torsdag 1 november 2012

Vilken kyrka vill vi vara?

Efter mitt inlägg om kyrkoavgiften i förhållande till en känd kvällstidning, har jag fått väldigt mycket respons. De flesta tycker att det är bra att jag lyfter fram all verksamhet som kyrkan bedriver. Men det finns även några som tycker att jag glömmer bort en viktig aspekt och att jag framhäver kyrkan som en verksamhetskyrka.

Genom åren har Svenska kyrkan fått kritik för att vi är en verksamhetskyrka som endast bedriver verksamheter för att behålla våra medlemmar. Andra har kritiserat oss för att vi är en tjänstekyrka som tillhandahåller de tjänster som människor efterfrågar. Jag tror att kritiken grundar sig på att man önskar en annan kyrka, än den som Svenska kyrkan enligt lag är förbunden att vara. Vi ska vara en "öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka".

Det innebär att vi inte är en bekännarekyrka utan en bekännelsekyrka. Skillnaden mellan dessa två är att man i den första avkräver sina tillhöriga en bestämd tro. Vi gör inte det i Svenska kyrkan. Till Svenska kyrkan är du välkommen med den tro du har eller saknar. Trosbekännelsen omger dig och uppfyller din tro, där du inte själv vill eller har förmåga att tro. Trosbekännelsen är Svenska kyrkans "varumärke". Du kan tycka om den och dela hela eller delar av den, det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att du är medveten om att det är vårt "varumärke" och att du accepterar att det är så.

Vilken kyrka vill då vara?

Vi vill vara en evangelisk-luthersk kyrka, där vår tolkning och tillämpning av evangeliet syns i det vi gör och i hur vi förhåller oss till människor och deras tro. Vi vill vara en kyrka där man inte kan köpa eller prestera sin frälsning. Vi vill vara en kyrka där människor är myndiga och kan göra egna val. Vi vill vara en kyrka där vi tar människor och deras behov och önskningar på allvar. Vi vill vara en kyrka som rymmer hela människan och hennes liv. Inget är för litet och inget är för stort i våra liv, för att rymmas i kyrkan.

Vi vill vara en kyrka som är relevant och betydelsefull i människors liv. Vi vill vara en kyrka som tror att evangeliet om Jesus berör hela vår tillvaro och påverkar hela vårt mänskliga liv. Vi vill vara en kyrka som möter människors andliga och existentiella behov samt människors behov av fördjupning. Vi vill vara en kyrka av mångfald och pluralism. Vi vill vara en kyrka som hjälper människor till en känsla av sammanhang. Vi vill vara en kyrka som hjälper människor att göra livet meningsfullt, begripligt och hanterbart.

Alla våra verksamheter och alla de "tjänster" vi tillhandahåller har sin grund i evangeliet och syftar till att göra evangeliet levande. Jag tror att vi gör det bäst genom våra verksamheter och våra "tjänster" oavsett om det sker i gudstjänster, genom diakoni, i undervisning eller genom mission.

6 kommentarer:

  1. I stämmer. Ett vanligt problem är både att anställda och ickeanställda uppfattat kyrkan som identisk med just de anställda, som skall representera kyrkan. Då blir bilden mer komplicerad inte minst skillnaden på vigd och icke vigd personal. Det finns en tendens att uppfatta det som att vigda kan ha vilken tro som helst, och detta uppskattande av vissa och anledning till kritik från somliga och sannolikt likgiltigt för många. Vad de vigda själv anser gör saken än mer komplicerad. Kan en präst eller diakon officiellt tro vad som helst? Vad är möjligt och icke möjligt? Enligt vem? En stark tendens till moraliserande är skönjbar dvs " så får en präst inte göra!" men får en präst tro så? Då blir bekännelsebegreppet något mer komplicerat än du skriver, vilket kan synas som en enbart begreppsfråga men måste vara en lärofråga av vikt om inte moralism skall bli det som blir kvar. I det avseendet ställer jag mig kritisk till det du skriver dvs jag menar att du missar frågan om bekännelsen och läroämbetet genom att inte nämna det, det finner jag olyckligt för församling och präst är båda en nödvändighet, utan det ena eller det andra, ingen evangelisk luthersk kyrka. Bara präster leder fel , bara lekfolk leder lika fel. /Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Magnus och tack för din kommentar.

      I trosbekännelsen, som jag menar är större än den trosbekännelse vi instämmer i under gudstjänsten, ingår vår kyrkas tro, lära och bekännelse. Den innefattar Kyrkoordningen och alla våra bekännelseskrifter.

      Svenska kyrkan är så mycket mer och så mycket större än dess anställda.

      Att det är en stor skillnad på det allmänna prästadömet och det särskilda prästadömet när det gäller att omfatta trosbekännelsen, i min utsträckta betydelse, är förhoppningsvis känt.

      Jag vänder mig inte i första hand till präster utan jag vänder mig till de som tillhör Svenska kyrkan och det allmänna prästadömet.

      Självklart utgår jag från att vi som tillhör det särskilda prästadömet omfattar och följer vår trosbekännelse, dvs Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse. Det har vi avlagt ett löfte om. Jag anser att det är en självklarhet och därför skriver jag inte om det. Prästvigningen handlar om lärofrågor och inte så mycket om moral, även om man kan läsa in det.

      Däremot kunde jag skrivet om att det är prästen som bekräftar församlingen och församlingen som bekräftar prästen. Utan präst - ingen församling. Utan församling - ingen präst. Tyvärr tillämpas inte den principen fullt ut i Svenska kyrkan eftersom många är verksamma som präster utan att tjänstgöra i någon församling.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  2. Det gläder mig att få läsa ett inlägg som för en gångs skull bekräftar just det jag känner!

    Jag tror att det jag gör är både relevant och betydelsefullt och blev stöttad i den tron av ditt blogginlägg.

    Jag har förmånen att få vara anställd i Svenska kyrkan och dagligen få möta människor i åldrarna 0 år och uppåt. Förstår egentligen inte kritiken mot "verksamhetskyrkan". Den barn- och ungdomsverksamhet som jag ansvarar för, i gott sällskap med sk idella medarbetare (utan vilkas insats det för övrigt vore omöjligt att ha någon verksamhet, apropå "de anställdas kyrka") har inte som syfte att behålla några medlemmar. Den ska vara en del av en meningsfull fritid och hjälpa människor i sin andliga utveckling./Björn Carlstedt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Björn och tack för din kommentar.

      Vad härligt att du också känner det som en förmån att få vara anställd i och av Svenska kyrkan.

      Jag tror att kritiken mot verksamhetskyrka bygger på att man inte förstår den bakomliggande processen innan man startar en verksamhet. Varje verksamhet är förankrad i evangeliet, kyrkoordningen och församlingsinstruktionen, vilket de flesta inte känner till.

      Jag skiljer på verksamhet och aktivitet. Verksamheten är förankrad i evangeliet men aktivitet bygger på andra övervägande, till exempel medlemsvård.

      Jag delar din uppfattning att kyrkan är mycket mer och större än dess anställda. Utan ideella medarbetare hade vi inte varit mycket till kyrka, och utan församlingsborna stod vi oss slätt. Vi behövs alla för att bygga kyrka, förtroendevalda, anställda, frivilliga och församlingsbor. Det är när det är ett bra samspel och samarbete, mellan dessa grupper som det händer något i kyrkan.

      Jag vet inte om vi skulle vara tydligare med varför vi bedriver en viss verksamhet eller vad syftet med verksamheten är. Personligen har jag svårt att "skriva någon på näsan". Så länge vi vet varför vi bedriver en viss verksamhet och så länge vi vet vad den syftar till, då tycker jag att alla ska vara välkomna, med sin personliga motiv och drivkrafter. Hur Gud verkar i människor kan inte vi styra över. I min värld finns det inga motiv som är noblare eller mer rätt, än andra.

      Tänker på den som går i kyrkan för att den fryser, inte för att be eller för att fira gudstjänst. Vågar vi tro att Gud har verkat i det skeendet? Det kan ju vara så att människan förnimmer eller upplever något i kyrkan som inte har något med frusenhet att göra.

      Tror att det fungerar likadant i alla våra verksamheter. Människor är välkomna oavsett vilka motiv eller drivkrafter de har. Vad som händer när de väl är där, ligger i Guds händer. Vi ska erbjuda mötesplatsen/verksamheten på goda grunder och vi behöver lita till att Gud finns i det.

      Ha en trevlig helg.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  3. Thorsten Schütte2 november 2012 09:35

    "Tänker på den som går i kyrkan för att den fryser, inte för att be eller för att fira gudstjänst. Vågar vi tro att Gud har verkat i det skeendet?" - Vilken bra fundering!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Visst är det spännande att följa våra tankar och påstående fullt ut. Vågar vi tro att Gud verkar på det sätt vi säger?

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera