torsdag 14 juni 2012

Tofta-konfirmanderna

Järfälla församling har, just nu, ett konfirmationsläger på Tofta Strandpensionat, som ligger på Gotland. Jag har haft glädjen att besöka dem, under några dagar. På lägret mötte jag 35 positiva konfirmander, 11 motiverade ungdomsledare och 3 engagerade ledare.

Under min korta vistelse höll jag och de andra ledarna i konfirmandundervisning och andakter. Bland annat pratade vi om meningen med livet, döden, synd och förlåtelse. Jag var djupt berörd av konfirmandernas entusiasm och den iver, med vilken de "kastade sig över" ämnena. Särskilt påverkad var jag över de böner de skrev om döden.

Det finns dem som är bekymrade över konfirmandstatistiken, men det är faktiskt inte jag. Visst vore det roligt om fler valde att delta i konfirmationsutbildningen, men borde vi inte glädjas mer över dem som kommer, än vi oroas över dem som väljer att inte delta?

Då jag blev konfirmerad 1974, var vi väldigt många som konfirmerades. Men ska sanningen fram, var det inte särkilt många som var intresserade eller engagerade. De gjorde det som var obligatoriskt och de gjorde det pliktskyldigt.

De konfirmander jag mötte på Gotland, var inte där av tradition eller plikt, de var där för att de själva önskade det. De var intresserade och nyfikna på vad vi ledare hade att berätta och förmedla genom olika pedagogiska metoder.

När jag möter ungdomar med denna inställning känner jag ingen oro för Svenska kyrkans framtid.

4 kommentarer:

  1. Hej Krister.När jag konfirmerades 1986 var det fortfarande så att dom flesta 15 åringar gick och läste(visst heter det så?)iaf ute på landsbygden,som jag är utväxt i.Tror det var 2/3-delar av min klass som konfirmerades,även fast det egentlgen var lika frivilligt då som nu.Det var väl mest pga tradition och kanske presenterna,vad vet jag.Men som du skriver så går dom som idag konfirmeras för att dom verkligen vill det.Att antalet konfirmander har minskat på senare år kanske till viss del beror på att andra aktiviteter(för ungdomar) tex idrotter av olika slag har vuxit i omfattning.Sen upplever jag också att studentfirandet har ökat i betydelse dom senaste åren,kanske det till viss del "ersatt" konfirmationen./Petter

    SvaraRadera
  2. Hej Petter och tack för din kommentar.

    Jag tror också att konfirmationens betydelse förskjutits något. Förr handlade väldigt mycket om att man gick in i "vuxenlivet". I dag kommer det senare och i samband med studenten.

    I min familj handlar konfirmationen väldigt mycket om att man får flytta från "barnbordet" till "vuxenbordet".

    Visst är det också så att vi i dag, måste konkurrera med skola, idrott, fritidsintressen, tv-spel, filmer mm.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte16 juni 2012 10:26

    Jag minns ett program av min "idol" Fredrik Lindström om varför Sverige är som det är, där han berättade ett förr, då var det vid konfirmationen man blev vuxen, bytte till vuxenkläder och började jobba. Så konfirmationen var både kyrkligt förankrad och en övergångsrit till vuxenvärlden. Det sistnämnda har mer eller mindre ersatts av studenten, som de flesta tar, min dotter för en vecka sedan. Och firandet har gått till överdrift, kan bli en belastning för ekonomiskt svaga familjer.
    Men det ger chansen att mera renodla konfirmationen som en station att fundera över livet, människan och Gud halvvägs mellan barndom och vuxenvärlden.
    På satellitbilderna såg man att den gångna ostadiga väderveckan måste Gotland ha varit ett bra val för konfalägret.

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag kan bara instämma i dina tankar och din beskrivning. Trist att det är ekonomiska skäl som gör om övergången till vuxenlivet blir tydligt eller inte.

    Vi hade i alla fall tur med vädret på Gotland. Solen sken och allt var underbart.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera