Allt oftare får jag förfrågning kring musik på CD vid kyrkliga handlingar, framför allt i samband med begravningar. Jag är inte motståndare till musik på CD eller den som vill förbjuda CD av principiella eller ideologiska skäl. Däremot vill jag gärna diskutera frågan med de anhöriga. Av omsorg om de anhöriga (så kallad pastoral omsorg) vill jag tillsammans med dem fundera kring musiken ur två aspekter
Den första aspekten handlar om gudstjänstens karaktär och innersta väsen.
En gudstjänst, oavsett vilken typ av gudstjänst det är, är ett uruppförande som aldrig ska kunna kopieras eller plagieras. Varje gudstjänst är unik och den skall aldrig kunna göras om på exakt samma sätt. Även om ord, psalmer och musik återkommer från gudstjänst till gudstjänst så framförs de inte på exakt samma sätt, eftersom det är människor som framför dem.
Prästen säger samma ord, men på olika sätt och med olika betoning från gång till annan. Vem önskar en präst som är som en talmaskin? Psalmer spelas inte och sjunges inte på exakt samma sätt vid varje gudstjänst. Organister spelar i olika tempo och församlingen sjunger olika starkt beroende av vilka som är där. Likadant är det med musiken. Den spelas inte exakt likadant varje gång.
Kort sagt kan man säga att, varje gudstjänst är vad man i musiken skulle kalla ett "live framträdande". Ni som lyssnar på musik vet att Bruce Springsteen inte låter likadant från en studioinspelning som på en konsert. Vem skulle förresten gå på Ullevi för att lyssna på Rolling Stones på CD, när de hade kunnat göra det hemma?
För mig är detta en viktig aspekt att fundera kring, innan man bestämmer sig för att använda CD-musik i gudstjänster. Självklart finns det undantag. Jag tänker främst på andakter med konfirmander och ungdomar, då det finns pedagogiska skäl att lyssna till "deras" musik och sammankoppla den med det kristna budskapet.
Den andra aspekten är musiken som minnesbärare.
Det är oftast av minnesskäl som man önskar speciell musik på CD. Det är musik som man förknippar med den som avlidit. Vad man inte tänker på, och som jag vill lyfta fram, är att om man spelar en CD-skiva, på en begravningsgudstjänst, då finns det risk för att det minne som man vill bevara, kommer att försvinna. CD-skivan "förbrukas" så att man inte längre minns den avlidne, genom musiken, utan man börjar minnas begravningsgudsjänsten och de känslor som man hade vid den. Risken finns att man i fortsättningen, när man lyssnar på den CD-skivan, inte får ljusa och glada minnen av den avlidne, utan att man minns det jobbiga, trista och ledsamma som man kände vid begravningen.
Vid ett otal tillfällen, har jag pratat med människor som önskat en viss CD-skiva vid en begravningsgudstjänst. Jag har inte "protesterat", utan stillatigande tagit emot önskemålet och trott att jag visat pastoral omsorg. Senare har jag pratat med samma människor och de har varit oerhört olyckliga för att de inte längre klarar av att lyssna på CD-skivan eller ens på samma artist.
För mig, har detta blivit ett djupt pastoralt skäl, att åtminstone lyfta upp frågan till diskussion ur dessa två aspekter. Hela diskussionen bygger självklart på att organisten eller någon annan kan spela den musik som önskas. Kan de inte det, då anser jag att CD-skiva är att föredra framför musik som inte är önskad.
Skulle man ändå önska en särskild CD-skiva då brukar jag lägga in den i mitt griftetal. Jag kan då lyfta positiva minnen i samband med att man lyssnar på musiken. På det sättet tror och hoppas jag, att CD-skivan och artisten, inte ska bli "förbrukad".
torsdag 15 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Krister!
SvaraRaderaKyrkan upplevs för många idag som gammal och förlegad och kanske man står vid ett vägskäl där man ska välja vilken väg som man ska gå vidare på?
Men är man redo och mogna inför alltför mycket nymodigheter?
En begravning ska väl ändå genomföras med respekt och vara trovärdig inför den döde och de anhöriga.
Jag vet inte vilken musik som önskas men det finns väl låtar som inte lämpar sig vid en begravning.
