Det är inte tävlingsmomenten som jag tycker är mest intressanta, även om jag uppskattar dem. Nej, det är allt som händer mellan tävlingarna, som intresserar mig mest. Jag tycker att det är lärorikt som chef, att se vad som händer i en grupp, då de utsätts för stora påfrestningar när de saknar en formell ledare.
I år försökte man att utse formella ledare under början av programmen. Det lag som accepterade den ledare som var utsedd, var det lag som vann flest tävlingar. Det lag som inte accepterade den förlänade chefen, klarade sig inte alls lika bra. En grupp fungerar bäst om den accepterar den formella ledaren och hjälper honom/henne att leda gruppen, i stället för att obstruera. Detta kräver dock att man inser att gruppen är viktig för mig som individ. En informell ledare kan bidra till att gruppen fungerar bättre, men den kan också se till att gruppen inte fungerar alls.
För mig har det blivit tydligare att en grupp som inte har en formell ledare, som är beredd på att ta sig an uppgiften och ta på sig ansvaret, har svårare att lösa uppgifter. Det skapas informella strukturer där makt och ansvar inte går hand i hand. Det frodas också en kultur där det pratas en massa skit, där intrigerna härjar fritt, där det projiceras hej vilt (inom och utanför gruppen), och där svek och besvikelse blir "naturliga" ingredienser. Det är tydligt att det finns en "längtan" efter en formell ledare, om inte annat så märks det så snart programledaren dyker upp i bild. Genast faller de flesta in i hans tydliga ledning, eftersom de förstår och vet att det är han som har makten. Men det förekommer lika ofta, att man projiceras alla sina tillkortakommanden på programledaren och utser honom som "syndabock".
Det är också tydligt att det uppstår en massa "antagandegrupper", det vill säga grupper som agerar, "som om", då det inte finns någon formell ledare. I TV, tidningar och bland deltagarna själv, kallas dessa grupper för pakter. De agerar "som om" de hade både makt och ansvar. De tar på sig uppgifter de inte har, och de beter sig väldigt illa mot dem som inte vill delta i deras pakter. De lever sin dag, "som om"; de tycker om varandra, hjälper varandra och finns där för varandra. Men så snart verkligheten tränger sig in i tillvaron och de inte klarar av att lösa uppgifter, så krackelerar den vackra fasaden de tillsammans byggt upp. Lögner, svek, skvaller, hot, "syndabockstänkande" och egoism är självklara inslag i sådana grupper.
"Antagandegrupper", spricker oftast när en formell ledare visar tydlighet, eller när de inte har några fördelar av att leva i den gemensamma illusionen. Att vara med i en "antagandegrupp", är ingen enkel eller rolig tillvaro. För tillfället känns det säkert bra i avsaknad av något alternativ. Vissa "antagandegrupper" klarar inte av att hantera den verklighet den inte själv skapat. De fortsätter att projicera ut sina egna problem på andra. Det är inget ovanligt att den formella ledaren, likt programledaren i Robinson, blir "syndabocken". "Antagandegrupper" uppstår till följd av att det inte finns någon formell makt som vill och kan hantera problem, svårigheter och frustrationer.
Jag längtar redan till nästa års Robinson, för att lära mig mer om gruppdynamik och ledarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar