Premiär

I dag har jag premiär.

För första gången i mitt liv ska jag leda en högmässa och predika i St Lukas kyrka som ligger i norra Järfälla. Jag har firat gudstjänst där tidigare och jag har talat på nationaldagen inför kyrkobesökarna, men det är första gången jag ska leda söndagens gudstjänst i St Lukas kyrka.

Jag är inte helt ovan med kyrkorummet eftersom jag lett dop och begravningsgudstjänster där tidigare. Ändå är det något speciellt med att leda den första högmässan i St Lukas.

Jag är nyfiken och fylld av förväntan inför dagens gudstjänst. Visst finns det stråk av nervositet, men det ska det göra, annars presterar jag inte lika bra. Å andra sidan vilar jag i den bön som jag alltid ber innan gudstjänst;

"Gud, tack för att jag får vara Ditt redskap, trots att jag är en eländig syndare. Hjälp mig att inte stå i vägen för Dig eller för de människor som söker Dig".

Den bönen är en påminnelse om att jag som person inte är så viktig. Det är inte av minsta betydelse om jag får beröm, uppskattning eller blir omtyckt. Det viktiga är att vi firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning och att nattvarden är lika sann, oavsett vad var och en tycker, tänker eller känner.

Tillägg klockan 15.00:

Nu är jag hemkommen efter premiären i St Lukas kyrka. Jag tackar för trevligt bemötande från musiker, vaktmästare, kyrkvärdar och kyrkobesökare. Tack också för ett fint ordnat och gott kyrkkaffe. Men framför allt vill jag tacka för den otroligt fina och starka församlingssången i psalmer och liturgiska sånger. Nöjd är inget ord jag vill använda efter en gudstjänst, dock kan jag säga att alla mina positiva förväntningar infriades med råge. Jag mötte stor delaktighet och det kändes oerhört meningsfullt att få fira högmässan i St Lukas i dag.