Samtidigt borde väl du som präst också få ha en viss åsikt om det hela.
Det ska väl även kännas bra för dig att föra den döde till sin sista vilan.
I en svår stund måste det finnas en värdighet utan att det ska behöva bli allt för tungt.
Jag tror att det är viktigt att kyrkan behåller sin värdighet och inte ska ställa upp på alla förslag som anhöriga har. Vi får inte glömma att det finns trots allt de som vill ha en traditionell begravning.
Idag finns det ju borgerlig begravning som inte sker i kyrkan om man vill frångå vad kyrkan har att erbjuda.
Trevlig helg!
önskar
C.C
Jag har all respekt för musikerna och deras yrkeskunnande likaväl som för prästens dito.
SvaraRaderaJag vill dock poängtera att det är otroligt viktigt att följa den avlidnes önskan. Om moster Gretas absoluta favorit var "My way" sjungen av Frank Sinatra och hon önskat den på sin begravning (inspelad på skiva) då tycker jag att hon ska få det. Själv vill jag ha Björn Skifs' "Håll mitt hjärta". Visst kan en organist spela den väldigt vackert men det är INTE så jag gillar den melodin. Jag vill ha den sjungen av Björn Skifs. En cd går bra, han behöver inte komma dit själv. (även om det vore underbart..)
Sedan gäller självklart sunda förnuftet. Vill någon ha Eddie Meduzas värsta visa så får man hänvisa till minnesstunden om den hålls hemma i någons vardagsrum.
Min änkling och mina barn kommer självklart att känna sig ledsna när de hör "Håll mitt hjärta" men inte för att de då förknippar sången med min begravning utan med MIG.
Precis som de kommer bli ledsna när de känner doften av min favoritparfym, äter min favoritmat eller plockar mina favoritblommor.
Hoppas jag gör mig förstådd. Denna debatt får igång mig på alla cylindrar så tangenterna glöder just nu.
En avliden kan inte själv tala för sig. Snälla, ta då hänsyn till dennes sista vilja.
Hälsn, anonym idag
Hej CC och Anonym i dag.
SvaraRaderaTill att börja med vill jag tala om hur jag ser på begravningsgudstjänsten. Begravningsgudstjänsten är inte till för mig. Den är inte heller till för kyrkan eller för den avlidna. Oavsett hur begravningsgudstjänsten är utformad så är jag helt övertygad om att den avlidne är omhändertagen av Gud.
Begravningsgudstjänstens utformning KAN INTE påverka den avlidnes liv efter detta. Begravningsgudstjänsten är till för att de efterlevande ska kunna ta avsked på ett värdigt och fint sätt. Det är en stund för de anhöriga att tacka för och minnas den avlidne. Att följa den avlidnas vilja är oerhört viktigt av hänsyn till de anhöriga.
Det innebär att det inte finns något "magiskt" i begravningsgudstjänsten och att det inte finns något "rätt eller fel".
Som präst måste jag följa Svenska kyrkans ordning som reglerar hur gudstjänsten ska utformas. I Svenska kyrkans ordning finns inte reglerat i detalj hur musiken ska utformas.
Musiken är INTE till för kyrkomusikerna, utan den är till att förstärka gudstjänstens syfte - att ta avsked, minnas och tacka.
För mig som präst innebär det att jag kan tänka mig i princip vilken musik som helst. Det är inte musiken som kan strida mot Svenska kyrkans ordning, utan texten. Det finns i mina öron ingen musik som är "ovärdig" om den framförs på ett värdigt sätt.
För mig är det självklart att följa i första hand de anhörigas vilja och önskningar men även den avlidnes.
Om någon önskar en viss musik med en bestämd musiker så kan jag tänka mig att spela den, på CD, i begravningsgudstjänsten, under förutsättning att jag och de anhöriga har pratat om det utifrån de två aspekter som jag beskrivet i min blogg.
I första hand skulle jag spela den inom ramen för mitt griftetal, inte för musikerns skull, utan för de anhörigas skull. Att spela CD;n vid minnesstunden är självklart alltid ett alternativ.
Jag skulle ALDRIG förbjuda en CD;skiva på en begravning eftersom gudstjänsten inte är till för mig, musikern eller kyrkan. Dock vill jag ha ett samtal innan, så att musiken även efter gudstjänsten upplevs som en fin och viktig musik.
Som jag skrev har ett antal människor, som jag känner, "ångrat" sig, då CD musik spelats på en begravningsgudstjänsten som självständiga stycken.
Jag är dock övertygad om att, om man väver in den önskade musiken, i det tal som jag håller, då kommer den risken att minimeras.
Nu hoppas jag att jag gjort mig begriplig. Jag säger alltså inte emot varken CC eller Anonym i dag, utan jag delar er uppfattning, men vill nyansera den lite.
Trevlig helg.
Krister
Hej igen!
SvaraRaderaJag glömde att skriva två saker.
Kyrkan står verkligen i ett vägskäl vad gäller att "följa med i tiden" eller "hålla på traditionen" vad gäller musiken, inte minst i begravningsgudsjänter. Min personliga uppfattning är att vi måste följa med i tiden, vilket betyder att våra organister måste lära sig att spela modern och populär musik. Jag upplever att de gör det. Dock är det så att all musik inte kommer till sin rätt på orgel och där måste vi utvecklas och bli bättre. Det kan inte vara så att det som anses vara värdig musik endast är musik som är komponerad under vissa århundrade.
Det andra jag glömde skriva är att det inte är ovanligt att den avlidnes vilja står i strid med de anhörigas vilja. Hur långt ska man sträcka sig för att gå den avlidnes vilja till mötes? För att kunna svara på det måste man vara överens för vem skull man har begravningsgudstjänsten.
Jag har varit med om att den avlidne haft önskemål som inte alla anhöriga känner till och som några anhöriga tycker "känns" fel. Vem ska man då följa?
För mig som präst så är mina "uppdragsgivare", de anhöriga. Om nu någon önskar "My way" med Frank Sinatra eller "Håll mitt hjärta" med Björn Skifs så tycker jag att det är mest lämpligt att använda den musiken som en del i mitt tal, där jag kan förklara och med ord rama in musiken.
Med vänliga hälsningar
Krister
Hej. Medge att det är ett väldigt intressant "debattämne"? Har det tagits upp på stiftsnivå eller dylikt någon gång nyligen?
SvaraRaderaSamma sak med alkoholfritt nattvardsvin. Åh, vi kan skriva spaltmeter om för och emot.
Viktigt att alla får komma till tals.
Tack för allt du skriver som får mig att tänka efter. / Gretas systerdotter igen
Hej Gretas systerdotter.
SvaraRaderaVad jag vet så har det inte diskuterats på stiftsnivå kring CD musik. Åtminstone inte bland oss kyrkoherdar. Det är möjligt att musikerna diskuterat det eftersom det berör deras yrkesutövning i högsta grad.
Har ibland undrat hur det skulle kännas om någon önskade att jag inte skulle hålla ett tal utan att de önskade Martin Luther Kings tal på CD eller DVD.
Visst är det intressant att diskutera våra "inomkyrkliga" frågor, som i högsta grad berör de vi är satta att tjäna - nämligen församlingsborna.
Vad gäller alkoholfritt nattvardsvin så är det en fråga för Kyrkorådet. Själv känner jag mig kluven. I hjärtat tycker jag att det ska vara riktigt vin, men i huvudet tycker jag att det ska vara aloholfritt m h t de som är nykterister eller nyktra alkoholister.
Tack för att du svarar på mina inlägg. Det får mig att tänka efter och fundera mera.
Trevlig helg.
Krister
Hej Krister!
SvaraRaderaJag har läst inläggen på din blogg och måste få ifrågasätta Anonym idag om varför man ska få spela "My way" sjungen av Frank Sinatra
men inte Eddie Meduza i kyrkan?
Ja, Eddie Meduza har vissa texter som kan väcka anstöt men då tycker jag att Frank Sinatra inte heller ska spelas i kyrkan eftersom det har framkommit på senare tid att han har haft ett samröre med maffian i USA.
Om Frank Sinatra är moster Gretas absoluta favorit så kan ju kusin Kalle ha Eddie Meduza som sin absoluta favorit.
Vem ska då få avgöra vad som är tillåtet att spelas i kyrkan vid en begravning eftersom vi alla har olika syn på artister och musiksmak.
Jag får nog hålla med dig Krister att man kan göra det hela på ett annat sätt så som att man väver in den önskade musiken i det tal som prästen håller och med ord förklara och rama in musiken utan att den spelas.
Eller så får man väl spela musiken efter begravningen.
Det är trots allt en begravning det handlar om och inget nöjesuppträdande.
C.C
Hej CC och tack för ditt inlägg.
SvaraRaderaDu berör en mycket viktig och svår fråga. Vad är värdigt och rätt? Var ska vi sätta gränserna?
Som jag sagt tidigare så kan inte jag avgöra vilken musik som är värdig, däremot kan jag avgöra vilka texter som strider mot kyrkans budskap.
När det gäller artistens moraliska liv så är det stört omöjligt att avgöra vem som är lämplig. Dessutom är vår kyrkas budskap att alla människor är både syndare och rättfärdiga på en och samma gång.
Det kan ju vara så att den avlidne är dömd för något och att då säga att Frank Sinatra inte kan spelas på grund av misstankar om att han haft samröre med maffian samtidigt som jag ska förmedla att Gud förlåter...
Ja du förstår säkert att det blir väldigt svårt att sätta gränser.
Det jag kan avgöra är vilka texter som är lämpliga och passar sig i en gudstjänst. Jag kan inte avgöra vem som har en så god moral att de är lämpliga att spelas i kyrkan.
Precis som du skriver så är det alltid mest lämpligt att väva in ev. CD-musik i prästens griftetal.
Ha en trevlig dag.
Krister
Hej kyrkoherde Krister.
SvaraRaderaLäste precis din intressanta
CD-musik i kyrkan
idag den 2 december 2014.
Har precis varit på begravningsakt för min lilla mamma.
Kyrkoherden i min mamma kyrka är väldigt stel och rigid.
Förstår kyrkans regler, men jag som är djupt troende
upplever att Svenska kyrkan av idag är i behov av lite mer hjärta
och sann ande.
Eftersom jag/vi inte ville ha befintlig präst som officiant
och ville spela cd-musik så valde vi en borgelig begravning, trots att alla
är medlemmar i svenska kyrkan.
Den kristna akten hölls i ett litet fint och varmt gravkapell invid kyrkan.
Ingång var vacker musik på panflöjt, Mirja Burlin sjöng Var jag går
i skogar, berg och dalar, Carola sjöng Jag har hört om en stad ovan molnen
och utgångsmusik blev Värmlandsvisa, sjungen av kör och orkester.
Bl a lästes Herren är min herde och vid avskedet läste jag en vers från
den gamla andliga "Sen Gud till barn mig tog till sig"
bl a orden "Trots sorg ock ve på jorden rår Jag himmel äger var jag går.
Min man, som varit på många begravning i kyrkan, sa efteråt att det här
var den finaste begravning han varit på.
Det kändes att Jesus var med här och att han var nära.
I och med att det var psalmer framförda på det här sättet, kan jag alltid återkomma
till dem och lyssna när jag vill. Minnas akten och min mamma, med kärlek och andakt.
Det finns många aspekter på det hela. I stora stela kyrkolokalen hade det hela inte blivit
så nära och andaktsfullt. Även om Jesus naturligtvis är med där också.
Så nära och så långtifrån, är inte det ord från en låttext?
Herre förbarma dig över mig, syndare, är en bön att rabbla för de flesta av oss.
Speciellt gillar jag Jacobs bok, där vikten av att vakta sin tunga poängeras =)
I tro. God bless.
Hej "Anonym" och tack för din kommentar.
RaderaSjälvklart finns det alltid undantag. Vad jag skrivet ovan är ett förhållningssätt jag har då jag möter anhöriga. Skulle de framhålla sina önskemål efter vårt samtal skulle jag givetvis inte vägra eller förbjuda CD-musik. Vad jag vill är att man tillsammans resonerar kring musiken så att alla blir nöjda.
Mvh Krister
Rättelse till senaste insändaren: Jakobs brev ska det vara,
SvaraRaderagick lite för snabbt på tangenterna där.