Kärt återseende

I dag har jag varit i Halmstad. Körde hemifrån klockan 05.00 i morse. Mötte ett fantastiskt svenskt landskap hela vägen ner. På Nissanstigen såg jag en älgkalv som i lugn och ro gick över vägen för att beta.

Under dagen har jag haft utbildning i kriststöd för en kurs som Försvarets personaltjänstförbund anordnar. Eleverna var en spännande grupp bestående av pastorer, diakoner, militärer, poliser, brandmän, socionomer, terapeuter och sjuksköterskor.

Träffade flera gamla kollegor på F 14, bland annat en som var elev på kursen. Stötte också på den präst som en gång i tiden skrev mitt rekommendationsbrev för att bli präst. Han gick på en annan kurs.

När jag kom in i lektionsbyggnaden såg jag att min gamla lumparkompis var chef för idrottsavdelningen. Jag kom ihåg att han hade nummer 629 när vi gjorde värnplikten - det var alltså hans födelsedag. Eftersom han hade semester letade jag reda på hans telefonnummer och ringde och gratulerade honom. Han var imponerad över att jag kom ihåg hans födelsedag efter 31 år. Han uppskattade mitt samtal. Det var kul.

På vägen hem stannade jag till och tittade på kasernen där jag låg i lumpen. Det är samma kasern som 91:an Karlsson bodde i. Min kompis hette också Karlsson.

En tanke slog mig - tänk vad världen är liten...