måndag 5 mars 2012

Bråken i Svenska kyrkan del 2

Bråken i Svenska kyrkan har nått nya höjder, eller ska jag skriva nya djup? Varför inte kalla det ett nytt lågvattenmärke?

I debatten, som börjar likna ett krig med ord, kan man se olika sidor. Å ena sidan en tankesmedja, sponsarad av Svenska kyrkan och på den andra, en kristen blogg skriven av ett par präster. Genom debattartiklar och kommentarer är nu Kyrkans tidning också med i "kriget". På vilken sida är dock oklart, för det beror på vem som svarar. Förutom dessa verkar även en debatterande komminister, Humanisterna och kvälls och dagspressen vara med, i vart fall synes de vara indragna.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vem som är med vem och vem som är mot vem. I flera fall delar man åsikt men tycker olika i alla fall, eftersom man kommit fram till sin ståndpunkt på olika sätt och av olika skäl.

Vet vi vad det handlar om, egentligen?

Från början handlade det om kyrkans identitet, omskärelse av judiska pojkar och religionsdialog. Nu handlar det plötsligt om Sverigedemokrater, kvinnoprästmotståndare, kollekter, yttrandefrihet, invandrarfientlighet och högerextremism. En teologisk diskussion har blivit till en hård politisk debatt, där sakfrågan kommit i skymundan. Det handlar inte längre om vad som sägs eller skrivs, utan om vem som gör det.

I den hårt polemiserade debatten, eller i den hårda striden, står alla vi andra. Vi som inte vill välja sida och som inte, frivilligt eller ofrivilligt, vill stoppas in i ett teologiskt eller politiskt fack. Vad ska alla vi göra? Ska vi undvika debatten? Delta i den? Ta ställning för eller mot någon åsikt eller ståndpunkt? Kan vi det utan att riskera hamna i ett fack? Måste vi välja sida eller är det ok att skapa sig en egen uppfattning baserat på något från båda, eller alla sidor?

Jag har tidigare deklarerat att jag inte vill skriva mot någon eller något, utan jag vill skriva för. Nu kan jag inte skriva för någon part, det innebär ju att jag skriver mot någon annan - inte för att jag anser det, utan för att de debattregler som skapats säger det. Jag kan inte heller skriva vilka åsikter eller ståndpunkter jag har i sakfrågorna, åtminstone inte om de överensstämmer med någon annans, för då säger de skapade debattreglerna att jag tillhör deras sida.

Alla önskar en öppen och saklig debatt med högt i tak. En debatt där argument bryts mot argument i ömsesidig respekt. En debatt där saken står i centrum och inte personerna. En debatt där målet är att övertyga genom tydliga argument och inte genom hur högljudd man är eller hur många anhängare man har.

Jag tror faktiskt att man lyckats skapa raka motsatsen.

"Med undran och med löje ser världen hur hon slits,
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred,
om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

Psalm 57:3

5 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte5 mars 2012 kl. 09:10

    Av det här inlägget ser jag att diskussionen inte blev precis bättre efter att jag böjade blogg- och nyhetsfasta. Det kanske flera aktörer borde göra, låter hanen vila, begrunda påskens mysterium och börja diskutera igen efter påsken, på det sätt Du förespråkar ovan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Vi kanske ska förespråka "ordstillestånd" fram till dagen efter annandag påsk?

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  2. Tack Krister för att du klädde mina oformulerade tankar med ord!

    Jag upplever också att debatten mer handlar om VEM/VILKA som säger än VAD som sägs. Jag önskar att det ska komma något gått ut ur debatten och att alla ska få rätt att yttrycka och bära sina åsikter utan att tvinga andra att tycka som dem själva.
    Att du och jag och alla andra ska slippa lida av andra människors dunkla motiv som ser ut att prägla denna offentliga debatt som vill tvinga en i förljugen smutisk partiskhet.

    Mina tankar går till 1 Joh 4:7

    "Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud."

    Mvh//Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Eva och tack för din kommentar.

      Ska jag vara helt ärlig så är jag för första gången i mitt vuxna liv rädd. Rädd för att ta ställning och rädd för att ha en åsikt och en ståndpunkt.

      Debatten börjar likna modern krigföring där det inte längre finns någon front där fienden möts. Jag vet inte vem som är vän och vem som är emot mig. Om jag tar ställning eller säger vad jag tycker och tänker då riskerar jag att få motståndare som kan påverka mitt yrkesliv negativt.

      Det finns inte ens ett område som kan kallas privat, för vem som helst i den sfär som jag uppfattar som privat kan välja att offentliggöra mina åsikter, och då ligger jag risigt till.

      Situationen börjar bli riktigt obehaglig och skrämmande.

      Om jag försöker hålla mig neutral finns fortfarande risken att jag sammanblandas med någon jag inte vill ha att göra med. Är mina FB-vänner på ena eller andra sidan? Är någon av dem olämplig för mig, om det visar sig att det har en klandervärd åsikt?

      Minst sagt skrämmande.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  3. Till dig som önskar vara privat och anonym.

    Tack för din kommentar. Jag delar allt du skriver.

    För att du ska förbli anonym och privat har jag valt att inte publicera din kommentar. Jag har raderat den.

    Det är fruktansvärt att debatten hamnat i ett sådant läge att vI vill göra våra röster hörda, men inte vågar. Man undrar var det ska sluta, när vi inte ens vågar ha synpunkter på vilket sätt debatten förs.

    Allt gott/Krister

    SvaraRadera