man förr dämpade kyrk-klockornas klang. Då bytte man antingen ut kläppen från en metall-kläpp till en trä-kläpp, eller så lindade man in kläppen i tyg och läder. Allt för att få en lägre, dovare och mjukare klang när man ringde i kyrk-klockan. Det skulle höras att påsken, (skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk), närmade sig och att påskfriden skulle inledas.

I våra kyrkor markerar vi stilla veckan på olika sätt. I någon kyrka är all verksamhet vilande, det är tyst och stilla under veckan. I en annan kyrka firar vi passionsandakter varje kväll för att minnas Jesus sista dagar som människa.

I morgon firar vi skärtorsdagsmässa till åminnelse av den dag då Jesus instiftade nattvarden. Gudstjänsten avslutas med att altaret kläs av, altartavlan stängs eller täcks och det sätts fram ett träkors, och en törnekrona. Efter att man klätt av altaret till en textläsning då tystnar orgeln så att man sjunger sista psalmen acapella.

måndag 29 mars 2010

Styrelsemöte och Kyrkoråd

Nu gör jag två dagars uppehåll i bloggskrivandet.

Måndag kväll har vi styrelsemöte för Soldathemsföreningen vid Livgardet, där jag är ordförande.

Tisdag kväll har vi Kyrkoråd med bland annat årsredovisning för 2009.

Jag återkommer på onsdag.

söndag 28 mars 2010

Boken, filmen och verkligheten

I går kväll såg jag andra delen av tv-serien efter Stieg Larssons Milleniumserie; "Män som hatar kvinnor". Ofta när jag läst en bok och sedan ser filmatiseringen, då blir jag besviken.

Boken är nästan alltid mycket bättre än filmen. Personernas karaktärer och utseende stämmer inte överens med den beskrivning som finns i boken. Händelser och händelsekedjor har förändrats eller utelämnats.

Milleniumserien är ett av få undantag då jag tycker att filmatiseringen stämmer väl överens med boken. "Nålens öga", "Harry Potter" och "Sagan om ringen" är andra exempel då jag tycker att filmen är lika bra som boken. Jag känner igen mig.

Jag önskar att människor skulle känna igen bibeln och evangelierna i kyrkan. Vilken glädje om de som kommer i kontakt med kyrkan skulle säga och känna att verkligheten stämmer väl överens med "Boken".

Vi är många som har ansvar för att gestalta "Boken" på ett korrekt sätt. Var och en har olika roller och olika uppgifter. Ansvaret är gemensamt, men det finns bara en regissör.

lördag 27 mars 2010

Melodikrysset vecka 12 - 2010

Äntligen lördag och melodikryet. Denna lördag försöker jag lösa krysset i stugan via mitt mobila bredband. Eftersom det är molnigt och det ligger regn i luften är inte täckningen den bästa. Ring så spelar vi och Melodikrysset är riktiga ledighetsmarkörer.

I dag ser mitt förslag ut så här:

L 3: Freddie Mercury hörde till gruppen Queen. I dag sjöng han; "Barcelona" tillsammans med Montserrat Caballé. Sången sjöngs vid invigningen av OS 1992.

V 6: Den litterära figuren måste väl vara Rönnerdahl? Jag tyckte mig känna igen en del av melodin. Visst sjunger man något i stil med; "Se Rönnerdahl han dansar..."

L 5 och L 11: Sonja Aldén och Uno Svenningsson sjöng; "Du är en del av mig".

V 11: Vi hörde; "Så gick till när farfar var ung".

V 12: "Blame it on the Bossa Nova" heter på svenska; "Det finns ingenting att hämta". Tack Anna-Lena Löfgren. Hon var en av de få vi hade en LP-skiva med, när jag var liten.

L 1: Tonsättaren är Bernstein. Visst var musiken från hans; "West Side story"?

L 10: Att det var Sting som sjöng det var det ingen tvekan om. Jag hörde honom i Budapest i mitten av 1980-talet. Men vad sången heter har jag ingen aning om.

V 1: Artisten måste vara Ulla Billquist. Jag känner igen hennes röst från "Min soldat". I dag sjöng hon; "Tänk att man kan bli så kär".

L 2: Staden som musiken handlar om är London. Visst heter sången; "Streets of London"?

V 8: Äntligen fick vi höra en av världens bästa artister. Hennes röst är så speciell att den inte går att misstaga sig på. Tina Turner sjöng en sång som jag inte vet vad den heter. För bara någon vecka sedan såg jag filmen om henne på tv, "What´s love got to do with it".

L 9: Sjömannen i originalet heter Axel Öhman.

L 4: Vi hamnar i Indien där teveprogrammet; "Club Goa" spelades in. För visst var det musiken från vinjetten till det programmet? Instrumentet gör att jag tänker på Beatles exprimentella dagar.

V 7: Att det var Sanna Nielsen, det hörde min fru direkt. Men jag har inte hört hennes "Devotion", tidigare.

I dag var det ett riktigt svårt kryss, tycker jag. Jag hade svårt för Bernstein, Rönnerdahl och ingenting. Dess bättre så fungerade bredbandet och google.

fredag 26 mars 2010

Avkoppling och vila

Så har ytterligare en arbetsvecka lagts till vår tid och det har blivit fredag. I kväll är jag i stugan där snön så sakta har börjat smälta bort. Ledighetsmarkörerna har genomförts, det vill säga att jag bytt om till mina stugbyxor och min stugtröja. I kväll blir det till att ligga i soffan och slötitta på tv. Att komma till stugan är avkoppling och vila.

torsdag 25 mars 2010

"Det sitter i väggarna..."

Att det sitter i väggarna, är ett uttryck som de flesta av oss hört någon gång. Jag har inte varit i många sammanhang, där jag inte hört det. Men ska jag vara ärlig så tror jag inte att något annat än tapeter eller målarfärg kan sitta i väggarna. När man säger att något sitter i väggarna, då menar man vanligtvis att det finns en viss "kultur" på arbetsplatsen, i föreningen eller i organisationen För mig är det ett uttryck för att förklara de samlade värderingarna, attityderna och beteenden som råder i sammanhanget. Det vill säga normer, regler och förhållningssätt.

När jag jobbade som officer i Försvarsmakten då hade varje försvarsgren en egen "kultur". Den i Flygvapnet var annorlunda än den Flottan och de skiljde sig från den i Armén. Men även inom Armén fanns det olika kulturer. Det var skillnad på en infanterist och en kavallerist men det var även skillnader inom kavalleriet. På K 1 rådde en annan kultur än på K 3. Till och med inom K 1 var det kulturskillnader mellan de olika skvadronerna.

I de bästa av världar, så bygger man kulturen medvetet. Med det menar jag att man utgår från tydliga värderingar som omsätts till önskade attityder och beteenden. Dessa värderingar kommuniceras inåt och utåt, främst genom handlingar. När något "satt sig i väggarna" är det oftast tvärtom. Omedvetna beteende och attityder har satt sig till oönskade värderingar.

Det är inget ovanligt att man kan följa "kulturen" till någon dominant person, en informell eller en formell ledare. Det är heller inget ovanligt att personen eller personerna kan ha slutat eller gått i pension för länge sedan. Jag har hört att chefen påverkar kulturen upp till 70 %. Om chefen kommer i tid, då kommer 7 av 10 medarbetare också att göra det. De andra påverkas inte, de kommer eller kommer inte i tid oavsett vad chefen gör.

Ett första tecken på att något "sitter i väggarna" är ofta att man inte vill att någon lägger sig i och ställer frågor. All insyn och kontroll upplevs som hotfull och man försöker skydda sig själv, verksamheten och organisationen Det är ingen ovanligt med kommentarer som: "Så har vi aldrig gjort tidigare", "Så har har vi alltid haft det här".

Jesus försökte konstant att påverka det "som satt i väggarna" på sin tid. Genom att oförtrutet observera, analysera och sätta ord på de beteenden och de attityder som inte följde de önskvärda värderingarna. Jag tänker på när han välte borden och drev ut månglarna ur templet eller när han säger till människorna som ville stena äktenskapsbryterskan; "Den som är fri från synd, kasta första stenen". Jag tänker på änkan med de två kopparmynten och på hur han fick tullindrivaren, Sackarios, att ändra sitt liv och lämna tillbaka det han lurat av folket. Exemplen är otaliga på hur Jesus försökte ändra sin samtids "kultur".

Har du upplevt att något "sitter i väggarna"?

måndag 22 mars 2010

Uppehåll

På grund av arbete kommer jag att göra några dagars uppehåll i mitt skrivande här på bloggen.

Jag återkommer onsdagen den 24 mars.

söndag 21 mars 2010

Hemligt samtal

Vad är det som händer? Tar det aldrig slut för anhöriga och soldaterna i Afghanistan?

TV 4 nyheterna har offentliggjort ett telefonsamtal som de fått av "misstag". I samtalet verkar det vara Försvarsmaktens pressekreterare som samtalar med Försvarsmaktens informationsdirektör.

Det är inga vänliga och vackra ord som sägs om FS 18, kontingenten som är i Afghanistan på uppdrag. Man hör klart och tydligt att det är två upprörda och frustrerade personer som pratar med varandra.

Frågan är varför de är upprörda och frustrerade. TV 4 tolkar det som om de har "hemlig" information. Jag tolkar det som att de upplever det som om de inte har tillräcklig information för att kunna göra sitt jobb.

Jag har full förståelse för att det måste vara oerhört stressigt att hela tiden möta massmedia som är offensiva och har många källor, när man själv är defensiv och bara har, och ska ha, en källa. Är det inte det samtalet handlar om? Att de är besvikna på sin källa? Att de tycker att de får för lite information från FS 18?

I min värld är det inte till informationsavdelningen ett militärt förband rapporterar, utan till sina chefer som i sin tur ger vidare den information som informationsavdelningen behöver. Vad jag förstår så råder förundersökningssekretess, vilket innebär att informationsavdelningen inte heller kan få del av alla fakta och all information.

Jag undrar över hur samtalet hamnade hos TV 4? Jag undrar också vad det egentligen var som de var frustrerade över?

lördag 20 mars 2010

Melodikrysset vecka 11 - 2010

För första gången löser jag melodikrysset iförd kostym och prästskjorta. Klockan 12.00 har jag en dopgudstjänst, så jag måste köra hemifrån direkt efter krysset.

I dag föreslår jag följande lösning:

V 12: Alexander Rybak sjöng och spelade fiol i förra årets vinnarlåt i Eurvisionschlagerfinalen. Jag tror att den heter; "Fairytale".

V 10 och L 11: Vi hörde; "Ja må du leva, ja må du leva, ja må du leva uti hundrade år".

L 10: Cajsa Stina Åkerström sjöng Åsa Jinders fina sång; "Av längtan till dig".

L 1: Plagget som kan vara praktiskt till "Regndroppspreludiet" är en regnkappa. Visst är det Chopin som har gjort musiken?

V 6: Josh Groban sjöng; "You raise me up". Han är en av min frus favoriter. Vi var på en konsert med honom på Djurgården för ett par år sedan.

L 3: Jag har absolut ingen aningen om vad det var för melodi. Finns det en sång som handlar om Neapel? Jag chansar på Neapel, varför har jag ingen aning om, får återkomma under eftermiddagen.

L 2: Robert Broberg har skrivet text och musik till; "Jag vill aldrig att sommaren ska ta slut". Jag har även varit på en av hans konserter ute på Djurgården.

V 9: Pugh Rogerfeldt har skrivet text och musik till; "Mitt bästa för dig". Den framfördes av gruppen Grymlings.

V 8: Kan det vara kretensare? Visst utspelar sig "Sköna Helena" i den grekiska övärlden? Den handlar om Troja och Sparta och då är det inte långt till Kreta. Är de inte vid berget Ida?

L 5: John Denver sjöng; "Annie´s song".

V 7: En av Beatles alla fina låtar; "Here comes the sun".

V 1: Bryan Adams otroligt fina; "Everything I do", var ledmotiv i filmen om Robin Hood.

L 4: Vi hörde Povel Ramels; "Det är måndag morgon". Två dagar efter måndag så kommer onsdag.

I dag var det ett ganska svårt kryss och jag har chansat på ett par svar. Jag återkommer i eftermiddag när jag hunnit dubbelkolla mina svar. Nu måste jag skynda mig i väg till dopgudstjänsten.

Jag har nu dubbelkollat mina svar med bland annat Enn Kokk som alltid brukar ha rätt. Jag skickar in mitt förslag på lösning. På mina kommentarer har jag också fått reda på att Neapel är rätt svar.

onsdag 17 mars 2010

Livet är inte rättvist

De flesta människor har en förväntan på och en önskan om, att livet ska vara rättvist. Vi tycker att alla människor ska få samma förutsättningar och möjligheter. Tyvärr är det inte så.

Livet är inte rättvist.

Därför tycker jag att mänsklig rättvisa, som jag skrivet om tidigare, inte kan vara någon form av millimeterrättvisa. Jag tycker att det ska vara åt var och en efter behov - av var och en efter förmåga och förutsättningar.

Några har tur i livet och andra har otur. Några har fått otaliga möjligheter och andra får inte en enda chans. Några har många talanger och andra har få. Det finns de som både har pengar, mat och ett stort socialt nätverk och det finns de som inte har råd med det livsnödvändiga, de som svälter och de som är fullständigt ensamma.

Livet är inte rättvist.

Vad kan man då göra? Inget annat än att göra sitt bästa. Inget annat än, att försöka hjälpa och stötta varandra. Inget annat än att inse att alla människors liv hänger samman på ett eller annat sätt. Så länge någon gråter är jag inte riktigt lycklig, så länge någon är hungrig så är jag inte riktigt mätt...

När jag drabbas av missmod, då brukar jag sätta mig ner och sjunga psalm 217:
1
"Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig".
2
"Läk mitt öga att jag ser, hur du är i det som sker.

Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig".
4
"När min tanke tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött

och ej mera mäktar strid, inneslut den i den frid".

tisdag 16 mars 2010

Livspussel

Som tillfällig gräsänkling har jag fullt upp med att få livspusslet att gå ihop. Det märks att min fru och yngsta dotter är i Blekinge för att hälsa på svärföräldrarna. Det är inte bara så att jag saknar dem - jag behöver dem. Jag förstår inte hur jag lyckades få livet att gå runt som ensamstående pappa när de stora barnen var små.

Tänk på alla ensamstående föräldrar som ska få vardagen att fungera, år ut och år in, utan avlastning. Handla, laga mat, lämna och hämta på dagis, tvätta, bädda, städa och vattna blommorna. Dessutom ska de vara glada, snälla och trevliga. Utöver allt annat ska de skjutsa till träningar, gå föräldramöte och vara engagerade.

Livet påminner om ett pussel som min yngsta dotter har i stugan. Hon har fått det av sin mamma som i sin tur fick det när hon var liten. Pusslet består av 20 kuber som har olika bilder på alla sex sidorna. Det innebär att man kan lägga sex stycken 20 bitars pussel med det.

Livets pussel består av betydligt fler bitar. När man lyckats lägga pusslet så att en tydlig bild framträder, då är det plötsligt en kub som vrids så att man får börja om från början.

