onsdag 19 september 2012

Prioriteringar och omprioriteringar

Kan konstatera att jag inte riktigt kommit in i mina "normala" rutiner efter semestern. Mitt skrivande här på bloggen är eftersatt. Varje dag tänker jag; "i kväll ska jag skriva om detta eller detta". När sen kvällen infinner sig så märker jag att tiden inte riktigt räcker till eller så omprioriterar jag.

Just nu befinner jag mig i en av årets mest hektiska perioder. Det är mycket som ska falla på plats i församlingen. Jag har planerat teologiska samtal för prästerna, ledarskapsutbildning för arbetsledarna, genomfört lönesamtal med alla de medarbetarna som har mig som arbetsledare, lagt schema för jul, nyår och trettonhelgen, samt givit anvisningar för planering av våren 2013. Vi håller även på med den nya verksamhetsindelningen och budget för 2013.

Utöver detta arbetar vi vidare med framtidsgruppen, församlingsinstruktionen, projektet "Sunda arbetsplatser", internkommunikationen och nya handboksförslaget. Parallellt försöker jag tänka igenom och planera hur vi ska organisera vårt arbete så att alla medarbetare kommer till sin rätt och våra riktlinjer ska genomsyra vår verksamhet.

I morgon ska jag åka till Salems församling för att hålla ett föredrag; "När livet inte blev som vi hade tänkt oss", och på fredag har jag präst och musikermöte, innan vi har en kick-off för alla medarbetare. Vi kommer att äta lunch tillsammans, uppvakta alla jubilarer och dem som slutat i församlingen, lyssna till en föreläsning av Lars Collmar kring dopet och sist men inte minst umgås med varandra.

I helgen ska jag leda 3 dopgudstjänster och en högmässa. Att jag prioriterar mitt arbete framför bloggskrivande torde framgå av ovanstående. Det låter som en klagovisa, men det är inte det. Jag är otroligt glad i mitt arbete och tycker att jag har världens bästa jobb. Att jag omprioriterar mina tankar om bloggskrivande när jag kommer hem, innebär inte att jag tappat intresset för er läsare.

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte21 september 2012 07:58

    Full förståelse och ingen anledning att känna "bloggstress"! Här hemma är det också efterdyningar efter att båda barnen flyttat, i kväll kommer dottern tillfälligt hem en vecka från Umeå, de har studiebesök i Stockholm. Sedan hoppas vi att silverbröllopsresan till Oslo andra veckohalvan fungerar som en "resetknapp", så vi har mera ork därefter!

    SvaraRadera
  2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Vad trevligt att få besök av den utflyttade dottern. Måste vara spännande att börja relatera till henne som en tillfällig gäst.

    Jag önskar att du och frun får en härlig resa till Oslo. Stort grattis till bröllopsdagen. Hoppas att ni kan hitta kraft och ork i er resa.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Hej Krister!

    Säger som Thorsten ovan känn ingen "bloggstress". Det är alltid lika intressant och tankeväckande det du skriver på din blogg.

    Hittade hit via Google då jag körde fast en gång i Melodikrysset. Sen dess brukar jag kolla att vi har samma förslag till lösning. Det är alltid lika trevligt att läsa dina ofta personliga kommentarer som i dag om 34:an. Har tidigare kommenterat (tillsammans med många andra) att det är fantastiskt att du tar dig tid att kommentera alla inlägg. Förra veckan var det ju enormt många tack vare det svåra slutet (idag/jag), där vi var många som körde fast. Du skall ha ett stort fång blommor för att du tar den tiden. Vågar jag säga till dig som kyrkans man att timmen mellan 10 och 11 på lördagarna är "helig" för mig. Det vet mina närmaste vänner för jag svarar inte i telefon om det ringer.

    Hjärliga hälsningar
    Hans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hans och tusen tack för din kommentar.

      Tack för dina vänliga ord, som värmer oerhört.

      Jag vill gärna svara på varje kommentar, för att visa att jag bryr mig om "mina" läsare. Det är inte roligt att engagera sig, om man inte får respons. Har själv blivit irriterad på många bloggare som kastar ur sig någon och sedan inte bryr sig om kommentarerna. Den typen av bloggar slutar jag läsa, ganska snart. Det är ju dialogen med läsaren som är så spännande. Om man inte vill ha den kan man ju stänga av kommentarfälten eller använda ett annat sätt att kommunicera.

      Det är alltid roligare att skriva om jag har en personlig relation till musiken eller sångare, i form av minnen, händelser eller annat.

      För mig är också lördagar mellan kl. 10.00 och 11.00 "heliga". Jag svarar inte i telefon, familjen måste vara "tysta", jag öppnar inte dörren osv. Jag är lika "närvarande" och fokuserad som jag är när jag firar gudstjänst.

      Hjärtliga hälsningar tillbaks

      Krister

      Radera