Kampen mot ondskan del 2

Den finns även en kulturell ondska. En kultur som stöter ut kvinnor och de som på ett eller annat sätt är annorlunda. En kultur som stöter bort de som inte riktigt duger och kan prestera och de som bär på sjukdomar.

För att bli av med kulturell ondska då krävs det att någon pekar på den, sätter ord på den och får människor att agera mot den. Det värsta vi kan göra är att stillatigande se på när den äger rum.

För att klara av att erkänna och påtala ondskan då behöver vi mod och civil kurage. Att vara den som nämnde något är alltid riskfyllt. Då kan vi behöva påminna oss om att det endast är den som är rädd, som kan vara modig. Är jag inte rädd, då behöver jag inte heller vara modig. Att inte göra skillnad på människor kräver ett stort mod.

Djävulen är den eller det som splittrar och sår split. Vår uppgift är att med Jesus som förebild och hjälp och i förtröstan på Guds nåd förhindra det hos oss själva och i vår närhet.

Kulturer som skiljer människor i ett vi och dem, är ofta ett tecken på kulturell ondska. Vår biskops ordspråk är: ”Gör ingen skillnad på människor” och det gäller i alla avseende.