måndag 16 juni 2014

Vem är bäst, finast eller mest kristen?

Ibland när jag läser vad människor skriver på sociala media om kristen tro, får jag en känsla av att några uppfattar det hela som en tävling. Vem är bäst, finaste eller tror mest? Inte sällan görs bedömningarna utifrån vilka åsikter, synpunkter eller "försanthållande" man själv omfattar eller har. Är kristen tro verkligen en tävling där några är bättre och andra är sämre? Handlar det om att några har rätt och andra har fel?

Jag tror inte för ett ögonblick att kristen tro handlar om att hålla vissa saker för sant, omfatta särskilda åsikter eller hålla med om bestämda synpunkter.

Att vara kristen handlar om att vara döpt. Det är grundkriteriet. Därifrån har vi var och en olika vägar att gå. Du blir inte mer kristen desto fler saker du håller för sant eller desto fler åsikter du stämmer in i. Du blir inte mer kristen desto fler uppdrag du har i kyrkan eller desto fler gudstjänster eller kyrkliga verksamheter du deltagit i. Du blir inte mer kristen desto längre tid du varit döpt eller för att du har en hög befattning i kyrkan.

Det finaste man kan bli i kyrkan det är döpt. Man kan inte bli mer eller högre än döpt. I dopet kallas vi till olika uppdrag. Några blir lärare, andra sjuksköterskor. En blir militär en annan polis. Somliga kallas till snickare och andra till präster. Någon blev biskop och en annan blev kock.

I dopet kan ingen bli mer, finare eller bättre än andra. Alla är vi ett i Kristus. Aposteln Paulus skriver; "Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

Att leva i sitt dop är att sätta sin tillit till Gud, som sänt oss sin Jesus Kristus och som hjälper oss genom den helige Ande. Att vara kristen är att leva i det dop som Gud kallat oss till. Ingen är bättre, finare eller för mer. Vi är inte kristna för att vi är bättre än andra utan trots att vi är som alla andra. Vi är alla "rättfärdiga syndare".

Jag brukar varje dag tänka på den fråga Jesus ställde till Petrus; "Älskar du mig?".

Att vara kristen handlar om att älska Jesus Kristus efter den förmåga och med de förutsättningar som just jag har fått. Ibland är det enkelt och ibland är det väldigt svårt. Att älska är ingen prestation eller förmåga, det är en vilja. De dagar då jag misslyckas brukar jag tänka på att alla helgon har en historia och alla syndare har en framtid.

8 kommentarer:

  1. Amen!

    Tack Krister för att du gav mig den bästa förebild en pastorsadjunkt kan få. Utan året i Jakobsberg hade jag gett upp för länge sedan. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon Helena. Tack för din kommentar och dina vänliga ord.

      Fortsätt älska och fortsätt kämpa.

      Radera
  2. Kloka tankar. Så är det förvisso.

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon Anna. Tack för din kommentar och din feedback.

      Radera
  3. Hej Krister! Jag tror du har i grunden rätt! Grunden och utgångspunkten är dopet, något som Gud gjort, och gör, för mig - inte något jag gjort, eller ska göra, för Gud. Tack och lov!!! Samtidigt får vi inte hamna i subjektivitetens ensidiga dike. Det finns ju dock även en objektiv sida av tron. Vi har en Gud som inte är tyst utan som också har talat. Vi har Ord från Gud som vi kan respektera och lyda - eller negligera och ignorera. En del av det Gud talat är mer svårsmält och jobbigare att acceptera och förstå än annat, men äktheten i vår kärlek till Gud bevisas av vår inriktning. Är den att böja oss under det Gud sagt eller tror vi oss om att med vårt förstånd kunna mästra den Herre som har skapat vårt förstånd. Om jag inte vill respektera vad min hustru säger till mig spelar det till slut ingen roll hur mycket jag bedyrar henne att jag älskar henne, min trovärdighet är förbrukad. Utan att exakt veta vad du syftar på i din inledning är det kanske i detta perspektiv man ska se det som skrivs, om man vill ha en utgångspunkt för en välvillig tolkning.
    /Per H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Per H och tack för din kommentar.

      Självklart inrymmer en kristen livshållning så mycket mer än det jag skrivet i mitt inlägg. Den som älskar Jesus, sätter sin tillit till Gud och följer Andens uppmaningar och förmaningar försöker följa Guds ord. Ibland lyckas vi och ibland misslyckas vi. Det viktigaste är dock att vi försöker efter den förmåga och de gåvor som vi fått av Gud.

      Den som lyckas ska inte berömma sig själv därav utan tacka Gud. Den som misslyckas får nya chanser.

      Det jag vänder mig mot är det fenomen jag tycker mig utläsa i tiden, nämligen att det är en "tävling" om vem som är godast, den mest kristna (vad det nu betyder) och vem som har mest rätt.

      Dag Hammarsköld sa att ödmjukhet är att inte jämföra sig. Jag tror att det är ett bra förhållningsätt, liksom Paulus ord; "Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter."

      MVH//Krister

      Radera
  4. Thorsten Schütte17 juni 2014 kl. 08:47

    De dagar då jag misslyckas brukar jag tänka på att alla helgon har en historia och alla syndare har en framtid.- En mycket tänkvärd formulering, tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar och din feedback!

      Radera