lördag 13 mars 2010

Spekulationer - SKÄMS!!!

Med upprördhet och bestörtning läser jag i våra två stora, så kallade, kvällstidningar att de spekulerar i om Johan Palmlöv och Gunnar Andersson avlidit på grund av det som kallas "friendly fire".

Det är fullständigt hårresande att offentligt spekulera i sådana påstående innan alla utredningar är klara. Tycker kvällstidningarna att det är rimligt att de anhöriga till Johan och Gunnar ska förhålla sig till nya "fakta", innan de är fastslagna? Tycker de att det är rimligt att konfrontera de anhöriga mitt i deras sorg, med påstående som kommer från en "säker källa"?

Har de tidningarna och deras journalister överhuvudtaget funderat över vad de gör och hur de påverkar människor av kött och blod? Har de tänkt på hur de unga soldaterna i plutonen känner det och hur de reagerar? Om de bygger sina spekulationer på afghanska källor, då undrar jag om de känner till afghansk kultur och afghaners sätt att uttrycka sig? Är tidningarna medvetna om att de genom sin spekulation vänder upp och ner på alla moraliska funderingar som varje soldat måste bära? Gjorde jag rätt som försökte hjälpa mina chefer, genom att besvara elden? Var jag feg som inte vågade skjuta?

Här har pojkar och flickor i tjugoårsåldern sett hur deras omtyckta och uppskattade chefer blivit nedskjutna inför deras ögon. De har reagerat som de har blivit utbildade för, utan ledning av sina chefer, eftersom de ligger skjutna framför dem. Nu påstår svensk massmedia att det pågår en mordutredning utan att precisera vem som är misstänkt. Kvar sitter ett antal unga människor och funderar över sitt eget agerande. Nu har massmedia ytterligare försvårat deras bearbetning genom att spekulera kring ett händelseförlopp som inte är färdigutrett av militär och polis.

Innan det är styrkt spekulerar svensk massmedia i att någon av de unga pojkarna och flickorna har skjutit sina egna befäl som de har respekterat, sett upp till och haft förtroende för. Skäms Aftonbladet och Expressen, skäms Tv 4. Skäms alla som vill spekulera i, och tjäna pengar på en förfärlig händelse, där två svenska officerare offrat sina liv och massor av unga människors psykiska framtid står på spel. SKÄMS!

Visst är det intressant om den egna elden påverkat skeendet och visst är det intressant om Johan och Gunnars situation förvärrats av att egen eld eller rikoschetter från egen eld, träffat dem. Men det förändrar inte att Johan och Gunnar tragiskt nog förlorade livet i sina strävande att göra skillnad för Afghanistans befolkning.

Det är skamligt att svensk massmedia spekulerar innan alla utredningar är klara. Låt militär och polis göra klart sina uppgifter. Låt oss sedan dra slutsatser av dem. Behöver det taktiska uppträdandet ändras? Behövs nya regler för när man får öppna eld? Behövs nya vapen eller nytt skydd?

Vad den militära och polisiära utredningen än kommer fram till så kan vi inte få Johan och Gunnar tillbaka. Deras familjer och soldater lider tillräckligt utan att massmedia ska förvärra deras sorg genom att spekulera.

Snälla massmedia... tig tills ni har något att tillföra som hjälper de sörjande och de drabbade. Visa någon form av medmänsklighet med Johan och Gunnars släkt, vänner och bekanta. Visa någon form av medmänsklighet med Johan och Gunnars soldater som för första gången i sina liv varit med i strid och som gjort det som de lärt sig.

Skulle det visa sig i utredningarna att något gått fullständigt fel, då ska man självklart agera. Men att agera nu, det är att förstöra för alla. Ge militären och polisen möjlighet att slutföra sina utredningar och informera anhöriga och plutonen, utan medias spekulationer.

11 kommentarer:

  1. Vill tacka innerligt för din reaktion på svenska mediers oförsvarbara och ansvarslösa spekulationer om FS18s stupade soldater.
    Kände mig så ensam och maktlös med min vrede och sorg.
    Dina vackra tankar och ord gav mig en stunds lisa och lite befriande tårar på kinderna.
    Carina
    http://soldatmamma.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet Krister /Marie

    SvaraRadera
  3. Hej Carina-Fina och Marie.

    Tack för era kommentarer.

    Jag sitter i Stockholm och är fullständigt maktlös. Det enda jag kan göra är att skriva på min blogg och hoppas att någon läser den.

    Egentligen skulle jag vilja krama om alla Johan och Gunnars soldater som måste lida alla helvetets kval just nu.

    Efter det skulle jag vilja krama om Johan och Gunnars familjer, släkt och vänner. Deras sorg måste vara fruktansvärd och dessa spekulationer påverkar sannolikt dem negativt.

    Om "friendly fire" har påverkat situationen, då borde de få reda på det av en militär chef som kan förklara och inte genom att journalister spekulerar.

    Jag tror att allt detta har med syndabockar att göra. Detta är vårt samhälles tafatta försöka att strida i kampen mot ondskan.

    Jag återkommer i morgon med ett nytt inlägg om kampen mot ondskan.

    Krister

    SvaraRadera
  4. Tack Krister!!!...det var precis vad man behövde läsa idag. Som mamma till en kille i skyttekompaniet FS18 behöver man all medmänsklighet och omtanke man kan få.

    Jag är ganska förskonad just nu, med tanke på de skriverier som finns i en del tidningar ang dödsskjutningarna den 7 februari. Min son var hemma på leave just när detta hände.
    Bägge de skjutna, Gunnar o Johan hade han haft som befäl i lumpen. Johan som befäl i Kosovo 2008. Det var en mycket sorgsen och "låg" son som åkte tillbaka till Afghanistan den 8 febr.

    Jag har kontakt med andra mödrar..bla Carina - och Britt-Marie vars son var med i Gor Tepa. Jag tänker på B-M och hur hon skall hantera detta, samt alla killar i Bravo Quebec som blev ensamma kvar utan befäl o ledning, bara detta en så stor och ofattbar sorg. Nu pekas dom dessutom ut som mördare....Hjälp oss!!

    Kramar från Gittan på Gotland

    SvaraRadera
  5. Vilka kloka ord du skrivit! Jag är själv anhörig till en officer i FS18 och blev otroligt upprörd när jag läste Aftonbladet igår. Jag lider så med alla anhöriga och inblandade soldater som måste stå ut med sådana spekulationer. Hälsningar/ Lillan

    SvaraRadera
  6. God kväll Gittan och Lillian!

    Jag kan inget annat än beklaga den vånda som ni nu går igenom. Det verkar som om det inte finns i massmedias tankevärld att det som de skriver påverkar människor.

    Soldaterna i BQ måste gå igenom ett rent helvete just nu. De har mist sina uppskattade och trygga befäl, de har varit i strid, deras tillvaro är otrygg och upp och nervänd... och så mitt allt detta kommer svepande spekulationer om att någon av de kan vara misstänkt för mord... Det är helt sjukt.

    Alla de andra soldaterna i FS 18 lider också. Hur ska de kunna göra ett bra jobb och vara fokuserade på sina uppgifter?

    Jag har själv tjänstgjort i FS 04 och FS 05. Även om vi inte förlorade någon svensk i de missionerna så dog tyska och holländska kollegor. Norska kollegor skadades vid en liknande händelse våren 2003.

    Nu ber jag för att FS 18 och anhöriga må få någon ro och slippa fler spekulationer och mer händelser som river upp deras sorg.

    Krister

    SvaraRadera
  7. Thorsten Schütte13 mars 2010 kl. 20:35

    Om man ett ögonblick bortser från det känslomässiga: "friendly fire" kan tyvärr ha förekommit, det vet vi inget om innan utredningen är klar. Men även då kan det ju aldrig vara fråga om mordmisstankar, i värsta fall vållande av annans död (direktträff av misstag) eller ren olyckshändelse (rikoschett).

    SvaraRadera
  8. Hej Torsten och tack för din kommentar.

    Du har självklart helt rätt i din analys. Det kan ha förekommit så kallad "friendly fire" och då är det ju ett misstag eller en ren olyckshändelse.

    Min poäng är att massmedia inte ska spekulera i det just nu, utan låta utredningarna visa vad som hände.

    De anhöriga har rätt att få reda på sanningen av militär och polis innan massmedia spekulerar i det.

    Soldaterna har också rätt att få reda på sanningen innan de beskylls för att ha förosakat eller förvärrat det som hände.

    Alla lider tillräckligt utan att tidningar och tv kommer med påstående som bygger på läckor och intervjuer med inblandade.

    Krister

    SvaraRadera
  9. Thorsten Schütte14 mars 2010 kl. 15:39

    Hej Krister! Vi är helt överens. Kvällstidningarnas sensationsjournalistik är en plåga, i synnerhet i sammanhang som dessa!

    SvaraRadera
  10. TACK Krister Kappel!
    Tack för att du höjer din röst! Jag är så innerligt tacksam för det. Det känn oerhört svårt för en mamma att läsa spekulationerna i kvällspressen. Min son var med vid tillfället då Gunnar och Johan blev nedskjutna och han har berättat för mej. Han såg visserligen inte då det hände för han satt i ett fordon en bit bort. Alla var avslappnade och han och hans kompis höll på att laga iordning lite mat, (torrfoder i kokt vatten...) Situationen ändrades snabbt och han beskrev känslan, när han hade massor av afghanska poliser i ryggen...vem kunde dom lita på....
    Jag tycker också att massmedia är dåliga på att skriva om all hjälp som faktiskt Afghanerna får av utlandsstyrkorna och det gör mej så fruktansvärt arg, att se hur tidningarna belyser Isafs styrkor ur endast en synvinkel, det är iallafall så jag känner det...
    Jag läser alltid Carina-Finas blogg och jag har kontakt via mail, med henne och Gittan från Gotland. Det stärker!
    /Britt-Marie

    SvaraRadera
  11. Hej Britt-Marie och tack för din kommentar.

    Jag kan bara föreställa mig hur det känns för dig och din son. Tyvärr verkar det som om inte massmedia kan eller vill leva sig in i allt det som plutonen och deras anhöriga går igenom i dessa dagar. Inte heller verkar de tänka på de anhöriga till de stupade.

    Jag delar din uppfattning att massmedia inte uppmärksammar allt det viktiga och värdefulla arbete som pojkarna och flickorna gör frivilligt i Afghanistan.

    Som jag tidigare nämnt så har jag själv tjänstgjort i Afghanistan och jag är övertygad om att bara närvaron är viktig.

    Vad bra att ni hittat stöd och hjälp i varandra.

    Jag kan också tillägga att jag har erfarenhet av att vara anhörig också, då min fru tjänstgjorde i Afghanistan. Jag kan säga ärligt att jag mycket hellre är med i en insats än jag är anhörig på hemmaplan.

    Kämpa på.

    Krister

    SvaraRadera