söndag 1 november 2009

Allhelgonahelgen och himmelriket

I helgen har många av oss stannat upp en stund, kanske på kyrkogården, för att minnas människor som stått oss nära i livet. För att visa tillbörlig vördnad för deras liv och död, har vi på olika sätt hedrat de vänner som gått före oss i mötet med Gud.

Vi får alla rikta våra ögon mot Jesu Kristi kors och säga, i tro och hopp att döden inte är slutet. Förutom deras minnen, är deras namn kvar hos oss, och de namnen har vi säkert nämnt, med vördnad och tillgivenhet.

Några av oss har bett och tänt ljus:
"Herre, tänk på dem vars namn vi nämner inför dig, och alla dem vars namn vi minns. Namn som de har fått av människor, med vilket de är kända också efter sin död. Namn som Du tecknat på dina händer".

Det är ingen av oss som med säkerhet kan tala om hur livet efter detta, ser ut och var det äger rum. Det viktiga är att vi får alla skapa våra egna bilder av det eviga livet. Ingen är mer rätt eller mer sann än någon annan.

En ung kvinna jag mötte tänkte sig att hennes pappa var i det himmelska Rhodos. Det var en fin bild tycker jag. För henne och pappan var Rhodos förknippat med semester, sol, bad, nöjen och avkoppling.

Andra nämner det eviga livet med att vara i himmelen, i Nangiala eller Narnia. Det viktiga är att bilden fungerar för den som målar den. Vi får vara naiva och barnsliga i våra bilder. Bibeln ger inget entydigt svar på frågan hur det eviga livet ser ut. Men löftet att vi i våra dop får det eviga livet som gåva, är entydigt.

Stoftet eller askan av våra avlidna vilar på kyrkogården eller i minneslunden. Men de avlidna lever vidare, bortom och innanför det vi kallar tid och rum, i en annorlunda verklighet. I det ljus där inget mörker finns.

Men Gud är också här mitt ibland oss. När våra liv brister och det blir alldeles mörkt runt omkring oss, då är Gud som allra närmast. Gud är här och han delar våra tankar och minnen.

Jag ber:
"Herre du som lovat att trösta bedrövade hjärtan. Jag ber dig för alla dem som sörjer och saknar, nära och kära. Hjälp dem att ta emot tröst från Dig och dela den med varandra. Bevara dem i din kärlek".

2 kommentarer:

  1. Idag skall vi begrava vår äldste bror i detta nu känns det sorgligt men samtidigt förtröstanfullt,ty han kommer att träffa vår syster som redan är i Rosenträdgården och väntar på oss när vi kommer, så får vi mötas igen och det känns bra i all sorg

    La contessana

    SvaraRadera
  2. Hej La contessana!

    Jag beklagar din sorg. Du finns i mina tankar och böner denna dag.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera