torsdag 23 februari 2012

Fastan

I söndags firade vi "Fastlagssöndagen", som i folkmun kallas för "köttsöndagen". I måndags var det "fläskmåndagen" och i tisdags var det "fettisdagen". I går inleddes fastan genom att vi firade "Askonsdagen". Vi har nu 40 dagar att göra bot och bättring, inför för Påsken.

Varför fastar man? Vad är syftet med fastan och vad är det man vill uppnå? Fastar man för att komma närmare Gud? För att komma till insikt om sitt sätt att leva? För att lära sig uppskatta andra saker, eller för att uppskatta de saker man avstår ifrån än mer? Fastar man för att göra världen till en bättre plats?

Fastan är en mycket gammal tradition, av att avstå från animaliska produkter. Grundtanken är att vi genom försakelse, bättre ska inse vårt djupaste behov av Gud, som är vårt "dagliga bröd". I modern tid har fastan kommit att bli en tid då vi avstår, för att dela med oss av det vi äger i överflöd. Det har blivit en förskjutning från enskilda religiösa behov, till solidaritet och barmhärtighet.

För mig innehåller fastan både mina djupt personliga behov av att komma närmre Gud och att dela med mig av det jag äger i överflöd. Den innehåller även att göra saker jag normalt sett inte gör.

Jag vet människor, som under dessa 40 dagar avstår från att; ta emot nattvarden, äta kött, dricka alkohol, göra restaurangbesök, köra bil, utöva nöjen, nyttja tobak, ha sex och använda Facebook, för att nämna några saker.

Listan kan göras mycket längre. Det viktigaste, tror jag, är att veta varför jag fastar eller avstår från saker, mat eller aktiviteter. För vem skull gör jag det? Om jag gör det av solidaritet eller barmhärtighet, på vilket sätt kommer min fasta andra till godo? Ingen blir ju mätt, av att jag går hungrig.

Nu undrar säkert någon hur och på vilket sätt jag fastar. Det är en sak mellan vår Herre och mig. Dock vet jag att fastan inte är en prestation för någon annan, än mig själv. Fastan är inte heller en salighetsfråga.

7 kommentarer:

  1. Så här sa jag i Edsbergskyrkan i går:

    Idag inleds fastan. Själva ordet fasta bär med sig en känsla av bantning, hunger och konstiga soppor som smakar illa och inte mättar hungern. Utrensning av kroppen för att kunna börja ett nytt liv, kanske smalare och förhoppningsvis mer välmående än tidigare. Och att rensa kroppen är nog bra. Det behövs säkert ibland. Vi får i oss så mycket skräp och onyttigheter. Men den kristna fastan inför påsken handlar inte om att späka sig och sluta äta. Vi hörde ju till och med i bibeltexten att Gud inte vill att vi klär oss i säck och aska och hänger med huvudet som ett strå. Varför skulle Gud vilja att vi gick omkring och var hungriga? Fastan inför påsken handlar om något annat. Snarare än att rensa kroppen ska vi rensa knoppen. Det behövs i allra högsta grad, för om vi får in onyttigheter i kroppen så får vi in ännu fler onyttigheter i knoppen. I dagens höghastighetssamhälle där informationen flödar över oss är det mycket som hindrar oss att tänka på Gud, på våra närmaste och på vårt eget inre liv. Fastan kan få vara en period där vi ägnar mer tid åt att fundera över sådana saker. En utrensning av våra tankar, för att vi sedan ska kunna börja om på nytt, förhoppningsvis mer välmående än tidigare. Fastan är också en tid av botgöring. Att vara människa är att vara ofullkomlig. Hela tiden gör vi saker som vi inte borde ha gjort, vi säger saker som vi ångrar. Även detta får vi nu lägga fram inför Gud och säga ”Såhär blev det. Jag ville inte att det skulle bli såhär, men såhär blev det” Hjälp mig att komma vidare, lämna det gamla bakom mig så att jag precis som Jesus kan få nytt liv i påsknattens mirakel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kjell och tack för din kommentar.

      Jag säger AMEN!!!

      Ha en god tid för funderingar, eftertanke och utrensning...

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  2. Thorsten Schütte23 februari 2012 16:38

    Håller helt med Kjell. Informationsfasta i olika former känns mest angelägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      All fasta som går ut på att "förbereda" påsken är i mina ögon, angelägen. Det skiljer sig nog från person till person på vilket sätt man bäst gör det.

      Delar helt uppfattningen att det kan vara bra att stänga av några av alla de stimuli som upptar vår tid och vårt engagemang.

      Jag var inte på att "e-post fasta", men så kom jag på att det bara skulle vara bra för mig. Andra skulle nog må dåligt av det och tvingas lägga ner energi som de kan använda för att förbereda sin påsk.

      Allt gott.

      Krister

      Radera
  3. Thorsten Schütte24 februari 2012 08:00

    E-post-fasta är nog svårt, med klumpen i magen för det man ser på skärmen när man avslutar fastan. Men beslutet fattat, nu sittandes vid tangentbordet: slut på slö- och nyhetssurfandet, Din blogg, väder och en järnvägsblogg får räcka över från nu över sportlovet, i stället ska det bli mera läsande och funderande, även men anknytning till tron!

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Det värmer mitt hjärta att min blogg tillhör undantagen.

    Min e-postfasta föll även på ångesten över vad jag skulle möta i Påsk.

    Även jag ska läsa en del teologisk litteratur och framför allt den heliga skriften.

    Trevlig helg och trevligt sportlov.

    Krister

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte25 februari 2012 08:54

    Det finns en angelägen bakgrund: Med min diagnos är det lätt att fastna i tvångsbeteenden och beroenden. Därför varken tvittrar, bloggar eller facebookar jag, då vore jag fast. Men även vanligt nyhetssurfandet har visat en tendens att breda ut sig, därför tar jag fastan som anledning att sätta stopp nu!

    SvaraRadera