Hur många pussel ska man lägga i sitt liv?

måndag 15 mars 2010

De gör skillnad!

Då jag tjänstgjorde som CIMIC-officer i Afghanistan under 2002/2003 var jag ofta frustrerad. Jag tyckte inte att utvecklingen gick så fort som jag önskade. Till vardags märkte jag och mina kollegor inte så mycket av våra ansträngningar

Visst såg vi glada barn som gick i skolan och visst mötte vi afghaner som log och vinkande. Vi kunde också räkna upp hur många brunnar vi hjälpt till med att ställa i ordning och hur många sjukhus vi bistått med ekonomisk hjälp, men ändå kände vi stor frustration.

Jag är övertygad om att alla de pojkar och flickor som tjänstgör i Afghanistan just nu, känner samma frustration och samma önskan om att allt ska gå fortare. Deras frustration minskar inte genom att svensk massmedia ifrågasätter deras insats och ansträngningar

Det finns inget rättvisande sätt att mäta deras arbete på. Alla siffror och all statistik känns futtigt jämfört med det pris som FS 18 och deras anhöriga fått betala. De har förlorat två chefer och kamrater. Anhöriga har mist sina söner, bröder, barnbarn och pojkvänner.

Britt-Marie skriver i en kommentar här på bloggen:
"Jag tycker också att massmedia är dåliga på att skriva om all hjälp som faktiskt Afghanerna får av utlandsstyrkorna..."

Även om det är futtigt vill jag här berätta om den skillnad som bland annat våra svenska soldater bidragit till.

  • 2001 hade 8 % av Afghanistans befolkning bassjukvård - i dag har 80 % det.
  • 2001 var Afghanistans armé en spillra - i dag består den av 120 000 soldater som är operativa.
  • 2001 fick inte en enda flicka gå i skolan - i dag får 37 av 100 flickor det.
  • 2001 fanns inte en enda kvinnlig lärare, eftersom det var förbjudet - i dag är nästan var tredje lärare en kvinna.
  • 2001 var ingen kvinna representerad i parlamentet - i dag är 25 % av ledamöterna kvinnor.
  • 2001 var det svenska biståndet 190 miljoner kronor - i dag är det mer än fördubblat till 500 miljoner kronor.
Britt-Marie och alla andra anhöriga. Känn er stolta. Era barn, syskon, män, fruar, pojkvänner, flickvänner, mammor, pappor, barnbarn, släktingar och vänner gör skillnad.

söndag 14 mars 2010

Kampen mot ondskan - sista delen

I gamla testamentet kan vi läsa om hur judarna slaktade en bock och smetade den slaktade bockens blod på en annan bock som drevs ut i öken. Syftet vara att låta den den nersmetade bocken bära allas synder. Det var en så kallad syndabock.

De senaste dagarna har jag skrivet om ondskan. Allt material kommer från en predikan som jag hade på tredje söndagen i fastan, under temat; "Kampen mot ondskan". Kanske har jag varit för tydlig, eftersom jag inte fått en enda kommentar på mina inlägg. Eller kan det vara så att tystnaden innebär att mina läsare håller med mig?

En syndabock är ett sätt att slippa bära ondskan själv. Judarnas ceremoni var säkert lika funktionell som de ceremonier vi har i dag. I mina inlägg har jag försökt förklara hur grupper omedvetet utser en syndabock som ett sätt att förklara det som är oförklarligt, åtminstone så länge man inte vågar erkänna och sätt ord på ondskan.

Den judiska syndabocken var inte utsedd omedvetet, utan tvärtom. Det var oerhört medvetet och ett sätt att hantera den ondskan som man inte orkade bära själv. De erkände och satte ord på ondskan och de hanterade den på det sätt som de kände till.

Nu har två svenska officerare fallit offer för någon form av ondska. De har stupat i Afghanistan där de var för att de ville göra skillnad. Oavsett hur vi definierar ondskan och oavsett om vi tycker att förövaren var en del av ondskan, så kvarstår faktum, Johan och Gunnar är borta. För att försöka hantera det vi upplever som ondska så försöker vi alla förstå. En del människor har också ett behov av att hitta en syndabock. Var det en ensam förövare, eller berodde det på någon eller något annat?

Är det så att svensk massmedia håller på att leta efter en syndabock som kan bära den ondska som vi alla har sett och nämnt vid namn? Den ondska som är så oerhört svår att bära och som som ingen av oss riktigt, förmår att på djupet förstå.

Underlättas vår sorg av att vi hittar en syndabock som inte är lika diffus som en polisklädd afghansk man som vi inte känner? Eller är det så att en syndabock inte fungerar om vi inte vet vad han eller hon heter, eller om vi inte vet hur vederbörande ser ut och om vi inte själva varit med om att driva honom/henne ut i öken?

lördag 13 mars 2010

Spekulationer - SKÄMS!!!

Med upprördhet och bestörtning läser jag i våra två stora, så kallade, kvällstidningar att de spekulerar i om Johan Palmlöv och Gunnar Andersson avlidit på grund av det som kallas "friendly fire".

Det är fullständigt hårresande att offentligt spekulera i sådana påstående innan alla utredningar är klara. Tycker kvällstidningarna att det är rimligt att de anhöriga till Johan och Gunnar ska förhålla sig till nya "fakta", innan de är fastslagna? Tycker de att det är rimligt att konfrontera de anhöriga mitt i deras sorg, med påstående som kommer från en "säker källa"?

Har de tidningarna och deras journalister överhuvudtaget funderat över vad de gör och hur de påverkar människor av kött och blod? Har de tänkt på hur de unga soldaterna i plutonen känner det och hur de reagerar? Om de bygger sina spekulationer på afghanska källor, då undrar jag om de känner till afghansk kultur och afghaners sätt att uttrycka sig? Är tidningarna medvetna om att de genom sin spekulation vänder upp och ner på alla moraliska funderingar som varje soldat måste bära? Gjorde jag rätt som försökte hjälpa mina chefer, genom att besvara elden? Var jag feg som inte vågade skjuta?

Här har pojkar och flickor i tjugoårsåldern sett hur deras omtyckta och uppskattade chefer blivit nedskjutna inför deras ögon. De har reagerat som de har blivit utbildade för, utan ledning av sina chefer, eftersom de ligger skjutna framför dem. Nu påstår svensk massmedia att det pågår en mordutredning utan att precisera vem som är misstänkt. Kvar sitter ett antal unga människor och funderar över sitt eget agerande. Nu har massmedia ytterligare försvårat deras bearbetning genom att spekulera kring ett händelseförlopp som inte är färdigutrett av militär och polis.

Innan det är styrkt spekulerar svensk massmedia i att någon av de unga pojkarna och flickorna har skjutit sina egna befäl som de har respekterat, sett upp till och haft förtroende för. Skäms Aftonbladet och Expressen, skäms Tv 4. Skäms alla som vill spekulera i, och tjäna pengar på en förfärlig händelse, där två svenska officerare offrat sina liv och massor av unga människors psykiska framtid står på spel. SKÄMS!

Visst är det intressant om den egna elden påverkat skeendet och visst är det intressant om Johan och Gunnars situation förvärrats av att egen eld eller rikoschetter från egen eld, träffat dem. Men det förändrar inte att Johan och Gunnar tragiskt nog förlorade livet i sina strävande att göra skillnad för Afghanistans befolkning.

Det är skamligt att svensk massmedia spekulerar innan alla utredningar är klara. Låt militär och polis göra klart sina uppgifter. Låt oss sedan dra slutsatser av dem. Behöver det taktiska uppträdandet ändras? Behövs nya regler för när man får öppna eld? Behövs nya vapen eller nytt skydd?

Vad den militära och polisiära utredningen än kommer fram till så kan vi inte få Johan och Gunnar tillbaka. Deras familjer och soldater lider tillräckligt utan att massmedia ska förvärra deras sorg genom att spekulera.

Snälla massmedia... tig tills ni har något att tillföra som hjälper de sörjande och de drabbade. Visa någon form av medmänsklighet med Johan och Gunnars släkt, vänner och bekanta. Visa någon form av medmänsklighet med Johan och Gunnars soldater som för första gången i sina liv varit med i strid och som gjort det som de lärt sig.

Skulle det visa sig i utredningarna att något gått fullständigt fel, då ska man självklart agera. Men att agera nu, det är att förstöra för alla. Ge militären och polisen möjlighet att slutföra sina utredningar och informera anhöriga och plutonen, utan medias spekulationer.

Melodikrysset vecka 10 - 2010

Även denna lördag löser jag melodikrysset i lägenheten. Precis som förra veckan är det strålande solsken men i dag är temperaturen något högre än den var då. Jag skulle tippa att det ligger kring nollan.

I dag föreslår jag följande lösning på veckans melodikryss:

L 3: Vi hörde; "Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken", av Olle Adolphsson. Även om jag kan prata flytande danska så var det melodin som hjälpte mig rätt.

V 1: Vi lyssnade till Roxettes otroligt vackra sång; "It must have been love", som var med i den fantastiska filmen; "Pretty woman", med Julia Roberts och Richard Gere. En av mina favoritfilmer. Jag älskar scenen då hon får shoppa i klädesaffären med hans plastkort och han säger att butikspersonalen ska fjäska riktigt mycket för henne.

L 5 och L 10: Vi fick höra Evert Taubes sång; "Min älskling du är som en ros, en nyutsprungen skär..."

V 12 och L 8: Att det var Glenn Miller, det hörde jag direkt, men vad heter melodin och vilket naturfenomen illustrerar den? Är det månsken? För visst var det; "Moonlight serenade" vi hörde. Kompositör och orkesterledaren heter som sagt, Glenn Miller.

V 7: Liam Gallagher heter mannen som startade det beatlesinspirerade bandet, Oasis. Vad låten heter har jag ingen aning om. Jag tror aldrig att jag hört den tidigare.

L 4: Artisten som sjöng; "Himlen är nära", heter William Clauson. Tack Google...

V 9: Vi fick höra Peter Lundblad i sången; "Lika blå som dina ögon". Hans röst påminner om Ted Gärdestads, men hans efternamn är det samma som hedersprostens.

L 9: Eldeman spelade en instrumental version av "Bä, bä vita lamm". Jag gillar min yngsta dotters version betydligt mer.

L 1: Pink är artistnamnet som Alecia Beth Moore har tagit. Vi hörde henne i en populär sång som mina stora barn älskar, men som jag inte har en aning om vad den heter.

V 11: Ännu en av mina favoriter. "Oue Sera, sera". På svenska heter den; "Det som sker det sker". Jag älskar den med Doris Day.

V 6 och L 2: "Min plats på jorden", är skriven av Anders Hansson och Fredrik Kempe, med text av Py Bäckman. Det var Malena Ernman som sjöng. Nu har både Py och Ernman varit med de senaste veckorna.

I dag var det ett ovanligt lätt kryss. Jag har bara behövt googla en enda gång.

Ha en trevlig lördag.

fredag 12 mars 2010

Kampen mot ondskan del 3

Den strukturella ondskan är egentligen den som är svårast att bemöta och bekämpa. Oftast sker den strukturella ondskan i det tysta och i de informella strukturerna.

Ondskan i de formella strukturerna, är jag inte särskilt rädd för. Den står under tillsyn, det vill säga att det finns ett kontrollorgan över den. Det finns personer som är ansvariga och det finns instanser att vända sig till. I föreningar finns det ett årsmöte, i kyrkan har vi både kyrkoråd och kyrkofullmäktige. Det betyder inte att formella strukturer är allt igenom goda, utan självklart finns det ondska även i formella strukturer, men den är lättare att identifiera och åtgärda. Det finns lagar, förordningar och bestämmelser att tillämpa i åtgärderna mot ondskan i formella strukturer.

De informella strukturerna står inte under samma form av tillsyn och det är det som skrämmer mig. Det finns inga personer som är tydligt ansvariga och det finns inga instanser att vända sig till. Ondskan i informella strukturer känner vi bara av. De märks i attityder och beteende, men framför allt så märks de i allt det som inte sägs. Vi har alla känt av informellt strukturell ondska i form av kroppsspråk, ansiktsuttryck, suckar, härskartekniker och ögonkast.

När man försöker sätta fingret på vad det handlar om så är det svårt. Det kan vara svårt att sätta ord på den känsla man bär. Skulle man trots allt lyckas så kan man förvänta sig att utövarna förnekar att det skulle finnas något ont i det jag har upplevt. Står man på sig så slutar det oftast med att skulden läggs på den som påtalat ondskan. Den som påpekar, blir syndabocken.

Jag brukar ibland säga att jag aldrig är rädd för någon som står och skriker med ett vapen i handen. Jag inser att jag ska akta mig och att vederbörande är farlig. Däremot är jag rädd för den som är vänlig och insmickrande när min magkänsla och intuition säger att jag ska vara försiktig för att personen inte är den som den utger sig för att vara.

torsdag 11 mars 2010

Kampen mot ondskan del 2

Den finns även en kulturell ondska. En kultur som stöter ut kvinnor och de som på ett eller annat sätt är annorlunda. En kultur som stöter bort de som inte riktigt duger och kan prestera och de som bär på sjukdomar.

För att bli av med kulturell ondska då krävs det att någon pekar på den, sätter ord på den och får människor att agera mot den. Det värsta vi kan göra är att stillatigande se på när den äger rum.

För att klara av att erkänna och påtala ondskan då behöver vi mod och civil kurage. Att vara den som nämnde något är alltid riskfyllt. Då kan vi behöva påminna oss om att det endast är den som är rädd, som kan vara modig. Är jag inte rädd, då behöver jag inte heller vara modig. Att inte göra skillnad på människor kräver ett stort mod.

Djävulen är den eller det som splittrar och sår split. Vår uppgift är att med Jesus som förebild och hjälp och i förtröstan på Guds nåd förhindra det hos oss själva och i vår närhet.

Kulturer som skiljer människor i ett vi och dem, är ofta ett tecken på kulturell ondska. Vår biskops ordspråk är: ”Gör ingen skillnad på människor” och det gäller i alla avseende.

onsdag 10 mars 2010

Kampen mot ondskan del 1

Den personliga ondskan finns inom var och en av oss. Det är en del av att vara människa. Det är först när vi vågar sätta ord på vår egen ondska som den kan försvinna. I ljuset spricker alla troll.

Om vi alla vågade se och sätta ord på vår egen ondska så skulle världen se annorlunda ut. I mötet med Jesus finns tryggheten att inte behöva visa fram en välfrisserad och tillrättalagd självbild. Jesus ser oss precis sådana vi är och vi duger. Det handlar om tro och tillit.

De som har ett behov av att framstå som allt igenom goda bär sannolikt på en skev självbild och en brist på tro och tillit. Om allt verkar perfekt, så är det inte det. Jag läste i en av våra dagstidningar för ett tag sedan att viljan att framstå som perfekt är ett tecken på att allt inte står rätt till.

Hur kan vi då bekämpa ondskan?

Det första och viktigaste är att erkänna att ondskan finns både inom oss och i vår närhet. Den värsta ondskan är den dolda ondskan, det vill säga den ondska som följer i spåren av att inte våga erkänna att ondskan även finns hos mig eller oss.

I nästa steg måste man våga sätta ord på ondskan. Man måste våga prata om den, analysera den och bemöta den. I de absolut flesta fall så är ondskan resultatet av omedvetenhet. Vi hade ingen aning om att våra handlingar, attityder, beteende, regler, normer eller värderingar kunde göra någon annan illa. Det behöver inte bero på att vi är omedvetna om ondskan, men det kan bero på att vi inte har förstått sammanhang och konsekvenser. Då ska vi tacksamt ta emot när någon påtalar det.

Att inte påtala det jag sett, känt eller erfarit är inte att vara snäll. Det är att vara elak. Det mest kärleksfulla vi kan göra är att påtala ondskan var helst vi stöter på den. Det är sällan vad man säger som utgör problemet, utan det är hur vi säger det. Att tiga är att samtycka. Likgiltigheten är ondskans fulaste ansikte.

tisdag 9 mars 2010

Krisstöd i praktiken

Det är många som tror att alla människor behöver samma stöd i kris och katastrof. Det trodde även vi som jobbar med det, tills för ett par år sedan. Numera vet vi att det inte är så. Varje människa är unik och ska bemötas som en individ och inte med en princip.

I kriser och katastrofer behöver människor praktiskt, emotionellt och socialt stöd. I samråd med den enskilda så kommer man fram till vilken hjälp just han eller hon behöver. De absolut flesta människorna klarar kriser och katastrofer på egen hand, med hjälp och stöd av släkt och vänner.

Som präst så är det lätt att tro att den enda hjälp jag kan förmedla är samtalshjälp, det vill säga någon form av emotionellt stöd. Det stämmer inte. I går sysslade jag med krisstöd i praktiken. Jag och några kollegor, bredde närmare 400 ost- och skink- smörgåsar i samband med en stor begravning.

Att förmedla hopp görs inte med ord och tal, det görs med handlingar. Genom ett lugnt uppträdande, struktur, information och närvaro ingjuts hopp. Jag som "hjälpare" gör det som behövs.

söndag 7 mars 2010

Premiär

I dag har jag premiär.

För första gången i mitt liv ska jag leda en högmässa och predika i St Lukas kyrka som ligger i norra Järfälla. Jag har firat gudstjänst där tidigare och jag har talat på nationaldagen inför kyrkobesökarna, men det är första gången jag ska leda söndagens gudstjänst i St Lukas kyrka.

Jag är inte helt ovan med kyrkorummet eftersom jag lett dop och begravningsgudstjänster där tidigare. Ändå är det något speciellt med att leda den första högmässan i St Lukas.

Jag är nyfiken och fylld av förväntan inför dagens gudstjänst. Visst finns det stråk av nervositet, men det ska det göra, annars presterar jag inte lika bra. Å andra sidan vilar jag i den bön som jag alltid ber innan gudstjänst;

"Gud, tack för att jag får vara Ditt redskap, trots att jag är en eländig syndare. Hjälp mig att inte stå i vägen för Dig eller för de människor som söker Dig".

Den bönen är en påminnelse om att jag som person inte är så viktig. Det är inte av minsta betydelse om jag får beröm, uppskattning eller blir omtyckt. Det viktiga är att vi firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning och att nattvarden är lika sann, oavsett vad var och en tycker, tänker eller känner.

Tillägg klockan 15.00:

Nu är jag hemkommen efter premiären i St Lukas kyrka. Jag tackar för trevligt bemötande från musiker, vaktmästare, kyrkvärdar och kyrkobesökare. Tack också för ett fint ordnat och gott kyrkkaffe. Men framför allt vill jag tacka för den otroligt fina och starka församlingssången i psalmer och liturgiska sånger. Nöjd är inget ord jag vill använda efter en gudstjänst, dock kan jag säga att alla mina positiva förväntningar infriades med råge. Jag mötte stor delaktighet och det kändes oerhört meningsfullt att få fira högmässan i St Lukas i dag.

lördag 6 mars 2010

Melodikrysset vecka 9 - 2010

Dagens melodikryss löser jag i lägenheten hemma i stan. Utanför är det strålande solsken och bara någon minusgrad.

Mitt förslag i dag ser ut som följer:

L 5: Anna Book sjöng; "AndaLucia".

V 7: Psalmen heter; "I denna ljuva sommartid". Den har nummer 200 i vår svenska psalmbok.

L 8 och L 11: Edin - Ådahl sjöng; "Som en vind".

V 9: Plagget som melodin handlar om måste vara en: krinolin. Heter inte sången; "Min blommiga blå krinolin"?

L 2, V 14 och L 3: Vi fick höra Benny Anderssons; "I do, i do, i do", i svensk version. De som spelade heter Torgny Melins.

L 13: Det enda som kommer för mig är ordet symaskin, så rätt ord måste vara sy. Visst var det så att en flicka vid namn Josefin hade en skatt som var en symaskin?

V 13: Jag är ganska säker på att sången heter; "Mustang Sally". Den var med i filmen; "The Commitments".

L 10: Nelly Furtado sjöng; "Say it right".

V 15: I Mats Paulssons fina sång; "Det går en vind över vindens ängar", så fladdrar det till i en tyllgardin. Rätt svar ska alltså vara tyll.

L 4 och V 12: Rod Stewart och Lisa Ekdahl sjöng duett i sången; "Where or when".

V 1: Rätt svar måste vara Danmark. Jag känner igen melodin, men kan inte komma på vad den heter. Det var i alla fall inte; "Wonderful Copenhagen". Finns det en sång som heter; "Älskade Köpenhamn"?

V 6: Erik Grönwall sjöng "Higher" som var vinnarlåten i idol.

L 14: Visst heter sången; "Sixteen tons, and what do you get?". Rätt svar skall alltså vara ton.

Det innebär att jag har ett förslag till lösning på dagens kryss. Nu ska jag förbereda morgondagens högmässa genom att skriva predikan.

fredag 5 mars 2010

Uppgradering?!?

Här om dagen slutade mitt mobila bredband att fungera. Jag kastade mig på telefonen och ringde Telia. De berättade att mitt mobila bredband behövde uppdateras för att fungera.

-"Hur gör jag det?", var min naturliga fråga.

Gissa om jag blev förvånad över hur enkelt det var. Allt jag behövde göra var att gå ut på internet, logga in på Telias sida och ladda ner uppgraderingen.

- "Hmm, problemet är att jag inte kan komma ut på internet eftersom det mobila bredbandet inte fungerar..."

Den glada tjejen kom med massor av förslag på vad jag kunde göra.
  1. Jag kunde gå till en granne...
  2. Jag kunde gå ut via mitt andra bredband... (Om jag nu hade ett sådant, varför behövde jag då ett mobilt?)
  3. Jag kunde köra till närmaste Telia butik och få hjälp (60 km, enkel resa...)
  4. Jag kunde låna en bredbandsuppkoppling av någon annan...
  5. Jag kunde låna en dator av någon i närheten...

Visst är det fantastiskt att man behöver en internetuppkoppling för att laga en internetuppkoppling!!!

onsdag 3 mars 2010

Kyrkoråd

I går kväll hade vi årets andra och mandatperiodens tredje kyrkorådsmöte. Ett kyrkorådsmöte är inte öppet för andra än de som är utsedda av kyrkofullmäktige. Jag som kyrkoherde är den enda självskrivna ledamoten. Förutom ledamötena deltar förvaltningschefen som högsta tjänsteman och kyrkorådssekreteraren, men de två har ingen rösträtt.

Det som är offentligt från ett kyrkoråd är protokollet, vilket det blir när det är justerat. Kyrkorådets är församlingens styrelse och de ger uppdrag åt kyrkoherde och förvaltningschef. Det innebär att kyrkorådet inte är operativt, utan deras uppgift är att tilldela och fördela resurser åt kyrkoherde och förvaltningschef vad gäller ekonomi och personal samt sätta realistiska mål för verksamheten.

Kyrkoherdens uppgift är att planera, leda och samordna verksamheten så att den blir utförd enligt församlingsinstruktionen, kyrkorådets anvisningar och Kyrkoordningens bestämmelser. Kyrkoherden har också ansvar för att tillse att all verksamhet följer Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse.

I arbetet måste jag som kyrkoherde följa kyrkorådets beslut, samtidigt som jag har ett eget ansvar att se till att all verksamhet i församlingen följer Kyrkoordningen och Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse.

För att detta ska fungera krävs det att alla känner sig trygga i sina roller och i vad som är ens ansvar. Kyrkoherden ska inte vara "politisk" och de förtroendevalda ska inte vara operativa. Dessutom krävs det öppenhet och respekt.

Öppenhet innebär att alla mina och kyrkorådets beslut ska tåla insyn, tillsyn och översyn. Jag måste kunna motivera mina beslut inför kyrkorådet med fakta, kunskap, beprövad erfarenhet, lagar och bestämmelser. Kyrkorådet måste kunna motivera sina beslut inför väljarna med samma sak. Respekt innebär att man fullt ut respekterar varandras roller, uppdrag och yrkesskicklighet.

måndag 1 mars 2010

200 inlägg

Den första dagen på sportlovet, sitter jag i stugan och skriver mitt tvåhundrade inlägg. Utanför har vintern åter tagit naturen i sitt grepp. Det snöar och är 5 minus grader. Dagens första skottning är klar efter nattens snöfall som var ca 5 cm.

I dag ska jag åka till Valbo köpcentrum för att handla. Jag ska också gå igenom de drygt 50 ansökningarna till vår utlysta informatörstjänst. Det ska bli spännande.

I kväll är jag säker på att jag kommer att känna en viss tomhet eftersom OS nu är slut. Det har varit fantastiska kvällar och nätter med goda svenska insatser. Det enda som fått mig att byta kanal är Foyle´s war, som gick på TV 4 plus, samtidigt som hockeyfinalen. Dock såg jag tredje perioden och "sudden death".

I morgon ska jag åka till jobbet. Det blir en lång dag med ledningsgrupp, MBL, Personalutskott, samtal och Kyrkoråd, innan jag åker ut till stugan igen.