torsdag 25 juni 2009

Vilket otroligt jobb jag har...

Sitter på tomten i min stuga, igen. Var inne i stan i går och arbetade. Det slog mig vilket fantastiskt roligt och omväxlande arbete jag har. På en och samma dag fick jag vara med på ett begravningssamtal, ett dopsamtal, ett enskilt samtal och ett vigselsamtal.

Vilken nåd och vilken glädje att få vara med i människors liv. Att få dela sorg och glädje, oro och bekymmer, förväntningar och längtan.

Det är sådana dagar som jag känner att jag valt rätt yrke. Faktum är att av årets 250 arbetsdagar, så är det max 10 som jag känner att mitt arbete är tungt. De tunga dagarna är de som innehåller möten där utgången är oviss. Oftast rör det personalärenden...

Förutom att njuta av sommaren, med gårdagen i minne, har jag hunnit med att skriva en ansökan och titta igenom och lämna ett förslag på delegationsordning i vår framtida organisation i Järfälla.

Från och med den 1 januari 2010, kommer fyra församlingar i Järfälla att läggas samman till en församling - Järfälla församling. Barkarby, Jakobsberg, Kallhäll och Viksjö församlingar kommer att gå i graven efter endast 17 år. En del tycker att det är sorgligt andra att det är bra.

Livet är motsägelsefullt och innehåller alla känslor, det gör även en sammanläggning av församlingar. Personligen ser jag fram emot "vår nya organisation", med glädje och förväntan. Jag tror att det kan bli hur bra som helst. Men samtidigt har jag respekt för de som tycker att det är jobbigt och svårt. De som är rädda och osäkra. Vilken position får jag? Har jag samma makt och påverkansmöjligheter? Får jag samma ansvar och uppgifter?

Det är lätt för mig att säga: "Oroa dig inte", eftersom jag fått förtroendet att vara kyrkoherde även i den nya organisationen. Men faktum är att vår personliga oro väger ganska lätt i kyrkans uppdrag.

Det är just i samtalen och mötet med människor som vi ska finnas, oberoende våra egna personliga frågor. De som tillhör Svenska kyrkan bryr sig väldigt sällan om vilken organisation vi har. De vill ha ett professionellt bemötande och stöd i livets alla skeden.

Det är i detta viktiga uppdrag som jag finner mest glädje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar