fredag 10 maj 2013

Herre över allting - predikan på Kristi Himmelsfärdsdag

I dag firar vi en av årets största och viktigaste kyrkliga högtidsdagar. Den är så viktig att den nämns varje gång vi stämmer in i trosbekännelsen. Det är en av de identitetsbärande dagarna för vårt kristna liv. Ni känner igen trosbekännelsens tre delar:
  1. Skaparen och skapelsen.Frälsaren,
  2. Jesus Kristus, född, pinad, korsfäst, död, begraven, uppstånden, uppstigen till himmelen, därifrån igenkommande.
  3. Anden, hjälparen som förenar oss i kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Liksom många av de andra stora händelserna i Jesu liv så är Kristi himmelsfärd i mångt och mycket obegriplig. Den är obegriplig därför att vi inte riktigt kan förklara den och förstå den i de termer vi normalt använder när vi ska förstå något. Kristi himmelsfärd är en paradox. Det vill säga att den i förstone är orimlig, men den innehåller en djupare sanning som vi bara kan ta till oss på en annan nivå än den rent intellektuella och förnuftsmässiga.

Bibelns texter talar till oss på många olika nivåer samtidigt. De bär med sig information, förklaringar, sammanhang och en djupare mening. De kan inte alltid läsas som man läser en faktabok därför att de vill förmedla något mer. Vi människor tar emot information på olika sätt. Jag har lärt mig att det finns de som i huvudsak vill veta vad som är målet med informationen. Andra vill veta hur processen kommer att se ut för att nå målet med det som informationen innebär. Ytterligare andra vill veta vem som står bakom informationen, detta är viktigt för att de ska kunna ta till sig innehållet och ta det på allvar. Den fjärde kategorin är de som funderar över om det inte kunde göras på ett annat sätt.

Dagens evangelietext ger oss svar till de tre första kategorierna. Den svarar på frågorna varför och vad, men den beskriver inte i detalj hur. Den fjärde kategorin lämnas därhän därför att då är man inne på Guds uppgifter. Vi vet också att vi människor behöver en känsla av ett sammanhang för att vi ska må bra. Vi behöver en mening, det behöver vara begripligt och det måste vara hanterbart och användbart i våra liv. Även detta uppfyller dagens evangelietext.

Låt mig försöka att göra ett tafatt försök att förklara det oförklarliga och sätt ord på det som vi med vårt förnuft inte kan förstå, utan bara kan ta emot i tro.

Målet med Kristi himmelsfärd är att återupprätta relationen mellan Gud och människan. Gud kommer oss till mötes, inte för att vi förtjänat det, utan därför att Gud vill det. Gud vill att vi ska leva i gemenskap med honom.

Processen ser ut så att Gud sänder sin son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda. Gud inkarnerar sig själv genom att födas som Jesus. Han lever vårt liv i det fördolda. I så kallade benådade ögonblick avslöjar Jesus sin sanna identitet, som små löftesord och löfteshandlingar. På förklaringsberget avslöjar han sitt sanna jag för några av lärjungarna, men för de övriga, är det inte helt självklart vem han är. Han slutför sitt uppdrag då han dör på korset, och blir begraven. Gud har försonat världen med sig själv. På tredje dagen uppstår han och lever bland lärjungarna i 40 dagar. Dessa dagar använder Jesus för att förbereda lärjungarna för deras uppdrag att sprida evangeliet. Han visar att han inte är begränsad till tid och rum, utan han framträder i sitt förhärligade tillstånd, han lever inte längre i det fördolda utan uppstånden är han mitt ibland dem. Han visar att alla löften och löfteshandlingar innehåller en djupare sanning som lärjungarna inte har sett eller trott på i förstone.

I dag lämnar han lärjungarna under det att han välsignar dem. Sannolikt använde han samma ord som Aron gjorde i 4:e Mosebok och som vi använder än i dag. Genom sin himmelsfärd återgår Jesus Kristus till sitt ursprung, till den plats där han kommer ifrån, till den plats där han ber för oss och till den plats varifrån han ska komma tillbaka. I dag fullbordas bron mellan himmel och jord. Vi behöver inte försöka dra ner himmelen till oss, utan himmelen har kommit till oss. Jesus har sammanvävt himmel och jord.

Vem har då bestämt allt detta? Gud och ingen annan. Vår treenige Gud har bestämt och genomfört detta för att vi ska leva tillsammans med honom.

Kunde man då inte gjort på något annat sätt? Jag vet inte. Det är möjligt, men vi människor har inte förmågan att göra det och det ankommer inte på mig att ge Gud goda råd. Om vi tycker att det borde varit på ett annat sätt, därför att vi inte med vårt förnuft förstår det som har hänt och ständigt händer, då måste vi inse att denna kunskap inte bara bygger på förnuft. Den bygger på tro. Tro som vi kan be om. Tro som Gud genom den helige Ande ger oss. Tro som vi kan utöka genom att be, läsa bibeln, fira gudstjänst, sjunga psalmer, ta emot nattvarden och samtala med varandra om.

Ger då dagens evangelietext mig mening, begriplighet, användbarhet och ett sätt att hantera mitt liv? Jag tycker det. För mig innebär Kristi himmelsfärd att jag inte behöver oroa mig över att himmelen skall falla ner över mitt huvud. Jag behöver inte heller försöka dra ner himmelen till mig och andra. Dörren till himmelen har öppnats och bron dit är byggd.

Genom Kristi himmelsfärd så finns alltid möjligheten att nå himmelen. Det är inte lätt eller enkelt. Vi behöver hjälpa och stötta varandra, men bron till himmelen är lagd och dörren dit, är genom Jesus, alltid öppen. Det är det vi firar i dag och det prisar vi Gud för. Det finns ett löfte om en återförening, även om vi inte vet exakt när. Vi kan känna samma glädje som lärljungarna, därför att vi vet att Jesus visar vägen – han kommer hem till Gud, dit vi alla har möjlighet att komma. Genom sin himmelsfärd har Jesus tydligt kopplat samman himmel och jord, genom en bro av tro, hopp och kärlek.

Vi får förutom ett löfte om en återförening även ett löfte om en kraft från höjden som ska rusta och hjälpa oss. Jesus lämnar oss, men han överger oss inte. Sist men inte minst så finns det en stor glädje därför att Jesus visar oss att han, genom sin himmelsfärd, verkligen är den han utgav sig för att vara – Herre över allting. Låt oss också, likt lärjungarna, hylla honom.

2 kommentarer:

  1. Kjell Dellert14 maj 2013 08:07

    Så här sa jag i min betraktelse på Kristi Himmelsfärds dag:

    I bibeltexten vi hörde försvann Jesus upp i höjden för att aldrig synas mer på samma sätt som tidigare. Det går nästan inte att föreställa sig den här scenen naturligt, det är svårt att tänka sig att en livs levande människa som står på marken, plötsligt far upp till himlen så att det sista som syns är hans fotsulor. Men jag tror inte vi ska hänga upp oss på detaljerna. För även om det här motivet genom konsthistorien har varit lockande att fästa på duk så tror jag att vi gör det svårt för oss att förstå om vi ser scenen helt naturalistiskt. Det är så lätt att vifta bort himmelsfärden med att den är praktiskt omöjlig. För det är den ju. Och ändå skedde den. Vi vet att Jesus har funnits, det är till och med forskarna ganska överens om. Vi vet att han korsfästes, det finns bevis för det. När det kommer till uppståndelse och himmelsfärd finns inga bevis. Inga som kan beläggas vetenskapligt, med utombibliska dokument. Och ändå är Jesus en viktig person för miljarder människor världen över. Många av dessa människor vittnar om att de mött Jesus. Men det kan rimligen inte handla om att de har mött Jesus som en fysisk person, någon man kan röra vid med sina händer, eftersom Jesus vandrade på jorden för nästan tvåtusen år sedan. Alltså handlar det om något annat. Det handlar om att Jesus efter den där dagen för så länge sedan, som vi firar som Kristi Himmelsfärds dag, fick möjlighet att vara närvarande i varje människas liv på ett helt nytt sätt. Han var inte längre begränsad till området runt Jerusalem, han kunde inte bara tala till människorna som bodde där, och som följde honom. Han blev istället, så småningom, en angelägenhet för hela världen. Och överallt i hela världen kan man nu möta honom. Möta den uppståndne och himmelsfarne. I varje pånyttfött grässtrå kan vi ana honom, i varje nyutsprunget löv. Inte minst kan vi möta honom i andra människor. Möta honom i en blick, ett leende, en god handling som utförs osjälviskt. För Jesus är inte långt borta, i en fjärran himmel, uppfaren dit som en rymdraket för tvåtusen år sedan. Han är här. Precis här. Precis idag. Precis nu. Och i eftermiddag. Och i morgon. Och alla dagar. Det är det vi firar när vi firar Kristi himmelsfärds dag. Inte att Jesus lämnade oss, utan att han blev ännu mer närvarande. I världen. I Skapelsen. I våra liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kjell och tack för dina ord.

      De är trösterika och inspirerande. Du har valt en lite annorlunda aspekt än jag har. Då jag tittade igenom min "gamla" predikningar såg jag att jag tidigare försökt använda mig av den aspekt du har.

      Jag brukar också återkomma till att vi kan möta Jesus i våra medmänniskor.

      Tack!

      MVH//Krister

      Radera