tisdag 22 januari 2013

Kyrklig debatt

Det är många bloggare som skriver om den så kallade kyrkliga debatten. Vad jag än skriver, så är det sannolikt inget, som ingen annan redan skrivet eller påtalat. I debatten lyfter man i huvudsak fram hur man bemöter varandra och hur man skriver om varandra eller tillskriver varandra åsikter, motiv och ståndpunkter som sällan eller aldrig har framförts. Det är anklagelser och beskyllningar.

Den "officiella debatten", som sker på nättidningar och bloggar (företrädesvis skrivna av kyrkligt anställda) kan lätt framstå som en fråga om vett och etikett. Något som kan "rättas till" med samtal och regler som alla ställer upp på. Jag anser att det är en kraftig förenkling av förhållandet.

Tonläget och agerandet i den kyrkliga debatten är i mina ögon en andlig fråga och det handlar om värderingar byggda på teologiska ställningstagande. Låt oss vara öppna för detta och inte göra det till en beteendefråga. Jag tycker mig se att det är olika teologiska "läger" eller "skolor". Varför inte diskutera teologi i stället? Hur har ni kommit fram till den ståndpunkten? Var har ni stöd i bibeln? Vad säger våra bekännelseskrifter?

I brist på moral blir man lätt moralistisk och i brist på etik lyfter man gärna fram vett och etikett. Visst är det viktigt, men i mina ögon blir det något av en kvasidebatt, när de egentliga frågorna handlar kyrkosyn, församlingssyn, människosyn, bibelsyn, bibeltolkning, syn på tradition, Gudsbild, syn på kyrkans uppdrag, missionsbefallningen, syn på gudstjänstens betydelse och funktion, syn på diakoni, syn på synd och skuld, nåd och förlåtelse, sanningsanspråk, förhållande och relation till andra religioner, och så vidare. Går det att hantera teologiska och andliga frågor med vett och etikett?

Jag hoppas och tror att det ska gå att skapa ett samtalsklimat och en atmosfär där alla vågar uttrycka sin åsikt och sin syn på saken. Jag tror också att det går att finna ömsesidig respekt, där det inte är så viktigt att ha "rätt", att man är beredd att ta till vilka medel som helst för att uppnå det.

För att det ska bli så, då behöver vi inte moralisera eller mer vett och etikett. Vi behöver ett förhållningssätt till varandra. Oavsett om vi skriver bloggar, kommenterar bloggar, skriver på Facebook, skriver brev till varandra eller träffas "öga mot öga".

Det förhållningssätt (värderingar till följd av den teologi, jag omfattar) som jag kommit fram till och som jag vill bidra med är:
- Att följa den gyllene regeln.
- Att be även för den som inte delar mina åsikter.
- Att påtala brister/luckor i andras resonemang, slutsatser eller sätt att argumentera.
- Att påtala då någon uppträder på ett icke-respektfullt sätt, i stället för att försöka ge igen.
- Att försöka skilja på sak/innehåll och person.
- Att stå för min åsikt, utan att tro att jag vet allt, och alltid har rätt.
- Att inte tillskriva någon ett motiv som de inte uttalat.
- Att försöka tolka till det bästa och fråga om det är något jag inte förstår eller som jag tycker är oklart eller otydligt.
- Att inte upplåta min blogg till samtal och diskussioner som jag inte hade accepterat i mitt vardagsrum.

8 kommentarer:

  1. Utmärkt! Det handlar om två skolor, paradigm som bryts mot varandra. Båda behöver ert korrelat som de skulle kunna vara för varandra om de vågade men tyvärr är Svk ett medeklassfenomen där sådant är farligt. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Magnus och tack för din kommentar.

      Jag upplever det på samma sätt som du beskriver. Om man hade samtalat om och debatterat sakfrågorna, då hade alla sidor utvecklats. Det hade också varit enklare för utomstående att välja ståndpunkter.

      MVH//Krister

      Radera
  2. Tack för kloka tankar och ett tydligt fokus på att leva teologi. Veronica Hammar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar Veronica.

      Personligen blir jag lite förvirrad när diskussionen börjar med ett teologiskt påstående och sedan irrar ut på vägar som inte har med det ursprungliga att göra. I kommentarer ser man det ena personangreppet efter det andra. Det är beklagligt och gör att många som skulle vilja delta i samtalet, låter bli.

      MVH//Krister

      Radera
  3. Thorsten Schütte23 januari 2013 10:35

    Jag håller med om vikten att diskutera sakfrågorna och bryter olika uppfattningar mot varandra i stället för att ha en metadebatt om vett och etikett på nätet. Men tyvärr är det så att om man i sina inlägg grovt åsidosätter just vett och etikett, då skymmer man blicken för sakfrågan. Ungefär som när man med kalla glasögon kommer in i stugvärmen och de immar igen. Man får först putsa dem = hyfsa tonen i debatten innan man ser klart igen = kan diskutera sakfrågan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag delar helt din uppfattning. Det är många "igenimmade" glasögon som behöver putsas.

      Jag tror att tonen och samtalsklimatet hindrar många från att delta i samtalen. Vem vill bli påhoppad och förnedrad? Vem vill bli sammanblandad med något man inte står för?

      Blir ibland ledsen när jag läser kommentarstrådarna på vissa bloggar. Funderar över om man tillåtit samma agerande och beteende om samtalet ägt rum i församlingshemmet.

      MVH//Krister

      Radera
  4. Kloka ord Krister!
    Har många gånger tänkt på hur illa vi bemöter varann....
    Att vi borde vara föredömen, inte angripa varann!
    Med vänlig hälsning, Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elisabet och tack för din kommentar.

      Tack för feedback och kloka ord.

      Med vänlig hälsning, Krister

      Radera