Äktenskap och vigsel, del 2

Nu har jag funderat ett par dagar sedan Kyrkomötet beslutade att Svenska kyrkan ska viga samkönade par.

Jag kan fortfarande inte överblicka konsekvenserna för beslutet, varken för Svenska kyrkan i allmänhet eller Järfälla församling i synnerhet. Jag kan inte heller överblicka vilka konsekvenser beslutet får för våra ekumeniska kontakter. Dock har kyrkoherden i den katolska församlingen, uttalat sig i media, och säger att han anser att det nu är viktigare än någonsin att vi fortsätter de ekumeniska samtalen. Det gläder mig.

Vad gäller mina känslor så är jag fortfarande glad över Kyrkomötets beslut. Dock är jag, som jag tidigare skrivet i kommentarerna, orolig för hur beslutet kommer att påverka Svenska kyrkans enhet. Inte minst med tanke på några biskopars reaktioner.

Min glädje är inte heller 100 %, eftersom jag vet att djupt troende människor, är ledsna och besvikna. De har utifrån sin bibelsyn och bibeltolkning kommit fram till helt andra slutsatser än Kyrkomötet.

Jag vill här kort beskriva hur jag ser på äktenskapet.

Då jag har läst igenom alla mina anteckningar och funderingar kring hur jag ser på äktenskapet, har jag kommit fram till att beslutet att viga samkönade, inte påverkar min teologiska syn på äktenskapet.

Jag har sedan länge, kommit fram till att jag i bibeln inte kan hitta en enad syn på äktenskapet. I gamla testamentet förekom månggifte mellan en man och många kvinnor. Det förekommer också tvångsgifte i bibelns berättelser. Det är inte ovanligt att det berättas om att männen "tog kvinnorna" från sina besegrade fiender, till sina och detta på direkt uppmaning av Gud.

Att plocka ut några texter, som passar mitt sätt att tänka, ligger inte för mig. Visst kan jag hitta bibelställen som talar för att äktenskapet ska ingås av en man och en kvinna, men som sagt, så finns det bibeltexter som även talar för annat.

Vigseln som den ser ut i dag, är en ganska ny företeelse. De första bibliska äktenskapen ingicks i och med att man hade haft samlag. Efterhand så har de yttre formerna tillkommit i syfte, som jag förstår det, för att bevara samhällsstrukturen och för att skydda makarna och barnen.

Det kristna äktenskapet har av tradition innehållit tre viktiga kriterier.

1: Det ska ingås offentligt. För att ingen ska kunna luras eller svika så har äktenskapet ingåtts inför vittnen. Det har vi fortfarande kvar som ett krav. (Prästen frågar; Inför Gud och denna församling/dessa vittnen frågar jag dig...)

2: Det ska ingås av fri vilja. Ingen får vara köpt eller av olika skäl tvingade in i äktenskapet. (Båda makarna förväntas att svara ett personligt ja på prästens ovanstående fråga)

3: Äktenskapet ska innehålla sexualitet. Sexualitetens viktigaste syfte är självklart att ge liv, i form av barn. Men här, har åtminstone jag, sedan länge vidgat min tolkning till att äktenskapet ska ge liv i en vidare betydelse. Annars skulle barnlösa äktenskap, antingen det är frivilligt eller ofrivilligt, inte vara "riktiga" äktenskap. De flesta skulle nog hålla med om att det inte är barn som konstituerar äktenskapet.

Det kan inte heller vara själva sexakten som gör det. De flesta äktenskap innehåller kortare eller längre perioder utan att man har sex. Vad händer med de som av olika anledningar inte vill, eller kan ha sex, är deras äktenskap inte heller ett "riktigt" äktenskap? (I den text som prästen läser kring kyrkans syn på äktenskapet så är meningen "att tillsammans ta emot och fostra sina barn" inom parentes och kan utelämnas om man i samtalet innan fått klart för sig att paret inte kan få eller vill ha barn. Likadant är orden "och låt barnen för dem bli till glädje och hjälp", i den sjungna förbönen, inom parentes)

När jag nu ser på min tolkning av äktenskapet, utifrån Kyrkomötets beslut, kan jag inte se att min syn på äktenskapet har eller behöver förändras. Även samkönade kan fullt ut, ingå äktenskap utifrån de tre kriterierna som jag beskrivet ovan.