söndag 21 april 2013

"Kyrkostriden"

Under rubriken; "Kyrkans vägval - en smutsig strid", kan vi i DN denna söndag läsa om den så kallade "Identitetskrisen" i Svenska kyrkan. Skribenten lyckas att beskriva den polarisering som debatten skapat. Det verkar vara en korrekt och saklig beskrivning av det som förevarit och som många av oss skrivet om de senaste åren.

Vad jag ser i, och förstår av, artikeln så verkar inte skribenten välja sida. Men å andra sidan skriver han så att polariseringen mellan de olika ståndpunkterna förstärks. Man skulle kunna tro att en troende människa per definition är invandrarfientlig eller islamofob, eller att de som är mot rasism och invandrarfientlighet, inte är riktigt kristna. Detta är självklart inte sant.

Artikeln är beskrivande, men jag saknar förklaringsmodeller och analys av sakernas tillstånd. Artikeln innehåller en enkel beskrivning, där läsaren på något sätt tvingas att välja en av sidorna. Att beskriva debatten som ett vägval och en smutsig strid, känner vi igen från bibeln. Det brukar vara ett tecken på att "den onde", har ett finger med i spelet. Han är känd som den som splittrar.

Vad jag läser in i artikeln och vad jag förstått av debatten de senaste åren, så handlar det inte om det som beskrivs. De olika sidorna i debatten verkar inte ha olika ståndpunkter i sakfrågorna. Däremot har man olika bilder av hur man kommer fram till svaren och olika syn på vilka grunder man bygger och argumenterar för dem. Man har också olika syn på vilka metoder och medel, man får använda för att föra fram sina åsikter och ståndpunkter.

Jag skulle önska att alla läste Martin Luthers bok; "Om goda gärningar". Då kanske man skulle närma sig varandra? Vi tillhör alla samma evangelisk-lutherska kyrka. Att vara evangelisk-luthersk innebär att man kan komma fram till olika slutsatser även om man utgår från samma grund. Goda gärningar gör ingen människa kristen, men en kristen människa gör goda gärningar.

Kristen blir jag genom dopet, som jag får ta emot genom Guds nåd - gratis. Jag kan inte prestera min egen frälsning och jag kan inte åstadkomma den genom gärningar. Jag kan bara ta emot nåden och förvalta gåvan. Det innebär att en kristen, inte kan tvingas att omfatta särskilda åsikter eller ståndpunkter, lika lite som att specifika åsikter eller ståndpunkter, gör en människa kristen.

Det finns i grunden endast två frågeställningar som en kristen behöver ta hänsyn till.
- Kärleken till Gud
- Kärleken till medmänniskan

Allt som inte kan relateras till dessa två frågor ska jag inte göra. Samtidigt måste jag acceptera att andra människor, inte kommer fram till samma svar som jag själv gör.

Vårt tydliga uppdrag som kyrka är:
- att lyssna till människor och deras erfarenheter,
- att berätta om det evangelium som vi själv har fått ta emot och
- att tillsammans gestalta det i ord och handlingar.

4 kommentarer:

  1. Krister , vad står striden om ?
    Anders

    SvaraRadera
  2. Hej Anders!

    Om jag ska våga mig på en djärv gissning så handlar det om hur vi ska komma fram till våra ståndpunkter och åsikter.

    I sakfrågorna argumenteras det kring religionsdialog, vår kristna identitet och sanningsfrågan.

    MVH//Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte22 april 2013 13:11

    Det som gör mig mest ont i det hela är:
    Om inte vi kristna kan praktisera förlåtelsen när det har gått för långt i stridens hetta - hur kan vi då vara en förebild för världen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag delar din smärta. Var ska man få förlåtelse och försoning om det inte finns i kyrkan?

      MVH//Krister

      Radera