tisdag 30 juni 2009

En påse med mening och innehåll

"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer..."

Det är inledningsorden på psalm 188. Det är ord jag ofta tänker på när jag summerar min dag. För mig väcker orden frågor som; Vad har jag gjort och uträttat i dag? Vad har jag fyllt min dag med? Har den här dagen givit mening till mitt liv? Har jag gjort allt jag borde göra och allt som jag ville göra?

När jag åkte hem i dag passerade jag stan. Hela centrala Stockholm kryllade av liv. Glada solbrända människor i lätta sommarkläder. På uteserveringar satt folk och drack kaffe eller öl, i parkerna hade några picknick, andra låg och solade eller läste en bok.

Det slår mig att sommaren och fint väder tycks påverka vad vi fyller våra liv med och vad som skapar mening i våra liv. Kan sol och värme göra att vi fyller våra liv med små saker som ger glädje och avkoppling? Saker som i sin tur ger våra liv mening?

Jag har länge funderat på om det inte är lidande som ger våra liv mening och innehåll.

När jag kom hem efter att ha tjänstgjort i Afghanistan, då sa jag, att jag aldrig mer skulle gnälla över småsaker och aldrig mer skulle klaga på hur jag har det. Det varade i högst 3 månader, sedan var jag inne i mitt gamla förhållningssätt igen.

Efter att jag tjänstgjort i Thailand, efter tsunamin, då var jag övertygad om att jag alltid skulle uppskatta allt jag hade. Jag bestämde mig för att alltid göra allt på en gång och aldrig skjuta upp något till morgondagen. Det varade i 6 månader, sedan var jag inne i mitt gamla förhållningssätt igen.

Under lång tid funderade jag över hur det kunde komma sig. Jag kom fram till att vi människor föds med "en påse" för bekymmer. Om den inte är full, då mår vi inte bra. Har vi inga "riktiga" bekymmer, då måste vi fylla "påsen" med något annat. Som någon lite skämtsamt sagt: "Livet är som en påse, tomt och innehållslöst och det måste fyllas med ett innehåll".

Människorna i Afghanistan har sina "påsar" fulla med krig, svält, dödliga sjukdomar, fattigdom och oro för barnens överlevnad. Människor i Thailand hade sina "påsar" fulla med död, saknad, sorg, förtvivlan och trauma. I mötet med dessa människor såg jag att min "påse" innehöll trivialiteter. Men väl hemkommen, dröjde det inte länge innan jag fick behov av att fylla på med egna bekymmer: pendeltåget är försenat, det är för kallt eller för varmt, kaffet är ljummet, varmvattnet är slut och så vidare.

När jag såg alla de glada och tillsynes bekymmerslösa människorna i Stockholm i dag, då undrade jag hur de hade det med sina "bekymmerspåsar". Är ölen tillräckligt kall? Är det för kvavt? Fungerar aircondition?

Eller är det så att de för tillfället glömt av sina "bekymmerspåsar"? Något som de flesta av oss klarar, åtminstone en kortare tid?

För det är väl inte så att vi skulle klara oss med en mindre "påse", eller helt utan?

Kärt återseende

I dag har jag varit i Halmstad. Körde hemifrån klockan 05.00 i morse. Mötte ett fantastiskt svenskt landskap hela vägen ner. På Nissanstigen såg jag en älgkalv som i lugn och ro gick över vägen för att beta.

Under dagen har jag haft utbildning i kriststöd för en kurs som Försvarets personaltjänstförbund anordnar. Eleverna var en spännande grupp bestående av pastorer, diakoner, militärer, poliser, brandmän, socionomer, terapeuter och sjuksköterskor.

Träffade flera gamla kollegor på F 14, bland annat en som var elev på kursen. Stötte också på den präst som en gång i tiden skrev mitt rekommendationsbrev för att bli präst. Han gick på en annan kurs.

När jag kom in i lektionsbyggnaden såg jag att min gamla lumparkompis var chef för idrottsavdelningen. Jag kom ihåg att han hade nummer 629 när vi gjorde värnplikten - det var alltså hans födelsedag. Eftersom han hade semester letade jag reda på hans telefonnummer och ringde och gratulerade honom. Han var imponerad över att jag kom ihåg hans födelsedag efter 31 år. Han uppskattade mitt samtal. Det var kul.

På vägen hem stannade jag till och tittade på kasernen där jag låg i lumpen. Det är samma kasern som 91:an Karlsson bodde i. Min kompis hette också Karlsson.

En tanke slog mig - tänk vad världen är liten...

söndag 28 juni 2009

Tack för i dag...

Tack gode Gud för att jag fått leva ytterligare en dag här på din jord.
Tack för att jag fick födas som människa, med allt vad det innebär.
Tack för att jag får kalla mig kristen efter dina löften.
Tack för att jag får tjänstgöra som präst i en av dina församlingar.
Tack för min familj.
Tack för att jag har bostad, bil och en stuga.
Tack för att jag har en inkomst.
Tack för att jag har mat på bordet och varje dag kan äta mig mätt.
Tack, Gud för i dag.

lördag 27 juni 2009

Melodikrysset vecka 26 - 2009

Lördagförmiddag är en "helig" tid i min almanacka. I min morgonritual ingår att försöka lösa melodikrysset. Jag brukar lösa krysset på internet för då kan jag googla fram de svaren som jag inte kan av mig själv. Som vanligt var det ett lättare kryss i dag, då Eldeman var i Kiruna och hade publik på plats. I dag googlade jag inte alls för att leta efter svar på frågorna, men jag tror att jag löst krysset i alla fall.

Det började med Gyllene Tider som sjöng, "Juni, juli, augusti".

Därefter hörde vi "Jag vill ha en egen måne" som är skriven av Ted Gärdestad. Den sången har vi väl alla nynnat på, eller sjungit framför en kvällsbrasa.

Ewert Ljusberg har skrivet texten till "Peta in en pinne i brasan". En sång som de flesta av oss förmodligen har dubbla känslor till. Jag hoppas att det är en ironisk text.

Djuren som Eldeman frågade efter, var hämtade från en film från 1962, som heter "Hatari". Sången heter "Baby elefant walk". Vad jag minns så har jag aldrig sett filmen, men sången minns jag som "the elefant song". Svaret skulle vara i plural, elefanter.

Som vanligt plockar Eldeman många frågor från melodifestivalen, Den första vi fick höra i dag, var årets svenska melodifestivalvinnare, Malena Ernman, med "La Voix".

Filmmusik är inte heller ovanligt i Melodikrysset. I "Vaxdockan" spelas Ulrik Neumans "Kärleksvals". Texten till "Kärleksvals" börjar med med orden: "Som en sträng på gitarren".

Sedan sjöng Bamse(tror jag att det var) om hunden Lurvas. Jag har aldrig hört denna version tidigare, men med hjälp av min fru, kände vi igen Martin Stenmarcks "Las Vegas", som också är en melodifestivalvinnare.

Sedan fick vi höra en av mina barndomsfavoriter, fast i något högre tempo. "Rosen", spelades ofta i mitt barndomshem. Då var det Arne Qvick som sjöng, men i dag fick vi inte höra den sorgliga texten. "Rosen" blev nästan en kultlåt i mina tonår.

Nästa fråga var den enda som jag var osäker på. Eldeman frågade om något från växtriket och ett naturmaterial. Jag kände så väl igen melodin, men texten är helt borta. Med hjälp av orden runtomkring, kom jag fram till att rätt svar måste vara lin.

Den engelska texten till musiken från den svenska tv-serien "Ärliga blå ögon", lyssnade jag inte alls på. Mina tankar for i väg till tv-serien i sig själv. Jag minns den inte riktigt, men jag minns att jag tyckte att den var otroligt bra, för att vara svensk. Det var ju långt innan Wallander och Beck.

Helen Sjöholm och BAO´s sång, "Du är min man", kan väl ingen missa. Det är inte första gången den är med i melodikrysset. Dessutom hör man den på radion ett par gånger i veckan.

Eurovisionschlagervinnaren Helena Paparizou, sjöng "My number one". Här fick jag googla för att kunna stava hennes efternamn. På vissa ställen stavas hennes förnamn Elena, men det passar inte in i krysset. Det är en väldigt bra låt och det kändes som en halv svensk seger när hon vann.

Till sist fick vi höra "Tea for two", från någon musikal. Vilken minns jag inte. Men det är ju en låt som man gnolat på vid flera tillfällen.

Det var dagens melodikryss. Hoppas att jag har alla rätt och att jag vinner för en gångs skull. Eldeman skojade om att man inte kunde vinna, om man inte skickade in. Jag skickar in varenda vecka, ibland flera gånger, men hittills har jag aldrig vunnit.

fredag 26 juni 2009

Förlorad och återvunnen

Förlorad och återvunnen, är temat för Svenska kyrkans gudstjänster på söndag. Kan inte låta bli att tänka på Michael Jacksson som avled i går.

Under många år har han varit ute i kylan. Fans har vänt honom ryggen, hans skivförsäljning har minskat drastiskt och han har hängts ut i skvallerpressen. Kanske gick han förlorad redan som barn, då han tvingades in i en vuxenvärld. Människor har tjänat massor av pengar på honom sedan han var en liten pojke. Först för hans mirakulösa sångröst och senare för hans otroliga dans och på hans annorlunda livsstil.

De senaste åren har det inte skrivets så positivt om honom i någon tidning. Det har varit pedofilanklagelser, skulder, skönhetoperationer och hudsjukdomar. Jag kan knappt minnas när jag senast hörde en av MJ´s låtar på radion.

I tidningar och tv har vi sett bilder när MJ varit täckt av olika huvudklädnader för att dölja sitt ansikte. Vi har sett bilder när han visat upp sig i ansiktsmasker och så vidare.

