För ett par år sedan var jag i St Jakobskyrkan tillsammans med mina barn. I kyrkan var det en utställning som jag och barnen tittade på.
Vid en av stationerna fick man säga sin mening kring homosexuellas rätt till vigsel. Om man ansåg att homosexuella skulle få gifta sig i kyrkan, skulle man lägga en gul kula i en "ja-burk" och om man inte tyckte det, då skulle man lägga en röd kula i en "nej-burk".
Min äldsta dotter, som vid tillfället var nio år, lade en gul kula i "ja-burken". Efter en liten stund gick hon tillbaka och hämtade en handfull gula kulor och lade dem i "ja-burken" för att den skulle vinna. Jag frågade henne varför hon gjorde så. Hon var väldigt upprörd och sa att hon tyckte att det var elakt och dumt att homosexuella inte fick gifta sig i kyrkan. Hon kunde inte heller förstå att några kristna kunde tycka att homosexuella inte skulle få göra det.
Jag försökte förklara för henne, hur några kristna såg på och tolkade bibeln. Jag försökte förklara, hur de genom sin bibelsyn och bibeltolkning, kommit fram till att homosexuella inte skulle få gifta sig i kyrkan. Hur mycket jag än försökte förklara för henne, ville hon inte, eller kunde hon inte, förstå.
Till slut sa jag att de kristna som inte delade hennes uppfattning, var övertygade om, att Gud inte ville att homosexuella skulle få gifta sig.
Hennes enkla och solklara slutsats var, att de som trodde så, på ett eller annat sätt måste ha missförstått Gud. I hennes värld skulle inte Gud och definitivt inte Jesus kunna vara så elak.
Jesus säger:
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de, sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".
Är det så, att vi ibland, måste välja vilket som är viktigast, vår bild av Gud eller vår syn på och tolkning av bibeln?
PS! Eftersom jag inte visste hur många kulor min dotter lagt i "ja-burken" och således inte kunde ta bort dem, ringde jag till domprosten och berättade vad som hänt. Det visade sig att man inte skulle använda resultatet till något. DS!
måndag 26 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Krister!
SvaraRaderaDet kan inte vara lätt att var präst idag när hela kyrkan håller på att förändras.
Din inre övertygelse måste vara stark nu när detta kommer ifrågasättas från olika håll och med synpunkter som avviker från din egen.
Men man måste kanske lyssna på sitt hjärta och följa sin inre övertygelse trots andras ogillande.
Jag tycker nog att du har sunda tankar och skrivit sunt om det hela.
Dina tidigare svar till mig har jag tyckt om och du har ett öppet sinne för oss som inte är övertygat troende.
Många samkönade har ju också en gudstro trots sin läggning och varför neka dem till att bli vigda i gudshus?
De betalar ju skatt och är samhällsmedborgare precis som heterosexuella och vill säkert bli vigda som vilket par som helst.
Det kommer säkert att ta tid men vi ser ju genom din dotter att de yngre generationerna kommer att se det hela på ett helt annat sätt än vad som görs idag.
Men går man längre tillbaks i tiden så såg ju kyrkan ut på ett annat sätt än vad den gör idag.
Säkert förfasades människorna på den tiden också om dåtidens nymodigheter.
Men de fick liksom vi acceptera förändringar som till slut är oundvikliga.
Med vänlig hälsning
C.C
Hej CC och tusen tack för din kommentar, den värmde.
SvaraRaderaJag kan ingen annat än att säga tack och amen.
Precis som du skriver så har kyrkan alltid och kommer förhoppningsvis att alltid förändras i förhållande till sin samtid.
Några tycker att det går för fort och andra att det går alldeles för långsamt.
Än en gång tack.
Med vänliga hälsningar
Krister