fredag 8 mars 2013

Kritik mot och inom Svenska kyrkan

Den senaste veckan har jag tagit del av hur Svenska kyrkan hanterar kritik. Jag har läst på Facebook och i "kyrkliga" bloggar om hur kyrkliga företrädare hanterar kritik framförd i en av våra stora morgontidningar. Hanterandet, eller bristen på hanterande, har i sin tur mött massor av kritik. Personligen är jag inte förvånad av vare sig kritiken, hanterandet av densamma eller kritiken av hur kritiken bemötts.

Den ursprungliga kritiken är inget som i mina ögon, är upprörande. Den innehåller en del faktafel, men i huvudsak är den saklig, angelägen och intressant. Det finns delar i den som är viktiga och som borde mana till eftertanke. Visst var det så att Svenska kyrkan och dess officiella företrädare, inte bemötte den ursprungliga kritiken enligt skolboken. Man förnekade och förkastade kritiken, man gick i försvar och försökte förklara i stället för att försöka förstå, men det är i högsta grad mänskligt. I stället för att diskutera den ursprungliga kritiken och sakförhållanden, så ägnas nu otroligt mycket energi att kritisera hur kritiken bemöttes, och det diskuteras flitigt om hur kritikerna av bemötandet har agerat.

Hänger du inte med?

Även jag har svårt att hänga med i svängarna. Om jag ska försöka mig på en enkel schematisk bild av hur det gått till, så ser den ut så här:

A, kritiserar Svenska kyrkan.
B, C och D, bemöter kritiken.
E, F, G och H, kritiserar B, C och D för hur de bemött kritiken från A.
I, J, K och L, kritiserar E, F, G och H för hur de kritiserar B, C och D med anledning av kritiken från A.

Hela företeelsen andas ett djupare och större problem än den ursprungliga kritiken eller bemötandet av densamma. Det finns något bakom som borde få komma fram i ljuset och vara föremål för diskussion, samtal och analys.

När jag jobbade i det militära hade vi, varje fredag, något som hette "plutonens timme". Där fick soldaterna framföra alla sina synpunkter, sina förslag och sin kritik. Som chef tog jag emot allt och bad om att få återkomma nästa fredag, då jag tänkt igenom vad de framfört. Det fungerade utmärkt i de absolut flesta fall.

Jag undrar om det som nu händer på sociala medier handlar om att det inom Svenska kyrkan inte finns ett forum, där det råder respektfulla samtal och diskussioner där man kan framföra öppen och saklig kritik. Jag hoppas att min undran, är fullständig felaktig.

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte8 mars 2013 18:57

    En gång i tiden återspeglade betalningsflöden väsentligen utbytet av varor och tjänster. I dag är den största delen fiktiv och frikopplade från reala värden. På samma sätt är det i mångt och mycket med åtminstone delar av nätdiskussionen jämfört med den som fördes förr ansikte mot ansikte, per brev och i "gammalmedia". Inom elektrotekniken kallar vi detta för "reaktiv effekt", ström som flyter fram och tillbaka utan nytta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Det verkar som om vi just nu befinner oss i en "reaktiv effekt", vad gäller nätdebatten.

      MVH//Krister

      Radera
  2. Bra inlägg, och viktigt. Det trista med debatten om kritiken av kritiken är ju, precis som du påpekar, att den ursprungliga kritiken glöms bort. Tyvärr tror jag att ganska många som inte är kyrkliga delar synen på Svenska kyrkan som förmedlades i texten. Varför är det så? Och, ett steg till, vad är det som Svenska kyrkan misslyckats med i sin kommunikation som gör att människor, fortfarande år 2013, uppfattar kyrkan som ett ämbetsverk som badar i pengar? Jag tror att SvD skulle tagit in ett genmäle från en hög kyrklig företrädare - det brukar ändå finnas en viss känsla för fairness på redaktioner - och vad intressant det hade varit om ett sådant hade utgått från frågan varför lever denna bild kvar? - med en öppenhet för är det något vi kunde göra annorlunda?

    Plutonens timme är bra. Jag jobbade under många år på en amerikansk nyhetsbyrå som regelbundet hade 'rag sessions' för att rensa luften. Det var jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carolina och tack för din kommentar.

      Den ursprungliga kritiken, som jag fann intressant och viktig, har nästan helt tappats bort.

      Jag tror att Svenska kyrkan är allt för passiv i alla media, vilket gör att "andra" sätter agendan och bestämmer vilken bild av Svenska kyrkan som förmedlas. Svenska kyrkans "digitala" identitet är inte hennes självbild, men hon är inte tillräckligt aktiv för att den ska bli "korrekt".

      Jag tror att Svenska kyrkan hade tjänat på att någon officiell företrädare hade skrivet ett genmäle som framfördes i en fin ton, dvs. en ton som andades att man ville förstå det som framfördes. Så blev det inte i detta fall, men förhoppningsvis så har man lärt sig något.

      Om en organisation inte har ett forum där synpunkter, kritik, förslag och idéer får komma till uttryck, då dyker de upp någon annanstans. Tyvärr innebär det också att det som kommer fram lätt kan avfärdas och inte tas tillvara.

      MVH//Krister

      Radera