Jag tror faktiskt att MJ förlorade sig själv för väldigt länge sedan. Först ett underbarn och sedan ett äckel. Kände han igen sig i någon av de två ytterligheterna? Först fick han inte vara ett vanligt barn och sedan fick han inte vara en normal vuxen.

Det finns säkert fans som hållit på MJ och gillat hans musik under hela tiden. Men massmedia har definitivt inte gjort det. Tidningar och tv har tjänat massor av pengar på hans vilsenhet. Han gick förlorad för den stora massan i och med pedofilanklagelserna.

Jag har inte följt MJ´s liv i detalj. Jag vet inte vad som är sant och exakt hur han har levt. Jag har inte heller varit ett MJ fan. Jag gillar några av hans låtar.

För en vecka sedan var det ingen som ville ta i honom med tång - i dag är han en ikon. Men nu är jag övertygad om att han är återvunnen - av sig själv. I Guds ögon har han aldrig varit förlorad.

torsdag 25 juni 2009

Vilket otroligt jobb jag har...

Sitter på tomten i min stuga, igen. Var inne i stan i går och arbetade. Det slog mig vilket fantastiskt roligt och omväxlande arbete jag har. På en och samma dag fick jag vara med på ett begravningssamtal, ett dopsamtal, ett enskilt samtal och ett vigselsamtal.

Vilken nåd och vilken glädje att få vara med i människors liv. Att få dela sorg och glädje, oro och bekymmer, förväntningar och längtan.

Det är sådana dagar som jag känner att jag valt rätt yrke. Faktum är att av årets 250 arbetsdagar, så är det max 10 som jag känner att mitt arbete är tungt. De tunga dagarna är de som innehåller möten där utgången är oviss. Oftast rör det personalärenden...

Förutom att njuta av sommaren, med gårdagen i minne, har jag hunnit med att skriva en ansökan och titta igenom och lämna ett förslag på delegationsordning i vår framtida organisation i Järfälla.

Från och med den 1 januari 2010, kommer fyra församlingar i Järfälla att läggas samman till en församling - Järfälla församling. Barkarby, Jakobsberg, Kallhäll och Viksjö församlingar kommer att gå i graven efter endast 17 år. En del tycker att det är sorgligt andra att det är bra.

Livet är motsägelsefullt och innehåller alla känslor, det gör även en sammanläggning av församlingar. Personligen ser jag fram emot "vår nya organisation", med glädje och förväntan. Jag tror att det kan bli hur bra som helst. Men samtidigt har jag respekt för de som tycker att det är jobbigt och svårt. De som är rädda och osäkra. Vilken position får jag? Har jag samma makt och påverkansmöjligheter? Får jag samma ansvar och uppgifter?

Det är lätt för mig att säga: "Oroa dig inte", eftersom jag fått förtroendet att vara kyrkoherde även i den nya organisationen. Men faktum är att vår personliga oro väger ganska lätt i kyrkans uppdrag.

Det är just i samtalen och mötet med människor som vi ska finnas, oberoende våra egna personliga frågor. De som tillhör Svenska kyrkan bryr sig väldigt sällan om vilken organisation vi har. De vill ha ett professionellt bemötande och stöd i livets alla skeden.

Det är i detta viktiga uppdrag som jag finner mest glädje.

tisdag 23 juni 2009

Tankar under gräsklippning

Har just klippt gräset. En förutsättning för att gräsmattan ska kunna växa och bli grön är att jag klipper den. En del av gräset dör för att det nya gräset ska få kraft och liv. I huvudet nynnar jag på psalm 201, "En vänlig grönskas rika dräkt".

Funderar på livets orättvisa. När det gäller gräsmattan får jag det att gå ihop, men när det gäller det mänskliga livet får jag inte det att gå ihop. En människas kraft och liv är ju inte sammankopplat med en annan människas död. Mitt liv får inte mer innehåll och mening för att någon annan människa dör - tvärtom.

Tänker på alla ord om att efter död kommer liv och efter mörker kommer ljus, efter regn kommer sol och så vidare.

Inser att för Gud är allting klart, men för mig är det inte så klart. Min tanke är tvivelstrött och har mött obetvingligt motstånd.

Tröstar mig med Paulus ord om livet efter döden. Ord som är oberoende av alla andra människor och deras liv eller död.

"Vi vill att ni ska veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då ska Gud också genom Jesus, föra till sig de avlidna, tillsammans med honom".

måndag 22 juni 2009

Vad är ledighet?

Är det när man inte tänker på det arbete man är avlönad för?
I så fall har jag aldrig varit ledig.

För mig är ledighet när jag kan gå ut i skogen, slå upp mitt tält och njuta av naturen och de djur jag ser. Faktum är att jag ser fler djur i Rågsved än jag gör i norra Uppland. Förmodligen är djuren i stugan mindre vana vid människor och därför mer rädda.

Vi som har ett jobb som vi inte kan ta ledigt från, åtminstone mentalt, ska vara oerhört tacksamma. Tänk så många människor som inte har något jobb och som skulle göra vad som helst för att slippa vara lediga.