onsdag 31 mars 2010

Skitprat

Är det alltid skitprat när man pratar om en annan människa i stället för att tala med, eller till personen i fråga?

Det är en fråga som jag brottats med i många år som chef. Jag undrar när prat blir till skitprat?

Det mest önskvärda är självklart att man pratar med en person, eller till vederbörande. För mig personligen har det alltid varit idealet, men jag inser att det finns undantag. Jag vill och önskar att alla människor vänder sig direkt till mig om de har några synpunkter, men med tiden har jag förstått att det inte alltid fungerar.

Jag tycker att det är okej om någon pratar om mig, så länge det finns ett gott syfte. Syftet kan vara att förstå eller att avreagera sig. Det kan vara så att man rådfrågar någon som känner mig bättre eller det kan också vara så att man är arg, ledsen eller frustrerad och behöver göra en så kalla "defusing" - det vill säga avreagera sig.

Skitprat blir det när man inte har ett gott syfte eller då man avreagerar sig hos flera olika personer. Den värsta formen av skitprat är när man får lyssnaren att tro att man har ett gott syfte, eller att man verkligen bryr sig, när man i själva verket bara vill göra illa.

Att prata skit om andra är ett sätt att skapa relationer och skaffa hållhakar. Till att börja med känns det varmt och trevligt och man upplever samhörighet. Så småningom blir det obehagligt och det är svårt att bryta och komma ur mönstret.

Att prata skit kan också vara ett sätt att skaffa sig makt och inflytande. Det finns inget enklare och snabbare sätt att skaffa sig informell makt än genom att prata skit om den formella makten.

Man får inte heller glömma att det krävs minst två personer för att prata skit. En som pratar och en som lyssnar. Även den som lyssnar har ett ansvar. Själv försöker jag leva enligt devisen att jag aldrig säger något om någon, som jag inte kan säga direkt till personen i fråga.

Jesus har lärt oss hur vi ska hantera skitprat.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem".

"Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom".

4 kommentarer:

  1. TACK för din blogg och för dina kloka ord. Jag läser den alltid.
    Vill passa på att önska GLAD PÅSK, trots att påsken i kyrkan är både är sorg och glädje. Själv är jag med i en kyrkokör och vi skall sjunga på Påskdagen, alltså glada sånger!
    Sången i kören har hjälpt mej mycket när oron för min son (som befinner sej i Afghanistan) sätter in. Sång är en bra "ventil".
    /Britt-Marie

    SvaraRadera
  2. Thorsten Schütte1 april 2010 12:51

    Rättan ord i rättan tid. Dela Din analys till fullo. Med Bjästa i färskt minne finns det massvis med homiletiska uppslag runt skitpratet:
    Den som är utan skuld..., bjälken i egna ögat..., Hosianna - korsfäst mm. Och viktigt: avgrunden mellan gott och ont finns inom mig själv, inte mellan mig och den andre!

    SvaraRadera
  3. Hej Britt-Marie och tack för dina vänliga ord. Det är kul att du finner någon glädje i att läsa mina tankar.

    För första gången på många år ska jag på söndag leda högmässan på påskdagen. Eftersom det är årets största kyrkliga högtid så brukar jag låta nyaste prästen leda den gudstjänsten. Men i år har vi ingen präst som kan kallas "nyast". Även om påsken innehåller alla de känslor du beskriver så tycker jag att det viktigaste är att man landar i glädjen på påskdagen.

    Jag läste i veckan att någon kommun skulle börja använda körsång i rehabiliteringen av sjukskrivna eftersom det är bra för både kropp och själ att sjunga.

    Jag önskar Dig en glad och välsignad påsk.

    Krister

    Jag kan föreställa mig din oro med tanke på att din som tjänstgör i Afghanistan. När min fru tjänstgjorde där var jag 1 000 gånger mer orolig än när jag själv tjänstgjorde där.

    SvaraRadera
  4. Hej Torsten och tack för din kommentar.

    Egentligen vill jag bara säga AMEN! Med det menar jag att det inte behövs tilläggas något.

    Efter din förra kommentar har jag läst och sett om Bjästa. Det är en förfärlig historia där skitprat, rykten och onda avsikter har krupit under skinnet på en hel by.

    Nu verkar alla skylla på alla och de flesta hittar ursäkter och bortförklaringar.

    Den som är fri från synd må kasta första stenen...

    Glad påsk, önskar

    Krister

    SvaraRadera