tisdag 17 januari 2012

Vad är meningen med livet?

Vad är meningen med mitt liv?

Det är en av de vanligaste frågorna människor ställer till mig som präst. Det är också en av de frågor vi brukar diskutera tillsammans med våra konfirmander och ungdomar.

Vad ska man svara på den frågan?
Finns det ett enda svar?
Ändrar sig inte svaret beroende av hur mitt liv ser ut, och hur jag har det just nu?
Finns det en mening med livet eller är det vår uppgift att fylla våra liv med det som ger mening?
Kan någon annan ge svaret på vad som är meningen med mitt liv?
Finns det ett kristet svar på den frågan?

Som vanligt har jag fler frågor än jag har svar.

När jag blickar tillbaka på mitt eget liv, kan jag konstatera att jag inte svarat samma sak vid något tillfälle, då jag ställt mig frågan. Någon gång har mitt svar blivit att fånga dagen, en annan gång att ha roligt. Vissa perioder har meningen med mitt liv, varit att hålla mig vid liv och andra perioder att ge liv åt mina barn. Långa tider har utbildning eller arbete varit det som givit mitt liv mening och andra perioder har det varit träning och idrott.

De perioder när livet rullar på och fungerar, då ställer vi inte frågan om meningen med livet, lika ofta och lika intensivt. Men de perioder då livet skaver och vi upplever att livet inte vill oss väl, då kan vi ställa frågan 24 timmar om dygnet.

Jag är ganska övertygad om att de flesta, precis som jag, har hittat olika svar vid olika tillfällen i livet. Svaret har inte varit konstant i mitt liv och det räknar jag inte med att det ska vara i framtiden heller. Kanske är meningen med livet, att hitta meningen med livet? Eller att ta ansvar för att fylla mitt liv med det som ger mig mening och är meningsfullt?

Den enda konstant jag haft i mitt liv, är att jag trott på Gud så länge jag kan minnas. Oavsett vad jag för stunden kommit fram till för mening med mitt liv, har Gud alltid varit med mig. Även om det inte alltid varit klart för mig att Gud varit närvarande i mitt liv, och funnits där som en av grundpelarna, så kan jag i backspegeln se att det varit så. Gud vill göra mitt liv meningsfullt och han har fyllt mitt liv med mening.

Jag tror att Jesu ord vid dopet hjälpt mig genom de mörkare perioderna i mitt liv: "Och jag är med er alla dagar till tidens slut".

10 kommentarer:

  1. Som jag känner igen mig i dina tankar om meningen med livet..ibland ytligt och färgglatt men oxå svart och dystert. Jag tror att vi behöver gå igenom hela färgpaletten och finna vår EGEN mening med livet. Jag håller på att förbereda ett konsultuppdrag där temat är medarbetarskap och en slutsats är: Motivation kan aldrig komma från någon annan än en själv. Självklart kan man peppa någon till stordåd men likväl är det inifrån mig själv min motivation kommer vilket jag anser om livets mening oxå. Jag kan inte leva mitt liv för någon annan eller att någon har synpunkter på hur mitt liv ska levas. Måste det finnas en specifik mening till att jag lever? Är inte livet i sig en gåva stor nog som vi fått att förvalta, genomgå, lära och växa genom? Det är en spännande fråga och även jag har spenderat timmar över den när jag under en period i mitt liv levde i bottenslam...men när jag tog mig upp blev bottenslammet till en källa av trygghet. Märkligt hur livet vänder runt på en;-) Ha det gott, Mia

    SvaraRadera
  2. Hej Mia och tack för din kommentar.

    Spännande med utbildning i medarbetarskap...

    Kan det vara så att det inte finns en specifik mening med mitt liv, utan det är min uppgift att fylla mitt liv med mening och innehåll?

    Tänk vad trist livet varit om det bara varit rött eller grått.

    Ha det bra och lycka till med uppdraget. Hoppas att dina studier fortlöper lika bra som hittills.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Tack för lyckönskningarna i studierna-det behövs:-)Har nu börjat läsa religionsfilosofi och det kräver mycket tankeverksamhet och eftertanke. Jag tror på att det är min uppgift att fylla mitt liv med mening och innehåll men jag vet att det finns ett flertal som använder tex religionen för att finna mening i sin existens..vilket absolut inte är av ondo utan kan vara stöd i en värld full av möjligheter och utmaningar..Dags att fördjupa sig i fideism och stark kritisk rationalism..

    SvaraRadera
  4. Hej igen Mia.

    När jag läste på universitetet kom det som en chock för de flesta studenterna att i religionsfilosofi då handlade det inte längre om att lära sig utantill, utan att lära sig att resonera och argumentera. Resultatet blev att många blev underkända på tentan.

    Jag lutar också mer och mer åt att meningen med livet är att fylla det med mening och innehåll som är meningsfullt och skapar mening. Gud i sig själv är inte meningen med mitt liv, men Gud fyller mitt liv med mening och det som är meningsfullt. Så tänker jag just nu. Kanske kan man ändå säga att Gud är meningen med mitt liv, eller att Gud ger mitt liv en mening?

    Lycka till med fideismen och rationalismen.

    Ha en bra dag.

    Krister

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte18 januari 2012 13:43

    För det mesta vilar jag i någon slags vardagsförvissning och gudstro som räcker som livets mening. Men ibland hisnar tanken när man hör om hela universums utveckling: varför finns det överhuvudtaget någonting, inkluderande Gud, har vi människor en särställning i hela universum eller finns andra planeter med varelser i klass med oss eller mera utvecklade än vi. Gäller Gud frälsningsplan även för dem? o s v
    Snurrar det för mycket i huvudet är det bra att landa i vardagssysslor igen!

    SvaraRadera
  6. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag tror också att meningen - både min egen och Guds mening med mig - finns i det lilla och i det vardagliga.

    Allt gott!

    Krister

    SvaraRadera
  7. hej!meningen med livet kommer på andra sidan,livet är för dom flesta har ett helvete här på denna jord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej anonym och tack för din kommentar.

      Det gläder mig att du har en så stark förtröstan på det som kommer på andra sidan.

      Samtidigt så blir jag bekymrad över din beskrivning av denna jord. Jag är medveten om att många människor upplever detta liv som ett rent helvete, det har vi väl alla gjort från tid till annan?

      Men att utgå från att de flesta har ett helvete är kanske att ta i?

      De stunder vi upplever att vi har ett helvete då tror jag att det är viktigt att vi är medvetna om att vi kan få stöd och hjälp.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  8. vi på norra halvklotet har det ganska bra men andra halvan har det inte för lätt, och då hjälper det inte att be till jesus som alla religoner försöker med att samlas i kyrkor hjälper inte mycke gör som jesus i så fall han kunde så mycke att ge mat åt dom som behöver det, vi skulle behöva en jesus nu i våra dagar var är han!!!!!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar.

      Visst är det så att vi har det väldigt bra på norra halvklotet jämfört med dem på södra, åtminstone materiellt sätt. Vi har andra problem och andra svårigheter, som kräver andra lösningar.

      Jag håller inte med dig om att det inte hjälper att be och att det inte är lönt att samlas i kyrkan.

      Jesus behöver dig, mig och alla andra för att tydliggöra hans ständiga närvaro. Det är vi som har fått uppdraget att fullfölja hans påbörjade arbete och det uppdraget gäller fram tills den dag då han kommer åter. Att be och att samlas till gudstjänst är ett sätt att hämta kraft och styrka oss för att axla det uppdraget.

      Det vilar på oss att dela med oss av det vi äger i överflöd. Det vill kyrkan och "Jesus-anhängare" göra och uppmuntra andra att göra i bönen och i gudstjänsten.

      Vi ber också för Hans snara återkomst, så att vi kan bygga en ny jord där rättfärdighet och rättvisa bor.

      Det är alltså vårt uppdrag att hjälpa det södra halvklotet med bland annat mat. I bön och gudstjänster får vi den uppmaningen och det ansvaret.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera