torsdag 16 februari 2012

Tror du på Gud?

Jag har under några veckor funderat över frågan; "Tror du på Gud?". Frågan blev än mer aktuell i går, då jag efter en begravningsgudstjänst fick höra, "Vad skönt med en präst som verkligen tror på Gud".

En ung präst fick frågan, tror du på Gud, direkt efter sin prästvigning. Prästen svarade efter en lång stunds tystnad, något i stil med; "Jag måste nog säga nej, för jag tror inte på Gud som du skulle beskriva honom".

Prästens svar har fått många reaktioner på Facebook och i Kyrkans tidning, även om svaret inte var en direkt nyhet. En tidigare ärkebiskop svarade på ett liknande sätt, då han fick samma fråga. Han svarade; "Det beror på vad du menar med tro på och hur du vill beskriva Gud".

Jag kan förstå att människor reagerar på svaren. Man kan ju tro att präster inte är troende. Men vad jag förstår så ville både den unga prästen och den förra ärkebiskopen göra tydligt att frågan är konstigt ställd. De ville sannolikt problematisera frågeställningen och dela den i flera frågor. Vad är tro? Vem är Gud? Hur skulle du vilja beskriva Gud?

Om jag ska tolka, både den unga prästen och den förra ärkebiskopen, så svarade de egentligen;
"Man kan inte vara präst, om man inte tror på Gud. Men vi har olika bilder av Gud, därför att vi har olika erfarenheter, olika personligheter och olika språkliga begränsningar för att beskriva den Gud vi tror på. Med tro menar vi både att hålla för sant, vara övertygade om, och sätta tillit till".

Det jag tydligen lyckades med i går, var att förmedla min bild av Gud på ett sätt som gjorde att personen kunde känna igen sig, eller åtminstone kände sig tilltalad.

6 kommentarer:

  1. Detta inlägg ligger rätt i tiden för mig..har i veckorna som varit diskuterat Gudsbevis, vad är förnuft och vad är att tro...behöver man bevis för att Gud finns och måste dessa bevis vara allmängiltiga? Precis som du skriver vad är tro,vem är Gud (om Gud finns),vilket språk talar Gud till oss (om han använder språk eller kanske emotioner/förnimmelser i vårt undermedvetna), subjektivt och därför pågår diskussionen fortfarande mellan olika religioner, inom religioner, mellan er präster och mellan oss "vanliga" troende..jag upplever detta otroligt intressant och framför allt har jag fått resonera med mig själv vad tro skulle kunna tänkas vara och vart jag själv står i förhållande till en Gud och varför. Visst är det en fin känsla när man lyckas förmedla det man själv står för till en medmänniskan och dela sin tro med andra som tycker/upplever/känner lika som en själv. Det jag verkligen gillar med dig är att du vågar ta upp dessa känsliga frågor, stå för din tro men ändå medla för de som har en annan syn än dig själv. Det innebär att tillåta en ärlig och öppen diskussion men också att visa och vinna respekt! Ha en fin dag, Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia och tack för dina vänliga ord.

      Det verkar som om du just nu läser religionsfilosofi. Det är otroligt spännande frågeställningar att brottas med. Finns Gud bortom våra beskrivningar av honom/henne? Hur kan vi veta det? Hur kan vi få kunskap om Gud? Finns det olika vägar till Gud? Vad händer med Gud och vår Gudsbild när vi beskriver honom/henne?

      Jag minns med glädje när jag läste religionsfilosofi på Teologiska institutionen. Jag tror att man måste problematisera för att hitta enkla och tydliga svar, som man kan leva med.

      Lycka till med studierna.

      Trevlig kväll, Krister.

      Radera
  2. Håller med Mia i berömmet. Jag råkade se just denna intervju med den nykläckta prästen i Västerås Stift på TV, jag tänkte: jag anar eller förstår vad Du menar, men Du kommer att få "på pälsen". Och så blev det!
    Ibland är för mig det starkaste "beviset" för den judisk-kristna tron just att bibeln är så totalt "icke tillrättalagt", ytligt sedd med massor av fel, huvudpersonerna är allt annat än helylle, även "hjältarna" har svagheter mm. Om man skulle "hitta på" en religion och vill sprida den, då blev resultatet mycket "snyggare" och strömlinjeformat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för dina vänliga ord.

      Jag led verkligen med den stackars prästen. Han ville så väl och så blev det så fel, i vissas ögon. Vi vet ju inte heller hur det klipptes i programmet.

      Precis det du beskriver är även för mig det starkaste beviset. Bibeln innehåller lika många paradoxer som livet självt. Man kan ju undra hur en rättegång skulle agera om alla vittnen sa precis samma sak? Förmodligen skulle de avfärda alla vittnen som icke trovärdiga.

      Ha en trevlig kväll.

      Krister

      Radera
  3. Ja vi är många som då och då "får på pälsen" för att vi försöker få till stånd en dialog om Gud och kristen tro med både gamla och NYA frågeställningar. Jag vet hur många som ifrågasatt min kristna tro p.g.a att jag då och då svarar på ungefär samma sätt som KG Hammar. Men min praktiska erfarenhet gör mig trygg. Jag har under snart 50 års predikande mött så många människor på "kyrkportströsklarna" där jag fått möjlighet till dialog genom detta förhållningssätt. Man behöver inte plocka fram 1000 sidor bejännelseskrifter och en finstilt tjock kyrkoordning i mötet med dagens "reklamtrötta" människor. Man måste möta deras sökande med en helt annan ödmjukhet och respekt.

    SvaraRadera
  4. Hej Ulf och tack för din kommentar.

    Det var ett tag sedan jag mötte dig här på min blogg, men jag har läst tänkvärda kommentarer av dig på andra bloggar.

    Jag delar helt din uppfattning att vi måste möta människor i samtal om vår tro, utan att "slå" bibel, bekännelseskrifter eller kyrkoordningen i huvudet på dem.

    Vi får aldrig glömma bort att Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka, i vilken man får vila i att det är kyrkans bekännelse och inte varje enskild tillhörigs.

    Ha en trevlig vecka.

    Krister

    SvaraRadera