onsdag 12 september 2012

Enheten i Kristus

Om vi inte skiljer på gudomlig enhet och kristen enhet, splittras kyrkan.

Gudomlig enhet är den som finns hos Gud, och mellan Gud och Jesus. Kristen enhet är den enhet som vi människor klarar av att hantera. Vi måste inse att vi alla är bristfälliga och ofullkomliga och att vi alla är i behov av förlåtelsen.

När vi inte ser skillnaden mellan å ena sidan, gudomlig enhet och å andra sidan kristen och mänsklig enhet, finns risken att vi tror oss klara av att skapa gudomlig enhet av egen kraft. Detta är förödande, därför att resultatet blir splittring.

Att inte kunna skilja på gudomlig enhet och den enhet vi som bristfälliga människor och kristna klarar av, skapar orealistiska förväntningar. Det gör också att några tar sig den makt som endast Gud har. Den makt som det finns i att ha rätt och äga sanningen.

Har vi inte alla, en inre bild av den gudomliga enheten? En enhet som handlar om ett paradisiskt tillstånd. Ett tillstånd där det råder frid och fred. Ett tillstånd där vi är sams och tycker om varandra?

Men vi människor kan inte av egen kraft, skapa denna enhet. Vi ska, efter bästa förmåga, bästa förstånd och av all vår kraft försöka vidmakthålla en kristen enhet. En enhet som inte leder till splittring. Bråk är inte farligt, men splittring ska vi undvika.

Vad är då kristen enhet? Till att börja med måste vi alla inse att den inte är fullkomlig eller perfekt. Ändå är det så att några tycker att beviset på enhet är att alla ser likadana ut, tänker likadant och tycker samma saker? Men krävs det samma tanke och samma åsikt, för kristen enhet?

I vår strävan efter enhet, så skiljer vi inte på enhet och enighet. Det är två helt olika saker och de hör inte riktigt samman. Enighet stöter bort de som har andra åsikter. Enhet samlar, trots olika åsikter. Enhet är inte heller det samma som enhetlighet. Enhetlighet stöter bort de som är annorlunda. De som inte är som majoriteten. Men kristen enhet är något helt annat än enhetlighet.

Kristen enhet är mångfald. En mångfald av åsikter, tankar, uppfattningar och personligheter. Enhet och mångfald är inte varandras motsatser utan varandras förutsättningar. Utan mångfald, behöver vi inte enhet. Har vi inte enhet, klarar vi inte av att hantera mångfald.

I vår strävan efter kristen enhet, måste vi försöka hitta det som förenar oss och det som ger oss förutsättningar, att med Guds hjälp att leva med varandra i en bristfällig värld, utan att göra varandra illa och skapa splittring.

Det som skapar kristen enhet, måste vara något större än tankar, känslor, utseende eller allmänt tyckande. Vår strävan efter kristen enhet måste bygga på en realistisk bild av vår mänskliga förmåga. Vi kan inte ta på oss att skapa någon form av gudomlig enhet, det kan bara Gud göra.

I Järfälla Kristna Råd möts Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Pingstkyrkan och Svenska Missionskyrkan. Vi har inte samma åsikter i alla frågor, vi har inte samma syn på allt i vår kristna tro och ändå har vi kristen enhet. Det som skapar den är att vi alla ser Jesus som vägen, sanningen och livet. Vi kommer ofta fram till olika slutsatser, men är ändå en enhet i Jesus Kristus.

Enhet är att se Jesus som vägen, sanningen och livet. Det är Jesus död på korset som förenar oss, med Gud och med varandra. Ingen kan äga den sanningen och säga att det bara är deras.

Jesu offer på korset gör oss till en kristen enhet. Han dog inte bara för vissa utan han dog för oss alla. Det är ingen som har mer rätt till Jesu död på korset, än någon annan.

Det är i korset vi får hämta förlåtelse och kraft, när vi inte lyckas att bevara den gudomliga enheten som Gud gav oss genom Jesus Kristus. Det är också i korset vi får hämta kraft att hantera den enhet vi förväntas klara av.

Det är värdet av Jesus liv och död som skapar den kristna enheten. Den bygger inte på vad jag tycker och tänker eller vad jag känner. Det är inte mina åsikter eller mitt utseende som skapar en kristen enhet.

Kristen enhet är bristfällig och ofullkomlig, därför att vi är människor, med allt vad det innebär. Ändå finns den där bortom och innanför det vi kan se och ta på. Den finns i våra dop.

I dopet blir vi ett med Jesus och hans död på korset, den gåvan räcks åt alla och den är gratis. Vi kan inte förtjäna den genom vad vi tycker, tänker eller känner. Det handlar inte heller om vem vi är eller hurdana vi är. Det handlar enbart om vem Gud är och vad han har gjort för oss alla genom Jesus.

Vi får inte tro att vi genom vår egen kraft kan skapa gudomlig enhet. När någon tar på sig den uppgiften så ökar splittringen än mer, därför att de då utger sig för att äga sanningen och ha rätten på sin sida. Resultatet blir än mer splittring och ännu mindre enhet.

Vi måste träna oss i att ha fördragsamhet och tålamod med dem som har andra åsikter och ståndpunkter än vi har. Vi behöver förlita oss till att Gud är Gud och att han ger oss olika gåvor, genom Anden. Och att de gåvorna samverkar på det sätt Gud vill och önskar.

8 kommentarer:

  1. Jesus ber om att vi skall vara ett såsom han och Fadern är ett, inte såsom det är möjligt för stackars människor. Och den enheten innefattar självklart mångfald, inte enfald. Dock inte splittring med allt vad denna fört med sig.
    Erik Kennet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Erik Kennet och tack för din kommentar.

      Jesus ber för enhet. Men min poäng är att vi inte klarar det utan hjälp från Gud, Jesus och den Helige Anden.

      Jag är också övertygad om att den som tar på sig uppdraget att skapa enheten, indirekt säger sig ha Gud på sin sida och därmed riskerar att skapa splittring.

      Jag är övertygad om att Gud inte väljer sida utan att han värjer sig mot våra försök att pådyvla varandra sanningar om enheten.

      I korset finns den enhet som vi alla borde eftersträva. Vi ska göra allt vi kan och förmår för att inte splittra Kristi kropp, men jag tror inte att vi klarar det av mänsklig kraft.

      Radera
  2. Att träna att ha tålamod och fördragsamhet med dem som har andra åsikter är en livslång övning, tror jag! Hela livet är ett enda långt lärande... Min pappa (som tragiskt nog tog livet av sig vid 49 års ålder; då jag var 31) brukade säga: "Alla du möter har något att lära dig". Och dit räknar jag även Kyrkoherden i Cyberrymden! :)

    Nu väntar sängen och en funderare över det här med "gudomlig enhet och kristen enhet"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon Fia och tack för din kommentar.

      Din pappas ord är väldigt kloka. Det är ett förhållningssätt jag också strävar efter, även om det ibland är svårt att följa.

      Jag har lärt mig på många kurser att den som strävar efter harmoni oftast hamnar i konflikt, men den som ser konflikter och olikheter som en tillgång, ofta hamnar i harmoni.

      Det är som om det finns en inneboende konflikt i enhet och harmoni, därför att det alltid är någon som anser att de förlorat på en kompromiss och att någon annan sitter på makten. Mångfald, tålamod och fördragsamhet är mer ett vinna - vinna koncept. Givetvis måste det finnas någon gemensam grund och en ärlig vilja.

      Radera

  3. Jag tror att att känna gemenskap är nödvändigt för våran lycka att få dela samma livsuppgift med de runt omkring.
    Själv har jag vänt mitt liv från att motarbeta mig själv och andra.
    Jag är nu medveten om mina brister och inser att att jag måste acceptera dem för att kunna växa som människa.
    Den rädsla som jag haft för det främmande har bytts ut mot nyfikenhet och en vilja att förstå.

    Jag saknar kristen uppfostran och har aldrig vart religiös, men har alltid haft tron på något större, en skapare, en mening.
    I sökandet på sanningen har jag tagit till mig mycket som hjälper mig i livet, från Jesus, Zarathustra, Lao Tse och Siddharta Gautama bl.a.
    Jag har sökt mig till kyrkan för att finna gemenskap, det har gett mig styrka men också en del funderingar.
    Mycket i den kristna tron är svårt för mig att anmana, jag har svårt att tro på en stad ovan molnen, men jag är övertygad om att guds rike finns invärtes och omkring oss.
    Jag tror på självinsikt, självbehärskning och att genom agera efter tron på att människans syfte är att verka för att föra släktet vidare, att vi måste tjäna varandra, bidra till den kosmiska balansen och därmed tjäna gud.
    Jag har döpt mina barn för att jag vill att dom ska inte skall känna sig främmande för kyrkan, vi går inte på gudstjänst tillsammans men det väljer dom själva när dom är stora nog.
    Jag försöker ge dem en uppfostran som de kommer att känna igen i kyrkan, ödmjukhet, förståelse och tålamod ,att de måste värna om varandra att göra mot andra så som dom vill att andra skall göra mot dem, det är vad deras dop betyder för mig.


    Jag själv är inte döpt och jag har tvivel över att jag ska låta döpa mig.

    Jag känner mig som en del av en gudomlig enhet, men jag känner mig utanför den mänskliga då man talar om dopet.

    Snälla hjälp mig att förstå, får jag döpa mig utan att att ha tagit till mig evangelierna fullt ut, får jag tro att bibeln bygger på filosofi, folksagor och sägner, vilket mycket är taget från äldre religioner?, är det relevant att tro på jungfrufödsel och uppväckande av döda för att sprida budskap om kärlek och medmänsklighet.

    Jag vill också ta emot Jesus i måltiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej anonym och tack för din kommentar.

      Det är så mycket jag skulle vilja skriva, men jag tror att orden skulle komma i vägen.

      Dopet är en gåva. Det kan inte förtjänas, intjänas eller köpas. Vi kan inte kräva att bli döpta, därför att det är något som Gud ger oss av nåd, gratis. Därför kan jag säga att det inte finns några krav för att ta emot dopet. Det enda som förväntas är att man är medveten om vad dopet betyder i yttre betydelser, kyrkotillhörighet mm.

      Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka, vilket innebär att vi vilar i trosbekännelsen och är omgiven av den. Vi kräver inte någon personlig bekännelse, utan du får vara med oavsett vad du med din hjärna kan tro, vad du med ditt hjärta kan känna eller vad du med dina händer förmår.

      Att tro är ingen prestation, det är en gåva. Vår tror varierar beroende av ålder, kunskaper, intresse, erfarenheter, upplevelser, insikter osv.

      Din vilja är mer än nog, för att ta emot dopet.

      Dopet ger oss tillträde till nattvarden och i den får vi ta emot Jesus.

      Paulus sa något i stil med: "Jag vill tro, hjälp mig med min otro."

      Ingen blir någonsin färdig och det är precis som det ska. Du har det som betyder något, en nyfikenhet och en vilja. Jag skulle kalla det en kallelse. Jesus sa: "Följ mig".

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      PS! Om du vill fördjupa samtalet för du gärna kontakta mig på telefon eller e-mail. DS!

      Radera