lördag 31 oktober 2009

Melodikrysset vecka 44 - 2009

Självklart vann jag inte heller förra veckan, men jag fortsätter att skicka in mina förslag på lösning. Undrar hur de som är två vinnare gör, när de vinner en klocka. Har de den varannan dag eller tar en klockan och en remmen?

I dag var det riktigt svårt och jag måste chansa på flera svar. Jag behöver dubbelkolla mina svar under eftermiddagen. Mitt förslag på lösning av dagens melodikryss ser ut som följer:

V 11 och L 13: Roxette består av Marie Fredriksson och Per Gessle. De sjöng en sång som jag aldrig hört tidigare; "Reveal".

L 1: "Jag lindar av olvon..." sjunger man vid midsommar. Sången kan heta; "I midsommartid", men jag är inte säker.

V 8: Jag tror att sången heter; "Sol och vår". Den sjöngs av Inger Berggren vid 1962 års Euorovisionsschlagerfestival.

L 2, V9 och L 4: Sarah Dawn Finer sjöng; "Moving on" från årets melodifestival.

V 5: Jag känner väl igen melodin, men vet inte vad den heter. Jag tror att den, av någon anledning, handlar om Gotland. Mitt förslag är att det handlar om ruiner.

L 5: Tommy Körberg sjöng; "En som du". I den engelska versionen upprepas ordet red. Detta är en vild chansning, men det finns en reggaelåt som heter; "Red, red, wine". Jag vet inte när den skrevs men det var UB 40 som gjorde den känd. Det skulle kunna vara den sången men i ett annat tempo och med en annan rytm.

V 7 och V 14: Andrew Lloyd Webber har skrivet musiken till; "No mather what", som Boyzone sjöng så vackert.

L 14: "We are all the winners", fick vi höra i en instrumental version. Jag tycker bättre om originalet med Nick Borgen.

V 15 och L 3: Ronnie Ronaldo visslade sången; "I en klosterträdgård".

V 6: Darin sjöng en av sina nya låtar; "Paradise".

L 12: Jag chansar på att djuret som inleder sången är en ren. Jag kommer inte på texten till melodin även om jag känner igen musiken.

V 1: Sången kommer från; "Annie get your gun". Jag vet inte vad sången heter även om jag kan texten utantill. Det som kvinnan och mannen gör i duetten är att de mästrar varandra. Jag chansar på att verbet ska vara, mästra.

L 10: Även på denna fråga, måste jag chansa, och jag gör det på näbb. Jag vet inte vilken tecknad seriefigur det kan handla om, men det skulle kunna vara "Hacke Hackspett".

Nu ska jag åka till Valbo och köpa en ny dammsugare till stugan.

fredag 30 oktober 2009

Helgonen

För ett tag sedan mötte jag ett helgon. Ett livs levande helgon. Hon var inte ett sådant helgon som vi normalt tänker på, ett sådant som levt för flera hundra år sedan och nu sitter i himmeln tillsammans med alla de andra stora och kända helgonen. Birgitta, Maria och Fransiskus.

Nej, det helgon som jag mötte, var en livs levande person. Svea, som hon heter är inte särskilt berömd eller omtalad. Hon har inte uträttat några storverk, som är omskrivna vare sig i tidningar eller har varit med på teven.

Hur kan jag då påstå att Svea är ett helgon. Enligt gammal katolsk tradition är det inte många som blir helgon. Det är en kanoniseringsprocess som tar minst hundra år, innan någon kan förklaras som helgon.

Nathan Söderblom, vår kanske främste ärkebiskop hittills, han sa så här: "Helgon är de som i liv, i väsen och handling, klart och tydligt visar att Gud lever."

Och det gör Svea. Inte för alla i hela världen. Inte ens för alla i Jakobsberg. Men för dem hon möter och för dem som vill se det, då visar Svea genom sitt eget liv, genom sitt väsen och genom sina handlingar, att Gud lever.

Hon möter alla människor lika trevligt och öppet. Nästan lite nyfiket. Hon lyssnar och tröstar. Hon är sen att döma, men snar att förlåta. Hon försöker aldrig att "pracka på" någon sina egna åsikter. Men framför allt så är Svea, trots sin höga ålder, alltid så levande. Nästan som ett barn. Lätt till skratt men också till allvar och tårar.

Jag glömmer aldrig första gången, jag förstod att Svea var ett helgon. Jag hade träffat henne många gånger tidigare, både i kyrkan och ute på stan. Vi hade ofta pratat om ganska ytliga saker, som väder och vind, klädsel och sådant. Trots att vi inte kände varandra närmare, hade jag som de flesta av oss ju ofta har, en bestämd uppfattning om Svea. Jag hade stoppat in henne i ett fack. Jag visste av hennes klädsel att döma och av hennes språk, att hon var: välutbildad, numera pensionär, att hon hade en god ekonomi och att hon tillhörde övre medelklassen.

Men den här dagen, då när jag förstod att hon var ett helgon, då försvann allt det där. Svea var inte längre den där typiska kyrkobesökaren, som jag förstod att jag ansett om henne. Allting upphörde när jag såg henne stå och krama om en alkoholist.

Det var något med hennes ögon. De lös som små stjärnor. Varmt, välkomnande. De såg på alkoholisten och bara på honom. Svea registrerade inte något eller någon annan än mannen framför henne. Han var smutsig och luktade verkligen allt annat än gott. Aldrig hade jag trott att Svea så mycket som skulle ha sneglat på en människa i det skicket, men det gjorde hon. Och hon gjorde så mycket mer.

Hela Svea var fullständigt uppfylld av, vad jag skulle vilja kalla, ett ljus.

När Sveas värme och omtanke omslöt mannen, började han gråta. Inte av skam eller skuld, utan av glädje. Någon hade sett honom och bekräftat att han var en fullvärdig människa. Jag smög mig närmare för att höra vad som sades. Nu tröstar hon honom säkert med ett par vänliga ord, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig. Orden som hon sa, var som salt i såren.

"Du måste ta dig samman. Det är ditt eget ansvar. Du väljer."

Hur kunde hon stå och säga så till honom? Det var som att sparka på den som ligger ned. Men mannen verkade inte reagera negativt på hennes ord, tvärtom. Det var som om han tog emot varje ord och lindade in dem i sitt hjärta. Svea sa det inte hårt eller otrevligt, tvärtom. Hon sa det mjukt och fint, med lite obehag i rösten, som om hon var på väg att gråta.

De skildes åt. Mannen har jag inte sett efter denna händelse. Vart han tagit vägen och hur det gått för honom det vet jag inte. Kanske har han klarat sig, kanske inte.

