Under några dagar gör jag uppehåll i mitt bloggskrivande på grund av olika uppdrag.
I kväll har jag varit med på en träff för anhöriga till de soldater, som för en dryg vecka sedan, miste sina chefer i strid nere i Afghanistan. Jag är imponerad över att Arméinspektören och Chefen för Livgardet är så personligt engagerade.
Det som berörde mig mest var att en av gruppcheferna från plutonen, var där och sa några personliga ord om det som hänt.
Jag har både tjänstgjort i Afghanistan och varit anhörig då min fru tjänstgjorde där, och jag måste säga att jag tyckte att det var mycket jobbigare att vara anhörig.
Som anhörig har man inte tillgång till lika mycket information och kan inte påverka situationen särskilt mycket. Jag blev både rörd och stolt över hur anhöriga hanterar och bemästrar den oro och rädsla som de bär.
I morgon utbildar jag personal från Hemvärnet i stress och krishantering. Jag återkommer på onsdag eller torsdag.
måndag 15 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej och tack för ett fint möte.
SvaraRaderaJag kom med massor av frågor och ställde inte en enda.
Inte av dem jag hade tänkt i alla fall.
Det var skönt att bara sitta en stund bland andra i samma situation.
Tack för stor förståelse och goda råd.
Vi hörs säkert av, hoppas jag..../ Fredrik Davidsson, far.
Hej Fredrik och ett stort tack för ditt förtroende.
SvaraRaderaDet är svårt att på så kort tid hinna formulera allt det som man bär, men det är aldrig för sent att ställa frågor. Om jag inte kan svara på dem så kan jag skicka dem vidare till Försvarsmakten.
Du är välkommen att höra av dig precis när du vill. Om du vill fortsätta vårt samtal kan du ringa mig på 08-580 218 60 eller skriva till mig på krister.kappel@svenskakyrkan.se
Var rädd om dig.
Med vänliga hälsningar
Krister
Krister du är en fantastisk person, tack för att du finns och alltid ställer upp/Marie G
SvaraRaderaHej Marie och tack för feedback.
SvaraRaderaPrecis som de flesta andra så gör jag så gott jag kan.
Krister