Då jag tjänstgjorde som CIMIC-officer i Afghanistan under 2002/2003 var jag ofta frustrerad. Jag tyckte inte att utvecklingen gick så fort som jag önskade. Till vardags märkte jag och mina kollegor inte så mycket av våra ansträngningarVisst såg vi glada barn som gick i skolan och visst mötte vi afghaner som log och vinkande. Vi kunde också räkna upp hur många brunnar vi hjälpt till med att ställa i ordning och hur många sjukhus vi bistått med ekonomisk hjälp, men ändå kände vi stor frustration.
Jag är övertygad om att alla de pojkar och flickor som tjänstgör i Afghanistan just nu, känner samma frustration och samma önskan om att allt ska gå fortare. Deras frustration minskar inte genom att svensk massmedia ifrågasätter deras insats och ansträngningar
Det finns inget rättvisande sätt att mäta deras arbete på. Alla siffror och all statistik känns futtigt jämfört med det pris som FS 18 och deras anhöriga fått betala. De har förlorat två chefer och kamrater. Anhöriga har mist sina söner, bröder, barnbarn och pojkvänner.
Britt-Marie skriver i en kommentar här på bloggen:
"Jag tycker också att massmedia är dåliga på att skriva om all hjälp som faktiskt Afghanerna får av utlandsstyrkorna..."
Även om det är futtigt vill jag här berätta om den skillnad som bland annat våra svenska soldater bidragit till.
- 2001 hade 8 % av Afghanistans befolkning bassjukvård - i dag har 80 % det.
- 2001 var Afghanistans armé en spillra - i dag består den av 120 000 soldater som är operativa.
- 2001 fick inte en enda flicka gå i skolan - i dag får 37 av 100 flickor det.
- 2001 fanns inte en enda kvinnlig lärare, eftersom det var förbjudet - i dag är nästan var tredje lärare en kvinna.
- 2001 var ingen kvinna representerad i parlamentet - i dag är 25 % av ledamöterna kvinnor.
- 2001 var det svenska biståndet 190 miljoner kronor - i dag är det mer än fördubblat till 500 miljoner kronor.
Britt-Marie och alla andra anhöriga. Känn er stolta. Era barn, syskon, män, fruar, pojkvänner, flickvänner, mammor, pappor, barnbarn, släktingar och vänner gör skillnad.
Tack Krister, hoppas nu att detta kommer ut i massmedia. Jag vet att min son gör nytta där nere med sin insats.
SvaraRaderaOch nu är det på tiden att det skrivs lite positivt om Isaf:s insats i Afghanistan.
TACK för ditt stöd!
Stolt mamma till en son som just nu tycker att det är väldigt varmt...+30 grader!
Tack för ditt inlägg. Jag fick åka tillbaka ett år senare och det var en resa som befäste det som jag hoppades på-att vi som CIMIC hade gjort skillnad. Härligt att se fakta för fakta är det enda som talar.
SvaraRaderaMina tabkar är med mina vänner som befinner sig just nu i Afghanistan-ni gör ett superjobb och tack till dig ,Krister för dina inlägg.
Hej anonym och stolt mamma och 5 vikingar är fler än 1 joddlare. Stort tack för era kommentarer.
SvaraRaderaMan kan bara undra vad det är som driver journalisterna att utelämna viktiga fakta. Lika mycket undrar jag över varför de spekulerar. Jag får känslan av att det är politik och att de letar efter en syndabock som är känd och namngiven.
Fortsätt med att vara stolta över och stötta pojkarna och flickorna i Afghanistan.
Krister