tisdag 5 juni 2018

Folkkyrka på riktigt

Då Svenska kyrkan, år 2000, gick från statskyrka till ett trossamfund med ett särskilt band till staten, var det många som hoppades att vi skulle bli en annan kyrkan än den vi tidigare varit. Jag mötte många som hoppades att vi skulle bli en kyrka av "troende", vad det nu innebär, eftersom vi inte kan mäta tro. På något sätt verkade det som om det fanns en önskan om att vi skulle gå ifrån att vara "folkets" kyrka till att bli de gudstjänstfirandes kyrka.

Så här 18 år senare kan vi se hur det gick. Antalet utträden forsätter och all den statistik som vi mäter minskar. I "Lagen om Svenska kyrkan" har riksdagen bestämt att vi ska ha samma "själ" i Svenska kyrkan som tidigare. Vi ska vara en öppen, demokratisk, rikstäckande folkkyrka som bygger på evangelisk-luthersk grund och är episkopal.

Vad är då en folkkyrka? Är det en kyrka för folket eller är det en folklig kyrka?

I grund och botten handlar det om hur vi ser på vilka som är kyrkan och vilka som tillhör församlingen. Kanske gör jag det alldeles för lätt när jag säger att den som döpt är kristen och är en del av kyrkan, och den som är upptagen i kyrkobokföringen är tillhörig församlingen.

Sedan år 2000 har jag vid ett otal tillfällen hört utsagor som "vi bygger församling" eller "vi skapar relationer". Som jag ser det så är församlingen angiven i kyrkobokföringsregistret. Den som är med i det, är också en del av församlingen oavsett om de kommer till gudstjänsten eller deltar i församlingens verksamhet, eller inte. De flesta av dessa människor möter vi vid våra kyrkliga handlingar, vid Allhelgonahelgen eller vid första advent.

Vad är det då för relationer vi ska skapa? Här tänker jag att människor som möter Svenska kyrkan ska känna ett förtroende för att vi vet vad vi håller på med, och att vi kan genomföra det vi har lovat. Något mer behövs inte. I samma ögonblick som vi tror att församlingen endast är de vi känner vid namn eller till utseende är vi riktig illa ute. Etter värre blir det om vi tror att församlingen bara är de som vi har känslomässiga band till.

Jag önskar att Svenska kyrkan skulle vara väldigt tydlig med att om du är döpt så är du i våra ögon kristen. Väljer du själv att definiera dig på ett annat sätt så har vi respekt för det. Församlingen är alla de som är upptagna i kyrkobokföringsregistret.

Vi tänker inte försöka att vara relevanta för dig, men du är oerhört relevant för oss. Du är kallad att vara en del av uppdraget som kyrkan har fått. Församlingen vill vara en naturlig del av din vardag, i stort och smått. Precis som Gud innehåller djup efter djup så gör också vi människor det.

I din församling är du välkommen som den du är för att tillsammans med andra lära känna Gud, din medmänniska och dig själv och fördjupa dessa relationer.

Först då kan vi vara folkkyrka på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar