lördag 12 januari 2013

Fundamentalism

Det är många människor som tror att fundamentalism endast förekommer i religiösa grupper. Men sanningen är att fundamentalism förekommer i alla olika grupper, organisationer, system och sammanhang. Det finns fundamentalism bland kristna, muslimer, judar och andra religiösa samfund. Det florerar fundamentalism inom Försvarsmakten, Polisen, Rättsväsendet, Socialtjänsten, Skolan, Sjukvården och andra statliga, landstingsstyrda och kommunala instanser. Det finns fundamentalism i föreningar, allt från politiska partier, idéburna och ideologiska sammanslutningar till bostadsrättsföreningar.

Det som kännetecknar fundamentalism är ett auktoritärt förhållningssätt till en person, en skrift, en idé eller en sammansättning av regler och normer, oavsett om de är skriftliga eller muntliga, uttalade eller outtalade. Allt "tolkas" bokstavligen och inget får eller ska ifrågasättas, det finns ett tydligt rätt och ett tydligt fel. Medlemmarna förväntas endast att jämföra med auktoriteten och avgöra om det är rätt eller fel. Det finns inga men, och man skiljer inte på sak och person.

I den svart-vita värld, som en fundamentalist lever i, finns inga behov av egen analys, egen bedömning, eller ett eget ställningstagande. Allt du behöver göra är att jämföra med "det som gäller" och avgöra om det är rätt eller fel. Det finns inga förmildrande omständigheter eller något annat, som man behöver bry sig om eller lägga ner tid eller energi på. Allt är väldigt enkelt och bygger på en logisk konsekvens; "Om - alltså". "Du har... - alltså...". "Det är så... - alltså...". "Eftersom... - blir det alltså...".

En fundamentalistisk värld är enkel och trygg. Den ställer inga andra krav, än en obrottslig lojalitet. Du behöver inte tänka, tycka, känna, analysera eller reflektera. Du är antingen med, eller så är du emot. Du är antingen rätt, eller så är du fel. Du har antingen rätt, eller så har du fel. Du behöver aldrig motivera dina val utifrån ett eget ställningstagande eller ett eget resonemang, därför är du inte heller fullt ut ansvarig. Du kan alltid svara; "Jag följde bara...".

För mig är fundamentalism obehaglig, oavsett om den framträder i en religiös kontext, inom politiken eller politiska parti, inom rättsväsendet, i Försvarsmakten eller inom Polisen, i Skolan, inom en idéburen organisation eller i vår bostadsrättsförening. Förutom att den förminskar människan och vår människosyn, så tar den bort det personliga och enskilda ansvaret; att i varje given situation göra en egen bedömning och analys. Den gör att jag kan skylla ifrån mig mitt förhållningssätt, mina val och mitt ställningstagande. Fundamentalism fungerar bara om människan är osäker, otrygg och rädd. Är människan inte det, då bidrar fundamentalism till att skapa den rädda, osäkra och otrygga människan, som endast kan finna mod, säkerhet och trygghet i auktoriteten.

Jag vill aldrig stå inför någon domstol - gudomlig eller världslig - och svara; "Jag lydde bara order/regler/anvisningar/stadgar".

23 kommentarer:

  1. Utmärkt! En tanke. Kanske det du eftersträvar är att stå på ett fundament men inte skapa en ism av det? / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Hej Magnus och tack för din kommentar.

    Det är exakt vad jag menar. Vi måste ha ett fundament utan att bli fundamentalister. Varje människa är skyldig att tänka själv, göra sina egna val och välja sitt eget förhållningssätt. Vi har fått ett förnuft för att använda det. I fundamentalism finns ett kunskapsförakt och ett förakt mot intellektuella. Det är nog ingen tillfällighet att det första som händer i totalitära system, är att man gör sig kvitt de med hög utbildning, det så kallade intellektuella och kulturella.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det instämmer jag i. Kanske skulle det kunna kallas " systemet", när det anser sig 100 procentigt tål det inte motstånd. Då inleds 1 marginalisera 2 förlöjliga 3 eliminera. Ibland rakt på 3. Dessa maktmänniskor kallar St Paulus för " själiska". De är ofta mjuka på utsidan men stenhårda på insidan. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jag delar helt din uppfattning Magnus.

      Det är när "systemet" tror sig vara fullständigt och ofelbart som fundamentalism uppstår.

      De som inte passar in stöts ut genom olika härskartekniker och mekanismer.

      Krister

      Radera
    3. Mest fascinerande är när en kyrka som till ideologi har ett kors härbärgerar den metoden. Då kan ju frågan ställas " hur tänkte vi nu?" det är ju trots allt enklare att tänka sig denna metod i en politisk sfär, även om genuina demokratiska majoriteter inte tystar en minioritet. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Håller med dig Magnus.

      Korset borde få oss att tänka ett par varv till.

      Krister

      Radera
  3. Jag instämmer med er båda. Det du skriver i sista stycket får mig osökt att tänka på de som lydde Hitlers order... Man kan få rysningar av mindre.

    MVH Solveig i Varberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Solveig och tack för din kommentar.

      Tyvärr möter jag det svaret dagligen i olika sammanhang. Det kommer från Migrationsverket, Socialtjänsten, Kyrkan, Försvarsmakten osv.

      MVH Krister

      Radera
  4. Thorsten Schütte12 januari 2013 17:17

    Hej Magnus och Krister! Jag tror det var precis så, att fundamentalism ursprungligen var en positiv beteckning för någon som har ett solitt fundament att stå på, men nu är betydelsen av ordet precis den som Krister redogör för. Och denna fundamentalism skrämmer mig, var den än dyker upp. Och fundamentalister på båda ändar av en skala betingar och göder varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, det var den ursprungliga betydelsen innan ordet laddades med negationer. Ungefär som begreppet vilja efter de stora ismerna varför västerlandet kommit att överbetona känsla. /Magnus Olsson

      Radera
    2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag tror att det är precis som som du beskriver det. Alla behöver vi ett fundament att utgå ifrån, men den dagen fundamentet blir viktigare än verkligheten och människor, då omvandlas det till att bli fundamentalism. För att undvika det måste man utgå från skälen till fundamentet och följa syftet när man tolkar och analyserar.

      MVH Krister

      Radera
  5. Trevlig blogg!
    Men hur skall man benämna de s.k. humanisterna - de stöder sig ju benhårt på vetenskap och förnekar allt som strider mot förnuftet. Är de fundamentalister i din mening?
    Mvh
    Lasse H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lasse H och tack för din kommentar.

      Jag tror att det finns fundamentalism även inom humanisterna. Alla humanister är dock inte fundamentalister. Det beror på vilken kunskapssyn de har. Jag har träffat humanister som accepterar att det finns en kunskap som ligger utanför vetenskapen och förnuftet.

      MVH Krister

      Radera
  6. Bra skrivet Krister.Fundmentalism och fanatism är ett destruktivt beteende,precis som du skriver så är det rädda och osäkra människor som är mest mottagliga för detta.Angående humanist/er så tolkar jag det ordet/den egenskapen som att man (som humanist)respekterar en annan människa oavsett vad denne har för religion(eller ingen alls),politisk uppfattning,favoritlag,favoritbilmärke osv.Alltså att man inte förlöjligar en person som man inte delar alla åsikter med.Anser att humanism inte har att göra med om en person är religiös eller inte.Inom utbildning så finns det vad jag har förstått humanistiska ämnen,men det kanske inte direkt kan jämföras men det jag beskrivit ovan?Ord kan ju ha flera betydelser./Petter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Petter och tack för din kommentar och din feedback.

      Jag uppfattar humanist på samma sätt som du gör, och därför kan jag även kalla mig humanist. Dock finns det även bland humanister en fundamentalism, som säger att vetenskapen är det enda rättesnöret, vilket innebär att vi som är troende inte passar in.

      MVH//Krister

      Radera
  7. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda och anser att alla människor ska ha lika rättigheter. Om detta är jag fundamentalist. Jag uppfattar att ganska många delar denna åsikt inom Humanisterna.

    Däremot har jag stött på få vetenskapsfundamentalister. Bara en faktiskt. Jag hade önskat att jag kunder skriva "ingen" här, men det kan jag inte.

    Men nu har jag en fråga. Finns det någon anledning att inte vara fundamentalistisk angående alla människors lika värde och lika rättigheter? Har jag fel som är fundamentalist på den här punkten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Patrik och tack för din kommentar.

      Jag har mina personliga åsikter och synpunkter, men kan inte avgöra vad som är rätt eller fel eller vem som har rätt eller fel.

      Håller med dig att alla människor är lika mycket värda men nöjer mig inte med att de ska ha lika rättigheter utan tycker att de ska samma rättigheter.

      Att ha dessa etiska principer som fundament i sitt liv, innebär inte att man är fundamentalist. Däremot tror jag att alla principer kan bli fundamentalistiska om de tillämpas lagiskt och utan en personlig bedömning.

      Jag kan tänka mig ett antal situationer där en lagisk tillämpning av dessa fundamentala principer motverkar sitt grundläggande syfte och blir fundamentalistiska. T ex vid fördelning av begränsade resurser, i nödsituationer, i krig och katastrof, för att nämna några.

      Som sagt så delar jag dina fundament, och håller dem för "heliga", men samtidigt inser jag att även de kan användas på ett sådant sätt att de motverkar det jag önskar uppnå. De behöver kompletteras för att fungera i alla situationer och till 100 %. Själv vill jag komplettera dem med följande tanke "åt var och en efter behov - av var och en efter förmåga".

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  8. Tack för ditt svar Krister!

    Jag tycker att "lika" och "samma" i det kontext vi använder orden är synonymer, så där tror jag vi är överrens. "Samma rättigheter" låter som det jag ville uttrycka.

    Däremot är jag rädd att jag inte förstår ditt exempel, eller hur det skulle kunna gå på tvärs mot principen om "samma värde, samma rättigheter". Kan du utveckla? (Att de inte räcker till och behöver kompletteras är inte samma sak som att de är felaktiga.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Patrik.

      Jag tror också att vi i grunden är helt överens.

      Som jag tidigare skrev så är jag inte rätt person att avgöra vad som är rätt och fel, utan jag förmedlar mina åsikter, tankar, funderingar och ståndpunkter. Jag tycker inte att dina fundament är felaktiga, utan jag delar dem.

      Jag ska försöka förklara hur jag tänker kring vad som händer när man tillämpar principen allt för lagiskt.

      Föreställ dig att det är hungernöd i ett land. Ett annat land skickar dit mat. Eftersom alla är lika mycket värde och har samma/lika rättigheter, så har alla samma rätt till maten. Det lagiska sättet är då att fördela all mat i lika stora portioner och ge en portion till alla. För mig blir detta "fundamentalistiskt".

      Sannolikt är det så att någon har större behov och behöver mer mat, inte därför att de är mer värda eller har större/fler rättigheter, utan därför att de har ett större behov.

      Detsamma gäller när man ska fördela t ex skattepengar och mediciner.

      Fundamentet om allas lika värde och lika rättigheter kan, i mina ögon, alltså tillämpas på ett sådant sätt att man inte riktigt uppnår det man vill. Därför tror jag att man måste komplettera fundamentet med ytterligare underlag.

      Jag tror att alla principer, normer, regler, lagar osv. måste kompletteras med en enskild och kontextuell bedömning för att inte bli fundamentalistisk.

      Jag tror inte att du är fundamentalist, i den betydelsen, jag menar. Däremot uppfattar jag att du har vissa fundament som du inte ger upp eller ruckar på. Det innebär ju inte att du skulle tillämpa dina fundament på ett fundamentalistiskt sätt.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
    2. Thorsten Schütte14 januari 2013 09:23

      Jag tror vi har fått en rädslans kultur hos beslutsfattaren, handläggaren o s v där man av rädsla för att göra bort sig faller tillbaka på en helt bokstavlig tolkning av lagar och föreskrifter. Borta är det som en klok och erfaren tjänsteman hade en gång i tiden, det som på tyska kallas "Ermessenspielraum", mmanöverutytmme att lolka lagen i. Eller så tror sig tjänstemannen inte längre ha detta ytrymme och begränsar sig själv, han/hon vågar inte längre. Den här "kulturen" började på allvar under 90-talets nedskärningstider och lever och frodas i dag, tyvärr!

      Radera
    3. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag delar din beskrivning och din uppfattning. Tror att det är resultatet av en allt för detaljerad reglering i lagar, bestämmelser och förordningar. Det finns inget utrymmer för egna bedömningar och dessutom en rädsla för sanktioner.

      Då jag arbetade i det militära hade vi något som kallades "uppdragstaktik". Den gick ut på att man fick reda på varför man skulle utföra ett uppdrag, dvs. motiv, därefter fick man reda på vad man skulle göra och i vilket syfte. Hur man löste uppdraget vilade på den enskilda chefen och hans/hennes kunskap och kompetens.

      Nu menar jag inte att vi ska föra "krig", men själva konceptet är tilltalande. Det lämnar ett utrymme för den enskilda handläggaren/beslutsfattaren att använda sina erfarenheter på bästa sätt i varje given situation, så länge han/hon uppnår önskat resultat och följer syfte och regelverk.

      Det innebar även att man som beslutsfattare var ansvarig och aldrig kunde gömma sig bakom "jag lydde bara order".

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  9. Tack för ditt svar. Nu förstår jag vad du menar och håller med dig.

    (Dock vill jag påtala att de rättigheter jag tycker alla ska ha samma är de som uttrycks i FNs deklaration, inte "samma rätt till en given resurs vid en specifik tidpunkt" eller liknande. Där ingår även vissa grundläggande egendomsrättigheter.)

    Bästa hälsningar
    Patrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din återkoppling.

      Jag tror också att "FN´s deklaration om mänskliga rättigheter" är universell och bör gälla över allt. Jag kommer inte ihåg vad det står ordagrannt, men "tolkar" det på samma sätt som du gör.

      När jag har arbetat för MSB i katastrofområde då har vi gjort en plan för "utsatta grupper", som då är prioriterade. Det är de som har svårt att tillgodogöra sig information, de som har svårt att påverka sin egen situation och de som redan är marginaliserade.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera