Förlorad och återvunnen

Förlorad och återvunnen, är temat för Svenska kyrkans gudstjänster på söndag. Kan inte låta bli att tänka på Michael Jacksson som avled i går.

Under många år har han varit ute i kylan. Fans har vänt honom ryggen, hans skivförsäljning har minskat drastiskt och han har hängts ut i skvallerpressen. Kanske gick han förlorad redan som barn, då han tvingades in i en vuxenvärld. Människor har tjänat massor av pengar på honom sedan han var en liten pojke. Först för hans mirakulösa sångröst och senare för hans otroliga dans och på hans annorlunda livsstil.

De senaste åren har det inte skrivets så positivt om honom i någon tidning. Det har varit pedofilanklagelser, skulder, skönhetoperationer och hudsjukdomar. Jag kan knappt minnas när jag senast hörde en av MJ´s låtar på radion.

I tidningar och tv har vi sett bilder när MJ varit täckt av olika huvudklädnader för att dölja sitt ansikte. Vi har sett bilder när han visat upp sig i ansiktsmasker och så vidare.

Jag tror faktiskt att MJ förlorade sig själv för väldigt länge sedan. Först ett underbarn och sedan ett äckel. Kände han igen sig i någon av de två ytterligheterna? Först fick han inte vara ett vanligt barn och sedan fick han inte vara en normal vuxen.

Det finns säkert fans som hållit på MJ och gillat hans musik under hela tiden. Men massmedia har definitivt inte gjort det. Tidningar och tv har tjänat massor av pengar på hans vilsenhet. Han gick förlorad för den stora massan i och med pedofilanklagelserna.

Jag har inte följt MJ´s liv i detalj. Jag vet inte vad som är sant och exakt hur han har levt. Jag har inte heller varit ett MJ fan. Jag gillar några av hans låtar.

För en vecka sedan var det ingen som ville ta i honom med tång - i dag är han en ikon. Men nu är jag övertygad om att han är återvunnen - av sig själv. I Guds ögon har han aldrig varit förlorad.