Däremot har jag pratat med Svea. När jag frågade henne om samtalet med mannen, mindes hon det knappt. "Äsch det var väl inget?", var allt hon sa.

"Men det var det ju", vidhöll jag. "Du gav ju mannen hopp och ett eget ansvar. Du upprättade ju honom."

"Jag gjorde absolut ingeting", svarade Svea. "Ingeting som inte alla, kan och bör göra. Om någon gav mannen något, så var det Gud."

"Men i så fall var det genom dig, som Gud gav honom allt det där", svarade jag.

"Det är möjligt", inflikade Svea."Gud använder sig av oss alla ibland."

Är inte detta typiskt för ett helgon? Svea gör något som vi alla önskar att vi kunde eller att vi vågade, sen säger hon att det inte var hon utan Gud som gjorde det.

Kan Gud använda oss då? Dig och mig?

Givetvis. Gud behöver oss alla, som budbärare, som ljus och som salt. Och vi skall alltid minnas att varje helgon har en historia och alla syndare har en framtid.

torsdag 29 oktober 2009

Tack biskop Caroline

I dag lade biskop Caroline ner sina insignier efter 11 år som Stockholms biskop. I en princip fullsatt Storkyrka firades en veckomässa, där biskopens närmsta medarbetare medverkade.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med hela gudstjänsten på grund av ett styrelsemöte, men den stund jag var med var stämningsfull och fin.

Stiftets kontraktsprostar delade ut nattvarden till alla de som kommit för att fira mässan.

Jag tror inte jag är ensam när jag framför mitt varma tack till biskop Caroline för hennes arbete för och i Stockholms stift.

Tack Caroline för ditt engagemang och ditt idoga arbete. Tack för all din omsorg om våra församlingar.

Nu önskar vi att du får gå in i ditt önskade tillstånd av "varande".

Lycka till och allt gott önskar vi dig.

onsdag 28 oktober 2009

Svenska kyrkans identitet

Jag hör ofta kolleger och anställda i Svenska kyrkan som framhåller att vi måste hitta vår identitet som kyrka. Ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte riktigt vad de menar.

Jag anar, att det i påståendet finns en önskan om att kyrkan mer ska vara en gemenskap för de troende, eller att vi ska tydligare profilera oss som kristna. Behöver vi säga att vi är kristna eller att vi tror på Jesus Kristus? Framgår inte det av att vi är en kyrka? Finns det någon som betvivlar att man i en moské är muslimer och att man i en synagoga är judar?

Svenska kyrkan är och skall vara en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Det står i Kyrkoordningen. Behövs det en tydligare identitet?

När någon lyfter fram frågeställningen om identitet, blir jag alltid försiktigt och undrande. Vill de att vi ska vara något annat än det vi är? Vill de att vi ska bli en "bekännarkyrka" i stället för en "bekännelsekyrka"? Vill de att vi ska exkludera alla de som definierar sig som något annat än troende? Vill de att vi ska bli en "frikyrka"? Eller vill de att vi ska bli mer karismatiska?

Syftet med att man i Kyrkoordningen definierat Svenska kyrkans identitet, är att man ska känna igen sig oavsett i vilken av Svenska kyrkans kyrkor, man väljer att fira gudstjänst i.

Måste vi då alla vara exakt lika?

Nej, absolut inte. Varje kyrka måste gestalta Svenska kyrkan, utifrån sin tolkning av vad öppen, demokratisk och folkkyrka betyder i sin kontext. Vi har utrymme för olikheter i liturgin och fromheten. Vi har utrymme att vända oss till olika målgrupper, åtminstone i storstaden där kyrkorna ligger tätt.

I Järfälla församling, kallar vi den enskilda kyrkans gestaltning av Svenska kyrkans identitet, för "lokal identitet". Varje kyrka ska utifrån sina förutsättningar och utifrån sin demografi gestalta Svenska kyrkan på den plats där de är satta att verka. Det är ett grannlaga arbete.

Jag ser fram emot en mångfald av liturgi, gudstjänster, fromhetsriktningar och verksamheter i våra fyra kyrkor. Jag ser fram emot att våra fyra kyrkor vill och vågar gestalta Svenska kyrkan utifrån de lokala förutsättningarna

Jag hoppas och tror att vi kan visa varandra så mycket respekt att vi alla tillsammans bildar Svenska kyrkan i Järfälla, en öppen och demokratisk folkkyrka.

tisdag 27 oktober 2009

De skriftlärda

Jesus säger:
"Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull."

Jesus vänder sig mot de som gjort religiösa handlingar, till ett utanpåverk, utan något känslomässigt innehåll. Vad jag förstår kan aldrig religiös förmåga, prestation och kompetens, ersätta en innerlig vilja, längtan och önskan.

Jesus tolkar sin samtids religion, utifrån den enskilda människans hjärta, och inte utifrån hur väl man kan uppfylla de religiösa lagarna. Det viktigaste är inte vad du kan, utan vad du vill.

När ska vi följa hans exempel?

När ska vi sluta dela in människor, i de "rätt troende" och de "inte riktigt kristna"?

När ska vi förstå, att den som kan stapla flest religiösa ord ovanpå varandra, inte är mer kristen, än andra?

måndag 26 oktober 2009

Respekt och tolerans

Jag läser med bestörtning på Kyrkans tidnings websida, http://www.kyrkanstidning.com/, att de som röstade ja till samkönade vigslar blir trakasserade på sin mail. Via 1000 tals e-postmeddelande beskylls de för att inte vara "riktiga kristna".

Det är hårresande att några kristna har lagt beslag på och hävdar att, de har den enda och sanna synen på, och tolkningen, av bibeln. Ännu mera skrämmande är det, att kristna beter sig illa mot medkristna.

Jag har respekt för andra människors tro. Jag har respekt för andra kristnas syn på bibeln. Jag har respekt för andra kristnas tolkning av bibeln. Jag har respekt för att andra kristna kommer fram till en annan teologisk ståndpunkt än jag gör.

Jag förväntar mig att bemötas med samma respekt för min tro, min syn på och min tolkning av bibeln, samt de teologiska ståndpunkter jag kommit fram till.

Jag samtalar gärna om tro, bibelsyn, bibeltolkning och teologi, men önskar en saklig debatt där man lyssnar på varandra. Jag önskar samtal där man kan framföra intellektuellt redbara argument för sina ståndpunkter.

Att hävda att en annan människa inte är riktigt kristen för att de inte kommit fram till samma teologiska ståndpunkter som jag gjort, är ett ovärdigt sätt att försöka debattera på.

Äktenskap och vigsel, del 3

För ett par år sedan var jag i St Jakobskyrkan tillsammans med mina barn. I kyrkan var det en utställning som jag och barnen tittade på.

Vid en av stationerna fick man säga sin mening kring homosexuellas rätt till vigsel. Om man ansåg att homosexuella skulle få gifta sig i kyrkan, skulle man lägga en gul kula i en "ja-burk" och om man inte tyckte det, då skulle man lägga en röd kula i en "nej-burk".

Min äldsta dotter, som vid tillfället var nio år, lade en gul kula i "ja-burken". Efter en liten stund gick hon tillbaka och hämtade en handfull gula kulor och lade dem i "ja-burken" för att den skulle vinna. Jag frågade henne varför hon gjorde så. Hon var väldigt upprörd och sa att hon tyckte att det var elakt och dumt att homosexuella inte fick gifta sig i kyrkan. Hon kunde inte heller förstå att några kristna kunde tycka att homosexuella inte skulle få göra det.

Jag försökte förklara för henne, hur några kristna såg på och tolkade bibeln. Jag försökte förklara, hur de genom sin bibelsyn och bibeltolkning, kommit fram till att homosexuella inte skulle få gifta sig i kyrkan. Hur mycket jag än försökte förklara för henne, ville hon inte, eller kunde hon inte, förstå.

Till slut sa jag att de kristna som inte delade hennes uppfattning, var övertygade om, att Gud inte ville att homosexuella skulle få gifta sig.

Hennes enkla och solklara slutsats var, att de som trodde så, på ett eller annat sätt måste ha missförstått Gud. I hennes värld skulle inte Gud och definitivt inte Jesus kunna vara så elak.

Jesus säger:
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de, sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".

Är det så, att vi ibland, måste välja vilket som är viktigast, vår bild av Gud eller vår syn på och tolkning av bibeln?

PS! Eftersom jag inte visste hur många kulor min dotter lagt i "ja-burken" och således inte kunde ta bort dem, ringde jag till domprosten och berättade vad som hänt. Det visade sig att man inte skulle använda resultatet till något. DS!

söndag 25 oktober 2009

Äktenskap och vigsel, del 2

Nu har jag funderat ett par dagar sedan Kyrkomötet beslutade att Svenska kyrkan ska viga samkönade par.

Jag kan fortfarande inte överblicka konsekvenserna för beslutet, varken för Svenska kyrkan i allmänhet eller Järfälla församling i synnerhet. Jag kan inte heller överblicka vilka konsekvenser beslutet får för våra ekumeniska kontakter. Dock har kyrkoherden i den katolska församlingen, uttalat sig i media, och säger att han anser att det nu är viktigare än någonsin att vi fortsätter de ekumeniska samtalen. Det gläder mig.

Vad gäller mina känslor så är jag fortfarande glad över Kyrkomötets beslut. Dock är jag, som jag tidigare skrivet i kommentarerna, orolig för hur beslutet kommer att påverka Svenska kyrkans enhet. Inte minst med tanke på några biskopars reaktioner.

Min glädje är inte heller 100 %, eftersom jag vet att djupt troende människor, är ledsna och besvikna. De har utifrån sin bibelsyn och bibeltolkning kommit fram till helt andra slutsatser än Kyrkomötet.

Jag vill här kort beskriva hur jag ser på äktenskapet.

Då jag har läst igenom alla mina anteckningar och funderingar kring hur jag ser på äktenskapet, har jag kommit fram till att beslutet att viga samkönade, inte påverkar min teologiska syn på äktenskapet.

Jag har sedan länge, kommit fram till att jag i bibeln inte kan hitta en enad syn på äktenskapet. I gamla testamentet förekom månggifte mellan en man och många kvinnor. Det förekommer också tvångsgifte i bibelns berättelser. Det är inte ovanligt att det berättas om att männen "tog kvinnorna" från sina besegrade fiender, till sina och detta på direkt uppmaning av Gud.

Att plocka ut några texter, som passar mitt sätt att tänka, ligger inte för mig. Visst kan jag hitta bibelställen som talar för att äktenskapet ska ingås av en man och en kvinna, men som sagt, så finns det bibeltexter som även talar för annat.

Vigseln som den ser ut i dag, är en ganska ny företeelse. De första bibliska äktenskapen ingicks i och med att man hade haft samlag. Efterhand så har de yttre formerna tillkommit i syfte, som jag förstår det, för att bevara samhällsstrukturen och för att skydda makarna och barnen.

Det kristna äktenskapet har av tradition innehållit tre viktiga kriterier.

1: Det ska ingås offentligt. För att ingen ska kunna luras eller svika så har äktenskapet ingåtts inför vittnen. Det har vi fortfarande kvar som ett krav. (Prästen frågar; Inför Gud och denna församling/dessa vittnen frågar jag dig...)

2: Det ska ingås av fri vilja. Ingen får vara köpt eller av olika skäl tvingade in i äktenskapet. (Båda makarna förväntas att svara ett personligt ja på prästens ovanstående fråga)

3: Äktenskapet ska innehålla sexualitet. Sexualitetens viktigaste syfte är självklart att ge liv, i form av barn. Men här, har åtminstone jag, sedan länge vidgat min tolkning till att äktenskapet ska ge liv i en vidare betydelse. Annars skulle barnlösa äktenskap, antingen det är frivilligt eller ofrivilligt, inte vara "riktiga" äktenskap. De flesta skulle nog hålla med om att det inte är barn som konstituerar äktenskapet.

Det kan inte heller vara själva sexakten som gör det. De flesta äktenskap innehåller kortare eller längre perioder utan att man har sex. Vad händer med de som av olika anledningar inte vill, eller kan ha sex, är deras äktenskap inte heller ett "riktigt" äktenskap? (I den text som prästen läser kring kyrkans syn på äktenskapet så är meningen "att tillsammans ta emot och fostra sina barn" inom parentes och kan utelämnas om man i samtalet innan fått klart för sig att paret inte kan få eller vill ha barn. Likadant är orden "och låt barnen för dem bli till glädje och hjälp", i den sjungna förbönen, inom parentes)

När jag nu ser på min tolkning av äktenskapet, utifrån Kyrkomötets beslut, kan jag inte se att min syn på äktenskapet har eller behöver förändras. Även samkönade kan fullt ut, ingå äktenskap utifrån de tre kriterierna som jag beskrivet ovan.

lördag 24 oktober 2009

Melodikrysset vecka 43 - 2009

I dag firar jag ett litet jubileum. Detta är mitt etthundrade blogginlägg. Trots detta drog inte Anders Eldeman mitt namn bland förra veckans vinnare.

Dagens kryss var ovanligt svårt och jag har fått "kämpa" en hel del för att försöka få ihop det. Å andra sidan blir det lite roligare när det inte är allt för lätt.

Mitt förslag till lösning på dagens melodikryss ser ut som följer:

L 1: Jussi Björling sjöng; "Till havs".

V 6: Jag känner igen melodin, men kan inte riktigt placera den. Jag chansar på att det är Carl Antons; "Överbyvals". Jag får kontrollera detta under eftermiddagen. Enligt Enn Kokk så är min chansning rätt.

L 5: Totta Näslund sjöng; "En clown i mina kläder".

V 1: Vi hörde en del ur Rossinis; "Barberaren i Sevilla".

L 2: Det var Jimmy Reeves som blev känd med "He´ll have to go". När jag var liten var detta min favoritsång, men då med Gunnar Wiklund och inte med Alf Robertson.

V 11: Vi fick höra en musikalisk version av Rolling Stones; "Satisfaction". Det naturmaterial som finns i gruppnamnet, heter på svenska, sten.

L 3: Skådespelerskan som sjöng på italienska, var Dagmar Ebbesen.

V 7: Jerry Lee Lewis inledde duetten med Little Richard i; "I saw her standning there". Om jag minns rätt är detta en Beatleslåt.

V 8: Orden kommer inte till mig med det samma. Men av någon anledning sjunger jag she. Jag chansar på att sången heter; "She". Om jag minns rätt var det Charles Aznavour som sjöng den. Enligt Enn Kokk så är även denna chansning rätt.

L 9: Lotta Engberg sjöng; "Leva livet" som är den svenska versionen av; "It´s my Party".

V 12: Vi hörde en musikalisk version av; "Guldet blev till sand". Rätt svar ska alltså vara guld.

V 13 och V 10: Monica Zetterlund sjöng; "Bedårande sommarvals" ur; "Gula hund", och i den titeln, finns det en gul hund.

V 14: Marie Lindberg sjöng sin "Trying to Recall" ur 2007 års svenska melodifestival.

L 4: Ryan Paris sjöng; "Dolce Vita".

Nu ska jag i väg till Västerås för att leda en dopgudstjänst.

fredag 23 oktober 2009

Klimatmöte

I dag blev jag riktigt irriterad då jag körde till jobbet. I vanliga fall åker jag pendeltåget, men i dag tog jag för en gångs skull bilen.

Hela området kring Älvsjömässan och delar av Essingeleden var avstängd. I varje vägkorsning stod en polisbil och minst två poliser.

Anledningen är att det pågår ett klimatmöte på Älvsjömässan. Det är vi skattebetalare som betalar kalaset. Vi har betalt deltagarnas löner, resor, traktamente, mat och hotellrum.

Det är också vi som betalar alla poliser och all polisövertid, som det kostar för att deltagarna ska åka i fina korteger till och från mässan.

Som tack för det så stängs vägarna av så att vi kommer för sent till jobbet. Dessutom står det tusentals bilar på tomgång och spyr ut avgaser medan vi väntar på att deltagarna till klimatmötet, ska åka förbi i limousiner, till ett möte om hur vi ska minska utsläppen.

Är det bara jag som blir förbannad?

Det är ju fullständigt vansinnigt Varför i hela fridens namn lägger man inte klimatmötet i Arvidsjaur eller Värnamo?

Där skulle vi slippa extra poliser för att stänga av vägarna, människor skulle slippa sitta i bilköer och komma för sent till jobbet, delegaterna skulle komma till och från mötet fortare, vi skulle spara massor av pengar och vi skulle slippa en massa onödiga avgaser.

torsdag 22 oktober 2009

Äktenskap och vigsel, del 1

I dag sa Kyrkomötet ja till att öppna äktenskapet för par av samma kön och till att behålla vigselrätten. 176 ledamöter röstade ja i den avgörande voteringen. 62 ledamöter röstade nej. 11 ledamöter avstod.

Jag måste smälta beslutet ett par dagar innan jag kan formulera ett blogginlägg i ämnet.

Min spontana reaktion är att jag känner glädje, framför allt för alla de homosexuella som nu får möjlighet att vigas "på rikigt" också, i kyrkan.

Sedan har jag full förståelse för de som inte är lika glada.

Min ståndpunkt bygger mer på etiska bedömande än teologiska övervägande. Min ståndpunkt bygger också mer på en vilja att förnya än en önskan att bevara traditioner.

Just nu kan jag inte överblicka konsekvenserna för kyrkan i allmänhet eller våra församlingar i synnerhet. Jag kan inte heller bedöma hur det kommer att påverka ekumeniken, varken på nationell eller lokal nivå.

onsdag 21 oktober 2009

Kyrkomötet

I dag har det varit en lång debatt i Kyrkomötet kring vigsel och äktenskapet. Det var mer än 70 talare föranmälda. Jag har bara kunnat lyssna sporadiskt på den del av debatten som sänts på radio.

I kväll ska jag lyssna igenom alla inlägg i debatten på Internethttp://www.svenskakyrkan.se/ kan man genom att klicka på Kyrkomötet se dagens förhandlingar på video.

I morgon ska Kyrkomötet ta ställning till om Svenska kyrkan i framtiden ska viga samkönade och ansöka om att få behålla vigselrätten eller om man ska säga nej och i sådana fall missta vigselrätten.

Det ska bli spännande.

tisdag 20 oktober 2009

Kan man mäta tro?

Jag möter många människor som i olika sammanhang säger att de "nog inte tror tillräckligt". De känner att de inte är tillräckligt troende för att konfirmeras eller tillräckligt troende för att ta emot nattvarden.

Det gör mig ledsen och upprörd att människor känner sig "utestängda" från kyrkan på grund av uppfattningar om att man kan mäta tro.

Det går inte att mäta tro och det syns inte utanpå hur mycket en människa tror. Tro är inte en kompetens, en färdighet eller en prestation.

Tro är vilja. Tro är viljan, att ha en relation till och med Gud. Det viktigaste är inte förmågan att tro, utan viljan att tro.

Alla har vi av olika anledningar begåvats med olika förmåga till tro. Ingen förväntas att tro över sin egen förmåga till det.

Vi måste alla hjälpas åt så att kyrkan är öppen för alla med god vilja. Där någons förmåga att tro på Gud tar slut, där tar Guds tro på den människan över.

måndag 19 oktober 2009

Kyrkoherdemottagning

Jag har i dag haft ett samtal med vår nya biskop, Eva Brunne, kring gudstjänsten då jag kommer att tas emot som Järfälla församlings kyrkoherde.

Biskopen kommer att installera mig som kyrkoherde, i högmässan i Järfälla kyrka den 6 januari 2010, klockan 15.00.

I församlingens ledningsgrupp kommer vi nu att detaljplanera gudstjänsten. Jag hoppas och tror att det ska bli en fin och viktig gudstjänst för vår nya församling.

Jag tänker ofta tillbaka, på den högmässa år 2000, då vår nuvarande biskop, Caroline Krook, installerade mig som kyrkoherde i Jakobsbergs församling. De ord, hon gav mig vid den gudstjänsten, är ord som jag buret med mig varje dag i mitt arbete som kyrkoherde.

Jag är övertygad om att vi tillsammans kommer att göra högmässan den 6 januari 2010 till en lika högtidlig fest. Efter högmässan kommer vi att ha ett samkväm i församlingssalen.

Det enda jag inte hoppas på, det är att få presenter. Jag vet att det för många människor är viktigt att få ge en gåva när man går till en kyrkoherdemottagning. Jag önskar att de som känner så, inte ger mig något personligt, utan i stället skänker en gåva till vår vänförsamling i Tallinn.

lördag 17 oktober 2009

Melodikrysset vecka 42 - 2009

I dag har jag löst krysset lite senare än vanligt, eftersom jag varit på Livgardet där FS 18 hade anhörigdag. En del frågor hörde jag i bilen, på väg ut till Kungsängen, vilket innebär att det gick extra fort att lösa krysset i dag. Men, eftersom jag pratade i telefon när Eldeman presenterade förra veckans vinnare, fick jag vänta tills sena eftermiddagen innan jag hörde att jag inte vann förra veckan heller.

Här kommer mitt förslag på lösning av dagens kryss, (som var ovanligt lätt):

L 1: "Smile", har komponerats av Charlie Chaplin. Jag tror att det var till filmen; "Moderna tider".

V 1 och L 4. Sången kom från filmen "Casablanca" och första ordet ur titeln är; "As time goes by".

V 6: Anders Fernette, fd Johansson, sjöng; "Hungry eyes".

L 2: Vi hörde bland annat Monica Zetterlund prata och sjunga ur; "Söderkåkar".

V 12: CajsaStina Åkerström sjöng; "Dagen är vaken".

L 11: Musiken vi hörde var; "Glöm ej bort det finns rosor". När jag var liten var det en av Östen Warnebrings stora hits. Han bodde förresten i samma område som jag gjorde i min barndom.

L 10: Peter LeMarc sjöng; "Sången dom spelar när filmen är slut". Han är en av mina favoritartister, även om denna låten långt ifrån är hans bästa.

V 9 och L 13: Vi fick höra musiken från en av mina favoritfilmer. Det gick inte att missa även om vi fick höra; "Up where we belong" på finska. Den är hämtat från; "En officer och en gentleman".

L 5: "Memory", som Eldeman spelade i en instrumental version är hämtad från; "Cats". Även den musikalen har jag sett i London. Programmet hänger på väggen bland mina andra programblad.

L 3: Barry White sjöng; "My everything".

V 8 och V 15: Larry Hagman spelade; JR, i tv-serien; "Dallas". Jag vet inte vad det var han sjöng, om det nu var det han gjorde. Möjligen var det; "My favorit sins".

V 7: Visan heter; "Och jungfrun gick åt killan".

V 14: "Star pilots", sjöng; "Higher".

Det var dagens kryss och mitt förslag på lösning.

Försening

Jag är under dagen på Soldathemmet vid Livgardet. Som ordförande för Soldathemsföreningen tycker jag att det är viktigt att "hjälpa" till vid den anhörigdag som i dag genomförs för alla de som ska tjänstgöra i Afghanistan.

Jag kommer att försöka lösa melodikrysset under eftermiddagen eller kvällen och återkommer då med mitt förslag på veckans lösning.

Vem vet, jag kanske vinner i dag när jag inte har tid att lyssna på programmet i direktsändning, utan måste vänta med att lyssna på det via nätet?

torsdag 15 oktober 2009

CD- musik i kyrkan

Allt oftare får jag förfrågning kring musik på CD vid kyrkliga handlingar, framför allt i samband med begravningar. Jag är inte motståndare till musik på CD eller den som vill förbjuda CD av principiella eller ideologiska skäl. Däremot vill jag gärna diskutera frågan med de anhöriga. Av omsorg om de anhöriga (så kallad pastoral omsorg) vill jag tillsammans med dem fundera kring musiken ur två aspekter

Den första aspekten handlar om gudstjänstens karaktär och innersta väsen.

En gudstjänst, oavsett vilken typ av gudstjänst det är, är ett uruppförande som aldrig ska kunna kopieras eller plagieras. Varje gudstjänst är unik och den skall aldrig kunna göras om på exakt samma sätt. Även om ord, psalmer och musik återkommer från gudstjänst till gudstjänst så framförs de inte på exakt samma sätt, eftersom det är människor som framför dem.

Prästen säger samma ord, men på olika sätt och med olika betoning från gång till annan. Vem önskar en präst som är som en talmaskin? Psalmer spelas inte och sjunges inte på exakt samma sätt vid varje gudstjänst. Organister spelar i olika tempo och församlingen sjunger olika starkt beroende av vilka som är där. Likadant är det med musiken. Den spelas inte exakt likadant varje gång.

Kort sagt kan man säga att, varje gudstjänst är vad man i musiken skulle kalla ett "live framträdande". Ni som lyssnar på musik vet att Bruce Springsteen inte låter likadant från en studioinspelning som på en konsert. Vem skulle förresten gå på Ullevi för att lyssna på Rolling Stones på CD, när de hade kunnat göra det hemma?

För mig är detta en viktig aspekt att fundera kring, innan man bestämmer sig för att använda CD-musik i gudstjänster. Självklart finns det undantag. Jag tänker främst på andakter med konfirmander och ungdomar, då det finns pedagogiska skäl att lyssna till "deras" musik och sammankoppla den med det kristna budskapet.

Den andra aspekten är musiken som minnesbärare.

Det är oftast av minnesskäl som man önskar speciell musik på CD. Det är musik som man förknippar med den som avlidit. Vad man inte tänker på, och som jag vill lyfta fram, är att om man spelar en CD-skiva, på en begravningsgudstjänst, då finns det risk för att det minne som man vill bevara, kommer att försvinna. CD-skivan "förbrukas" så att man inte längre minns den avlidne, genom musiken, utan man börjar minnas begravningsgudsjänsten och de känslor som man hade vid den. Risken finns att man i fortsättningen, när man lyssnar på den CD-skivan, inte får ljusa och glada minnen av den avlidne, utan att man minns det jobbiga, trista och ledsamma som man kände vid begravningen.

Vid ett otal tillfällen, har jag pratat med människor som önskat en viss CD-skiva vid en begravningsgudstjänst. Jag har inte "protesterat", utan stillatigande tagit emot önskemålet och trott att jag visat pastoral omsorg. Senare har jag pratat med samma människor och de har varit oerhört olyckliga för att de inte längre klarar av att lyssna på CD-skivan eller ens på samma artist.

För mig, har detta blivit ett djupt pastoralt skäl, att åtminstone lyfta upp frågan till diskussion ur dessa två aspekter. Hela diskussionen bygger självklart på att organisten eller någon annan kan spela den musik som önskas. Kan de inte det, då anser jag att CD-skiva är att föredra framför musik som inte är önskad.

Skulle man ändå önska en särskild CD-skiva då brukar jag lägga in den i mitt griftetal. Jag kan då lyfta positiva minnen i samband med att man lyssnar på musiken. På det sättet tror och hoppas jag, att CD-skivan och artisten, inte ska bli "förbrukad".

tisdag 13 oktober 2009

Min trosbekännelse

Jag vet att Gud är långt mycket mer och större än jag kan beskriva. Mina ord begränsar mig och därmed Gud. Min beskrivning av Gud stämmer bara i det ögonblick jag gör den. Men om jag fick skriva min egen trosbekännelse så skulle den låta så här.

Jag tror på en kärleksfull Gud som på ett eller annat sätt ligger bakom allt skapat.
Jag tror på en Gud som avstått en del av sin makt för att ge mig en fri vilja.
Jag tror på en Gud som vill mitt liv och som vill något med mitt liv.
Jag tror på en Gud som vill mig väl och som omsluter mig med godhet och som håller mig i sin hand.

Jag tror på en Gud som sände Jesus som alla människors förebild.
Jag tror på en Gud som kommer mig till mötes genom mina medmänniskor.
Jag tror på en Gud som tycker om alla människor oavsett ålder, kön, hudfärg eller sexuell läggning.
Jag tror på en Gud som förstår mig och accepterar mig precis sådan som jag är.
Jag tror på en Gud som vill hjälpa mig att växa och mogna som människa.

Jag tror på en gemenskap med andra människor i det som vi kallar kyrkan.
Jag tror på en Gud som förlåter mig när jag gjort fel och som hjälper mig när jag mår dåligt.
Jag tror på en Gud som tar hand om dem som dött.

måndag 12 oktober 2009

Äntligen måndag

På facebook brukar jag läsa hur människor skriver att det "äntligen är fredag". Jag förmodar att de tycker att det ska bli skönt att vara lediga och umgås med familjen. Det finns de som redan på onsdagar skriver att det "bara är två dagar kvar till fredag".

Det är inte så att jag tycker illa om helger, men ändå känner jag att det "äntligen är måndag". Anledningen till att jag tycker om måndagar är att jag trivs bäst när jag utan problem kan följa mina dagliga rutiner med tidiga morgonpromenader, morgonandakten, frukost, promenad till pendeltåget och att få arbeta. På något sätt finner jag vila i mina dagliga rutiner. Rutiner är något som är svårt för mig att följa på helger, då det finns så mycket annat som lockar och som jag vill göra.

Det blir inte sämre av att måndagar betyder att jag får gå till världens bästa, roligaste och mest intressanta arbete.

söndag 11 oktober 2009

Hållhakar

När jag ändå är i gång och skriver om makt så kan jag inte låta bli att lyfta upp den värsta avarten av "informationsmakt" - hållhaken. När en människa får en hållhake på en annan människa, så får han eller hon, makt över den andre.

Även hållhakar kan delas in i två olika grupper - faktiska hållhakar och inbillade hållhakar.

Om någon vet något om mig, som jag önskar att andra inte ska få reda på, då har de en faktisk hållhake på mig. Det innebär att den andre har makt över mig. De kan öppet hota med att avslöja informationen, eller bara ingjuta en känsla i mig att de kommer att göra det, om de inte får vissa förmåner eller tjänster. Faktiska hållhakar handlar sällan om så allvarliga saker. Oftast är det inte värre än att de flesta skulle "rycka på axlarna" åt dem. Faktiska hållhakar är för det mesta ömsediga, så att ingen tjänar på att "avslöja" dem. Till saken hör också att de för det mesta kommer fram, förr eller senare.

Vissa personligheter är otroligt duktiga på att skaffa hållhakar på andra. Dessa personer kan skapa ett förtroende, där människor öppenhjärtligt berättar saker, som de sedan ångrar. Inte sällan är dessa personligheter också duktiga på att få en, att känna att det bästa vore om förtroendet stannade hos dem. Vips, så har de skapat en inbillad hållhake. Egentligen vet de inget som kan skada en, men de kan få en att känna, att de gör det.

Inbillade hållhakar kan också vara mer subtila. Den andre ger mig något som jag saknar och "kräver" i utbyte något som de behöver. Det kan handla om så enkla saker som erkänsla, bekräftelse och beröm, i utbyte mot att få gå en kurs, ändrade arbetsuppgifter eller förmåner som ligger i gränslandet för det tillåtna. Inbillade hållhakar behöver i grunden, inte vara "negativa". Det kan lika gärna handla om att man "känner" någon eller att man har något gemensamt. Att tillhöra samma fotbollslag eller jaktlag, kan faktiskt bli en hållhake. Att ha köpt eller sålt en tjänst eller en vara, kan också utvecklas till en hållhake.

Inbillade hållhakar är svårare att förhålla sig till än faktiska hållhakar. Faktiska hållhakar känner man till och kan lösa upp, men inbillade hållhakar ser man inte alltid. Det kan till och med vara så att jag inte är medveten om dem och skulle bli ytterst irriterad om någon skulle påpeka dem.

Att finnas i ett socialt samspel, på arbetet, hemma och i föreningar, är att utsätta sig för risken att hamna i en "hållhake situation". Det främsta man kan göra är, att alltid försöka vara öppen och ärlig samt att inte göra något som man inte kan stå för. Skulle man inte lyckas med det, vilket ingen av oss alltid gör, kan man alltid "avrapportera" till den eller de som har den reella makten. Genom att berätta för de som har den reella makten så har man avdramatiserat hållhaken så att den inte fungerar.

Vi riskerar också att ständigt hamna i inbillade "hållhake situationer". Det vi kan göra åt dem, är att lita till vår intuition Berätta inget som du inte är beredd att höra från någon annan, om du inte har 100 % förtroende, för den du pratar med. Försök att se på dina relationer ur ett "helikopterperspektiv", fundera kring frågor som: Vilka motiv har han/hon? Varför berättar de det för mig? Vad är hans/hennes syfte med detta? Vad är det de vill uppnå?

Vi kan aldrig helt skydda oss mot inbillade hållhakar, men om vi ständigt reflekterar över våra relationer och har ett nätverk där vi känner oss trygga, då kan vi bryta sönder hållhakarna. Vi kan också titta på de sammanhang där vi befinner oss i, ur ett "utifrån perspektiv". I slutna grupper där det finns liten insyn och mycket "förtroliga" samtal, är risken att jag ska hamna i en inbillad "hållhake situation", som störst.

lördag 10 oktober 2009

Makt i kyrkan

Härom dagen skrev jag om makt och ansvar. I den diskussion som har följt, bland annat i kommentarer på min blogg, har jag pratat om förlänad och förtjänad makt. Förlänad makt är den makt som någon har givits av en behörig instans. I kyrkan är det demokratiskt valda personer som förlänar makt till olika befattningshavare. Förtjänad makt är den makt som andra människor ger till en person, på grund av kunskaper, erfarenheter, kompetens och personlighet.

Förutom förlänad och förtjänad makt, så finns det reell makt och informell makt. Den reella makten är en öppen makt som ständigt står under tillsyn och som kontrolleras av de som förlänat den eller av de som "givit" den.

Som kyrkoherde har jag reell makt. Jag har förlänats den av Kyrkorådet som är valt av församlingsborna. Alla beslut som jag tar står under tillsyn av Kyrkorådet. Vid varje Kyrkoråds möte informerar jag om de beslut jag tagit och Kyrkorådet "anser de anmälda". Den makt som mina medarbetare givit mig på grund av att de anser att jag förtjänat den, står också under tillsyn. Om jag inte är öppen, ärlig och brukar min makt på bästa sätt, så kommer de att ta tillbaka den makt de givit mig.

Den informella makten står inte under tillsyn och kan inte kontrolleras. Det är en mycket obehaglig makt, för med den makten följer inget ansvar. Den som har informell makt har ingen instans till vilken de måste avrapportera. Det innebär att ingen kan ge eller ta tillbaka informell makt.

I kyrkan finns två informella maktstrukturer som jag finner högst märkliga. Det är "informationsmakt" och "relationsmakt".

Informationsmakt innebär att den som sitter inne med särskild eller mycket information, framför allt om andra människor, besitter en makt över andra. Särskilt har de makt över dem som de har information om. I kyrkan som arbetar mycket med olika former av tystnadsplikt är detta en makt vi borde granska och neutralisera

Relationsmakt är den makt som utgår från vilka jag känner och vilka jag har en relation till. Denna makt är också högst tveksam. Plötsligt kan den reella makten förskjutas på grund av att någon känner "rätt" person eller på grund av att de har relationer med särskilda personer. Tydligast märks denna typ av makt i samtal, där någon "name-droppar", det vill säga, att de helt apropå berättar om någon de känner och som har reell makt. Även denna typ av makt borde granskas och neutraliseras

Min fasta övertygelse är att makt endast ska förlänas eller ges till den som vill och kan ta ansvar för den makt som är dem given. Lika övertygad är jag om att all makt ska stå under tillsyn och kontroll.

Melodikrysset vecka 41 - 2009

Inte heller denna gång drog Anders Eldeman mitt namn bland de som skickat in rätt lösning. Jag slutar dock inte att hoppas på att jag någon gång ska vinna en klocka. Kanske är det ett tecken på att hoppet är det sista som överger en människa. Om jag mot förmodan någon skulle vinna då får jag väl ett lexikon och inte den klocka som jag så hett eftertraktar.

Mitt förslag på lösning för dagens kryss ser ut som följer:

V 10: Gigi Hamilton heter sångerskan i Style. Vi hörde deras sång; "Dover - Calais", som de tävlade med i Melodifestivalen 1986.

L 1: Tv-serien heter; "Törnfåglarna", på svenska. En fantastisk serie som handlar om en omöjlig kärlek mellan prästen Ralph och Meggie. En av de få tv-serier som är lika bra som boken.

L 8: Egon Kjerrman sjöng; "Kom ner från taket". En svensk version av en känd rocklåt som jag inte kommer på vad den heter.

V 1: "Teddybjörnen Fredriksson", är en av Lasse Berghagens bästa och mest populära sånger.

V 6: Jag chansar på att det var Mattias Enn som sjöng; "Klar till drabbning". Han brukar sjunga gamla schlagersånger och sånger av Jules Sylvain. Dessutom har han sjungit med orkestern "Astoria".

L 4: Det geografiska området som Eldeman frågade efter måste vara Öresund. Jag tycker att jag känner igen musiken och att den heter något i stil med; "Mitt Öresund".

V 9: Vem det var som sjöng; "I washed my hands in muddy water", måste jag chansa på. Med hjälp av bokstäverna runt omkring så gissar jag att det var Sten Nilsson från min mammas favoritband "Sten och Stanleys".

L 3: "Brevet från Lillan", är en sång som jag kände igen direkt. Min svärfar brukar sjunga den med egen text.

V 5: Rätt ord ur titeln är rövare. Vi hörde en sång ur; "Rövare i Kamomilla stad".

L 2: Djuret som det sjungs om i; "La Paloma" är duva. Vi brukar sjunga sången med en annan text som handlar om svärmor. Jag tror att det finns en svensk text som heter; "Den vita duvan".

V 13: Måns Zelmerlöw sjöng; "Hope and glory" ur årets svenska melodifestival.

L 12: Vi hörde musiken till; "Drömmen om Elin".

V 7: Psalmen vi hörde var psalm 300; "O, hur saligt att vandra hemåt vid vår Faders hand".

V 11: Vi hörde en sång som jag tror heter; "Vår sista dans". Jag sjunger med i orden "håll i mig hårt och håll mig nära".

fredag 9 oktober 2009

Makt och ansvar

Den senaste veckan har jag funderat väldigt mycket kring två sidor av ledarskapet - makt och ansvar. Sluta inte läsa nu, med tanken att det inte berör dig, för att du inte är chef. Alla är vi chefer och alla utövar vi ledarskap. Om inte annat, så över oss själva.

De absolut flesta människorna vill ha makt. Makt att bestämma, makt att påverka eller makt att tycka och tänka kring saker och ting. De flesta nöjer sig med att ha makt över sig själv och sina egna liv. Andra vill gärna bestämma över och försöka att påverka mer än sig själv.

Tyvärr möter jag allt för ofta människor som vill ha makt, men som inte är beredda att ta det ansvar som obönhörligen följer med makten. Människor som gärna "sitter på läktaren" och högljutt proklamerar hur saker och ting bör gå till. Men så snart det närmar sig punkten då de har möjlighet ta ansvar för sina åsikter/vilja/önskemål, så tystnar de och drar sig undan.

Det må vara hänt att vi alla ibland sitter på "läktaren" och skriker eller klagar på det vi inte kan påverka. Men om vi får en faktisk möjlighet att påverka, då behöver vi också vara beredda att ta det ansvar som medföljer.

Makt och ansvar hänger ihop. Den som inte har någon makt, kan inte ta något ansvar - och den som inte är beredd på att ta ansvar, ska inte tilldelas någon makt.

Den största makten, är det fria val som vi alla fått av Gud. Vi kan som individer göra många olika val i vår liv. Det är allt från det minsta lilla, till de stora livsvalen. Det handlar om att välja kläder, yrke, livsstil, partner med mera.

Vi kan inte välja, eller välja bort och sedan ställa någon annan till ansvar. Att avstå från den makt jag fått, är också ett val. Även med det valet följer ett individuellt ansvar. Jag kan alltså inte ställa mig vid sidan av livet och lägga allt ansvar på någon annan.

Var och en är ansvarig för den makt man har fått eller tilldelats. Du har makt över ditt liv - inte över hela och alla delar av ditt liv - men över de största och viktigaste delarna.

onsdag 7 oktober 2009

Glad men trött...

Jag har precis kommit hem från vår teambuilding (och en härlig golfrunda i blåsten på Älvkarleby GK). Har hunnit packat upp ryggsäcken, ätit middag med familjen och satt i gång första tvättmaskinen.

Jag är väldigt glad och nöjd med de tre dagar jag fått tillsammans med mina medarbetare. De som jag tidigare kände till namn eller befattning, har nu blivit en livs levande person. De som jag tidigare tyckte att jag kände, både till namn och utseende, har jag sett nya positiva sidor hos.

Det kommer att ta flera dagar att smälta och bearbeta alla intryck som de här dagarna givit. Just nu skulle jag vilja fortsätta så att jag lär känna alla lika mycket...

Men med tanke på hur trötta de flesta var när vi avslutade dagen så behöver vi nog göra ett kortare uppehåll i vår strävan att lära känna varandra och skapa en "vi-känsla".

Tack alla!

söndag 4 oktober 2009

Uppehåll

Jag kommer att göra ett par dagars uppehåll i mitt bloggskrivande. Som jag tidigare skrivet så ska all personal i Svenska kyrkan i Järfälla åka på teambuilding.

Jag återkommer tidigast torsdagen den 8 oktober. Under uppehållet kommer jag inte att svara på kommentarer.

lördag 3 oktober 2009

Melodikrysset vecka 40 - 2009

Det var inte bara jag som drabbades av avbrottet förra veckan. Trots den krånglande datorn, hade jag alla rätt, men som vanligt drog inte Anders Eldeman mitt namn bland vinnarna. Jag hade mer än 200 besökare på min blogg förra lördagen. Jag hoppas innerligt att någon av mina bloggbesökare vann.

Som jag tidigare skrivet, så var dagens kryss väldigt svårt, åtminstone för mig. Nu har jag lyssnat på programmet några gånger till, googlat hysteriskt och tjuvkikat på bland annat Enn Kokks blogg. Mitt förslag på lösning ser ut som följer:

L 11: Lili och Susie sjöng; "Show me heaven".

V 12: "Hujedamej sånt barn han var", handlar om Emil i Lönneberga.

L 12: Vi hörde musiken till; "Du ska få min gamla kortlek när jag dör". Det bästa kortet i en kortlek är ess.

V 6, V 14 och V 16: Peter Jöback sjöng; "Varför Gud", ur "Miss Saigon". En musikal jag såg för många år sedan i London, och vars program jag har inramat på väggen bredvid alla andra musikaler jag sett.

L 1: Staden det handlar om är min favoritstad - Köpenhamn. Vi fick höra; "Wonderful, wonderful Copenhagen". I Köpenhamn vigdes jag och min fru för drygt fyra år sedan.

V 10: Dinah Washington sjöng; "Mad about the boy". Den är skriven av sir Noel Coward.

L 2: Musiken kommer tv-serien; "Rötter". Det tog en bra stund och mycket googlande, att komma fram till svaret. Även om det är en film jag ofta refererar till i dopsamtal när vi pratar om att lyfta upp barnet efter själv dopet. Jag minns när Kunta Kinte´s pappa lyfte upp honom mot himlen då han var alldeles nyfödd.

L 5 och V 1: Utan Enn Kokks hjälp hade jag aldrig kunnat ge svaret; "Tänk dig en strut karameller". Tydligen en av Povel Ramels låtar. Jag kände överhuvudtaget inte igen den.

L 4: Laleh sjöng sin sång; "Simon says".

V 9: Jag började sjunga "Jag är med barn, jag är med barn, jag är med barnmorskan i stan", men rätt svar måste vara; "Alexander´s ragtime band".

V 7: "Jag är en tuff brud i lyxförpackning", ger intryck av lyx.

V 13 och L 15: "Mango, banana and tangerine", kommer från James Bond filmen "Dr No".

L 3: Programmet som Sven Melander har givit namn till, men inte medverkade i, måste vara; "Det kommer mera". Även detta svar tog lång tid att googla fram.

L 8: Till sist hörde vi; "Under the boardwalk", i en version som var misshandlad på gränsen till oigenkännlighet. En av mina favoriter - fy på dig Eldeman ...

Melodikrysset

Jag återkommer senare i dag med mitt förslag på rätt lösning för dagens melodikryss. Det är flera frågor som jag inte kan och några jag är osäker på.

Jag måste lyssna på programmet en gång till, googla och tjuvkika på Enn Kokk.

torsdag 1 oktober 2009

Teambuilding

På måndag åker hela Järfälla församling på teambuilding.

En del frågar, med rätta, vad ska det vara bra för?

Några oroar sig för att det ska vara en mängd fysiska övningar där det förekommer kränkningar eller försök att skapa konflikter. Andra undrar över om det är "navelskåderi" eller en övning i konfliktlösning. Men inga av dessa farhågor stämmer.

När vi äskat pengar för och planerat vår teambuilding har vårt syfte varit att:
a) vi ska lära känna varandra,
b) vi tillsammans ska skapa en "vi-känsla" och
c) att vi ska få öva och reflektera över samarbete.

Dessutom hoppas vi att det ska bli trevligt, roligt och en möjlighet att umgås med varandra.

För att en teambuilding ska ge allt detta, då krävs att övningar och moment inte är kända i förhand. Inte ens vi som är chefer känner i detalj till vad det är vi ska göra. Det är genom att vi "utsätts" för okända saker, som vi har en möjlighet att se varandras resurser och kompetenser.

Jag ser med glädje fram emot tre spännande dagar tillsammans med alla mina nya medarbetare i Järfälla församling.