Näringsverksamhet

I dag har Kyrkomötet beslutat att en församling får bedriva näringsverksamhet som har nära koppling till församlingens övriga verksamhet. Beslutet träder i kraft den 1 januari 2012. Exakt vad för typ av näringsverksamhet som får bedrivas, anges inte i beslutet.

För många är detta ett efterlängtat beslut, andra anser att det är omoraliskt att kyrkan ska bedriva "vinstdrivande" verksamheter.

Vad de flesta verkar ha glömt är att kyrkan historiskt sett har bedrivit bland annat sjukhus, skolor, jord och skogsbruk, hotell, härbärgen och destillerier. Så i ett längre perspektiv är det alltså inga nyheter.

Den viktigaste frågan är egentligen, om det finns någon verksamhet som är omoralisk genom att den står i strid med kyrkans grundläggande uppdrag. Det är också viktigt att fundera över om det är omoraliskt att tjäna pengar på någon viss verksamhet, eller om det omoraliska ligger i vad vinsten används till.

Är det omoraliskt att tjäna pengar på vård av missbrukare? Blir det mer eller mindre omoraliskt om vinsten används till att ta hand om fattiga barn i tredje världen, eller för att betala löner till anställd personal? Är det sämre att tjäna pengar på ett äldreboende än på att handla med aktier eller sälja skog?

Personligen så anser jag att det finns verksamhet som vi inte ska syssla med, vare sig vi tjänar pengar på den eller inte. Jag tycker dock inte att det är fel att kyrkan tjänar pengar, så länge pengarna används till att bedriva församlingsverksamhet. Om pengarna däremot, skulle ge avkastning till enskilda personer, då anser jag att det vore fel av kyrkan.

Att bedriva näringsverksamhet i bolagsform kan vara ett sätt att öka konkurrenskraften, förenkla arbetet, minimera risker och att höja vinstmarginalen. Det viktigaste är att allt kommer församlingsborna till godo, antingen i form av ökad service, lägre kostnader eller fler verksamheter.