Ensam eller själv?

Så här i sommartider tänker jag på alla de som är ensamma. För mig är ensamhet inte det samma som att vara själv. Ensam är en känsla och själv är ett tillstånd. Många jag känner är själv utan att vara ensamma. De har valt att vara själv. Ensamhet är inte något som jag väljer utan det är något som jag råkar ut för.

Ensamhet är en brist på sammanhang och samhörighet. Det kan drabba vem som helst av oss.

För mig, är den värsta formen av ensamhet, den då jag inte är själv. Ensamhet i tvåsamhet eller ensamhet i en grupp är ett lidande. Bristen på sammanhang och samhörighet blir mer påtaglig, när det finns människor runt omkring mig. Antingen har jag förväntningar som gör att jag känner mig låst och inte kan påverka situationen. Eller så önskar jag samhörighet med dem, som jag känner mig ensam ifrån.

Vi har alla ett behov av att vara själv ibland. En tillvaro då vi får tid för oss själv, tid att reflektera och tid att ladda batterierna. Ensamhet ger inte tid eller energi, den stjäl vår tid och den tar vår energi.

Om jag känner ensamhet när jag är själv, då kan jag ofta påverka det. Jag kan ringa någon eller göra en aktivitet. Om jag känner ensamhet i tvåsamhet eller i en grupp, då har jag mindre möjlighet att påverka det. Jag är beroende av andra på ett helt annat sätt, än då jag är själv.

För flera år sedan, då jag var nyskild, gick jag på restaurang. Hovmästaren frågade mig om jag var ensam och jag svarade:
"Inte det minsta, men jag ska äta själv".

Jag hoppas och ber för att alla som önskar det, ska få tid och möjlighet att vara själv, men att ingen behöver vara ensam.

Melodikrysset vecka 28 - 2009

I dag redovisar jag min lösning lite senare än jag gjort tidigare, även om jag lyssnade till melodikrysset i direktsändning. Det finns två anledningar till att jag är sen i dag, för det första har det tagit tid att hitta rätt lösning och för det andra har jag haft ett dop i Järfälla och en vigsel i Vaxholm.

Som vanligt så vann jag inte heller förra veckan även om jag skickat in rätt lösning.

Dagens kryss började med att Lena PH sjöng "Unga pojkar och äldre män". För bara ett par dagar sedan lyssnade jag på henne när hon sommarpratade i P1´s "Sommar".

Därefter kom en svårighet som jag inte kunde lösa. Jag kände igen melodin men kom inte i håg texten, som det frågades efter. Jag fick lämna en lucka i krysset och vänta med att skicka in rätt lösning. Som jag brukar när jag inte hittar rätt svar och inte kan googla fram det, så väntade jag till Enn Kokk publicerade lösningen på sin blogg. Fusk? En del tycker kanske det, men det tycker inte jag. Det spelar väl ingen roll om man googlar, slår upp det i en lexikon eller läser det på någons blogg? Rätt svar skulle vara "Två små fåglar på en gren".

Ett sammanträffande är att Enn Kokk kommer från Estland och vi har en vänförsamling i Tallinn - Peteeli församling.

Därefter kom en filmfråga. Vi fick höra Allan Edvall och Erik Lindgren ur "Rasmus på luffen". Jag såg filmen för bara någon vecka sedan.

Klassisk musik är inte min starka sida, men med ett U i inledningen kunde jag lista ut att landet som Eldeman frågade efter var Ungern. Efter lite googlande hittade jag "Ungerska rapsodier" av Frans Liszt. Jag har varit i Ungern en gång, 1987, då jag deltog i militärhistoriska VM i ridning. Det är enda gången jag varit med på vinjetten till sportnyheterna.

Dagens andra filmfråga var lika enkel som den första. Elton John sjöng "Can you feel the love to night" i "Lejonkungen". En film jag sett ett hundratal gånger med mina barn.

Ytterligare en fråga handlade om en Astrid Lindgren film. Eldeman frågade vem som var kompositör till "Sommaren är min". Sången var med i en "Pippi Långstrump" film, tror jag. Rätt svar är Georg Riedel. I tisdags morse fick jag höra ett fantastikt postludium där organisten spelade melodin i ett annat arrangemang.

Nästa fråga hade en mycket tydligare anknytning till gudstjänsten. Vi fick höra psalm 323: "De kommer från öst och väst".

Ibland kan man undra hur tillfälligheter möter varandra. I morse när jag var på väg till jobbet, stannade jag på Statoil och köpte en CD-skiva med mina ungdomsfavoriter, "Gasolin". Jag har blivit påmind, genom tv-reklam, om alla de LP-skivor jag hade med det danska bandet. På våra klassfester brukade Peter spela gitarr och vi sjöng "This is my life", "Kvinde min" och "Lille du".

I dag pratade Eldeman om just den skivan jag köpt en halvtimme tidigare och om den reklam som påmint mig om mina gamla favoriter. Självklart kom det en fråga om "Gasolins" och Kim Larsens största hit: "Hvad goer vi nu, lille du?"

Med hjälp av alla ledtrådar som Eldeman gav - Norge, "Folk och rövare i Kammolilla stad" och att hon är detta - så kunde jag lätt hitta rätt ord: arg. Efter att ha googlat så fick jag fram att sången heter "Tant Sofias arga visa".

Även om Kent inte tillhör mina favoriter så har de ett sound som jag känner igen. De sjöng "Columbus" och det var faktiskt en bra låt med en intressant text.

Svansjön av Pjotr Tjajkovski är den enda balett jag sett i verkligheten. Jag är inte så mycket för balett, men musiken är fantastisk.

Polarprisvinnaren från 2004 (googlat årtalet) var BB King. Vi hörde honom sjunga "To good to you baby". Kings röst går inte att missta sig på.

Återstår dagens sista fråga. Första ordet i texten: "Dansen den går på grönan äng".

Nu ska jag förbereda morgondagens gudstjänster och skriva predikan.

Varför? Vad? Hur?

Jesus säger:
"Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in".

Jag har många gånger funderat på vad det är barnen har som gör att Jesus lyfter upp dem som exempel. Efter att under många år, umgåtts med mina och andras barn , tror jag, att jag kommit på vad Jesus menar.

Barn har två saker som vi vuxna saknar eller rättare sagt har förlorat. Det första barnen har, som vi vuxna har tappat eller inte vågar lita till är: intuition, det andra är förmågan att ställa rätt frågor och i rätt ordning.

Barn har intution och vågar lita på den. Ett barn känner långt innan de förstår. Släpp in ett litet barn i ett rum fullt av människor och barnet kommer intuitivt att gå fram till någon som tycker om barn. Vi vuxna vågar inte lita på vår intution, utan vi försöker övertala vår magkänsla med vårt förnuft. Kanske beror det på att vi inte vill verka elaka, eller för att vi blivit avtrubbade av alla dubbla budskap vi fått genom livet?

Barn har också en förmåga att ställa rätt frågor och i rätt ordning. Vi vuxna ställer oftast frågor i fel ordning. Vi vuxna brukar börja fråga hur. Hur fungerar det? Förstår vi inte den frågan då förkastar vi saken. Vi tror inte på det vi inte förstår. Barn börjar i andra ändan. Alla vi som träffat barn i 3 - 4 års åldern har nästan blivit tokiga på deras fråga: varför? Varför gör du så? Varför har du en sådan? När de blir äldre börjar de fråga: vad. Vad är det? Vad använder man den till? Vad är det för något? Så småningom kommer de till frågan: hur. Hur gjorde du? Hur gör man det? Hur fungerar den?

Barn har förstått att varför är den viktigaste frågan. Den är långt viktigare än vad- och hurfrågor. Vad- och hurfrågor är ganska ointressanta om jag inte förstår varför. Av någon anledning har vi vuxna vänt på allt ihop och tycker att vad- och hurfrågorna är viktigare. Beror det på att varförfrågorna är mycket svårare att besvara och förstå?

Barn litar på sin intution. De förstår, att de inte förstår allt och att de måst förlita sig på sin magkänsla. Att inte förstå skrämmer dem inte och gör inte att de tappar ansiktet.

Varför lever vi? Vad ska livet innehålla? Hur ska jag leva mitt liv?

"Gud för dig är allting klart och det dolda uppenbart..."

Tills döden skiljer oss åt, del 2

För några år sedan träffade jag ett äldre par som firade sitt guldbröllop. De hade varit gifta i 50 år. Av en ren tillfällighet hamnade jag vid samma bord som de under en middag. När de berättade vad de firade blev jag glad och stolt för deras skull, men jag blev också avundsjuk och ledsen för min egen skull. Jag kunde konstatera att guldbröllop var en sak jag sannolikt aldrig skulle få fira. Det finns en liten chans, men då måste jag bli 95 år gammal...

Djupt berörd frågade jag det äldre paret hur man lyckas att vara gift i 50 år. Mannen svarade: "Vi har lärt oss livets svåra gåta, älska, glömma och förlåta". Han fortsatte: "Mor och jag har aldrig gått och lagt oss osams, det är viktigt". "Har det varit något, så har vi alltid rett ut det". Han fortsatte i flera minuter med att räkna upp alla de saker som gjort att de klarat av sitt äktenskap. Jag tror inte att han missade en enda av alla de råd, förmaningar och klyschor som jag tidigare hört.

När mannen pratat klart, så vände jag mig till kvinnan och sa: "Du då, vad säger du? Du har ju också varit gift i 50 år?" Hon tittade mig djupt i ögonen och svarade: "Det ska jag säga dig, goa pastorn. Det finns bara ett recept. TIG och LID".

Något omtumlad av hennes svar satt vi tysta resten av middagen. Efteråt så tänkte jag att det nog inte var så ledsamt att jag sannolikt inte får fira guldbröllop. Om priset är att någon ska tiga och lida, då är det alldeles för högt.

Rutiner

När jag gick på universitetet fick jag lära mig att människan är en instabil varelse. Det betyder att vi är den varelse som föds med minst antal reflexer, medfödda beteenden och nedärvda instinkter. Vi är den varelse som är mest beroende av vår omgivning för att överleva. Det är därför värderingar och rutiner är så viktiga för oss människor.

Om vi inte följer omgivningens värderingar får vi inte tillhöra gruppen och kommer sannolikt inte att överleva. När vi inte känner till vad som förväntas av oss då får vi ångest. Det värsta som kan drabbas oss är att vi inte får vara med och att vi inte passar in.

Jag är övertygad om att du någon gång haft fjärilar i magen när du varit på väg till en fest där du inte känner någon, eller där du varit osäker på vilken "dresscode" som gäller. Detta är ett ett tecken på att vi, som Berger-Luckman säger, är en instabil varelse.

För att få tillhöra gruppen, anammar vi de värderingar som vi upplever att vi behöver ha. I bästa fall är värderingarna tydliga i ord, attityder och beteende. Är de inte det så försöker vi följa det vi uppfattar som de rådande värderingarna.

Som instabila varelser behöver vi också rutiner. En rutin underlättar vårt liv. Det innebär att vi kan lägga vår energi på det som ligger utanför "ramen". I det militära brukade vi säga att allt ska gå på rutin tills det att första skottet smäller. Anledningen är inte för att man ska kontrollera eller trycka ner människor, utan därför att det kostar minst energi.

Så här i sommartider märker jag att småsaker kostar mig energi. Resan till och från jobbet tar inte lika lång tid, mina arbetsdagar följer inte samma mönster som de brukar och så vidare.

Här om dagen fick jag för första gången i mitt arbetsliv åka tillbaka till jobbet för att hämta mina hemnycklar. Jag tog inte med mig min ryggsäck hem, som jag brukar. Väl hemkommen kunde jag konstatera att min dörrnycklar låg kvar på jobbet, i ryggsäcken.

Jag tror att vi alla behöver rutiner för att underlätta såväl vårt vardagsliv, som vårt arbetsliv. Syftet är inte att någon ska vara fyrkantig och dum, utan syftet är att spara energi. Energi som vi kan använda till något annat.

Min favoritbön

I söndags firade vi den fjärde söndagen efter trefaldighet under temat "Att inte döma". Vi fick läsa den välkända texten där Jesus säger: "Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget".

Det är svårt att leva ett mänskligt liv, utan att kritisera och klaga på andra. Det är svårt att inse att jag inte blir bättre av att någon annan blir sämre, eller att jag inte blir sämre för att någon annan är bra. Dag Hammarsköld sa: "Ödmjukhet är att inte jämföra sig".

Min favoritbön i psalmbokens "en liten bönbok", bön 139, hjälper mig när jag känner mig förfördelad och missförstådd eller när avundsjuka, skvaller och skitprat tränger sig på. Den är skriven av R Merry del Val.

"O Jesus, du som är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, hör min bön. Befria mig från begäret att bli uppskattad och hedrad, från begäret att vara eftersökt. Befria mig, o Jesus från ängslan att bli försmådd och förtalad, från ängslan att bli försummad. Befria mig, o Jesus från ängslan för att bli förlöjligad och sårad, från ängslan att bli misstänkliggjord. När andra har framgång och får beröm, när andra blir älskade, giv mig nåden att kunna tacka dig, o Jesus".
Amen!

Spara eller slösa? SLÖSA!

Så här i ekonomiska kristider får vi höra den ena experten efter den andra som ger råd och tips. Den ena säger att vi ska spara, den andra säger att vi måste börja konsumera. Allt går ut på att få vår gemensamma ekonomi att fungera.

När jag var liten, då fick vi två gratistidningar i skolan. Det var de enda tidningar som någonsin fanns i mitt barndomshem. Vi hade inte råd att köpa tidningar.

Den ena tidningen hette "Kamratposten" och den andra hette "Lyckoslanten". I en av tidningarna, jag tror att det var "Lyckoslanten", fanns en tecknad serie som handlade om två systrar. En av dem hette Spara och den andre hette Slösa. Spara försökte få oss barn att förstå att det var viktigt att spara sina pengar. Slösa försökte inte övertyga oss om något - hon bara slösade bort alla sina pengar på onödiga saker.

I min familj förstod vi inte riktigt Spara och Slösa. Vi hade ingenting att spara och ingenting att slösa. I dag finns det andra som talar om för oss vad vi ska göra, men nu säger man spara eller konsumera.

Jag har ingen aningen om vad som är rätt i ekonomiska kristider. Ska vi spara eller ska vi konsumera? Om vi slösar med pengar och råvaror då minskar de, det förstår till och med jag. Men om vi slösar med vår kristna tro, då blir den mer och större. Kristen tro handlar om Kärlek, Respekt och Förlåtelse. Och det fina med vår tro är, desto mer vi slösar med Kärlek, Respekt och Förlåtelse, desto mer och större blir det.

Så mitt råd är: slösa allt vad du kan med Kärlek, Respekt och Förlåtelse.