Efter två dagar i Uppsala tillsammans med prästkollegor i MSB´s stödstyrka kommer jag hem något omtumlad. Dels har det varit innehållsrika dagar, med många tankar och känslor. Dels har mina tankar konstant gått till den svenska styrkan i Afghanistan. Precis som de flesta som gjort utlandstjänst, så känns det som om jag är på fel plats, här hemma i trygga Sverige.
På vägen hem stannade jag till på Soldathemmet som var med i så gott som alla nyhetssändningar i går. På Soldathemmet har personalen ställt i ordning ett bord där det står fotografier av Johan och Gunnar. På bordet brinner två stearinljus och det ligger två böcker där kollegor kan skriva ett par rader om de vill.
Jag har läst alla tidningar på nätet, lyssnat på poddradio och tittat på web-tv för att få så mycket information som möjligt kring de två stupade svenska officerarna och den stupade afghanska tolken.
Händelsen har påverkat mig mer än jag trodde. Framför allt har den väckt gamla minnen till liv. Då jag tjänstgjorde i Kabul 2003 upplevde vi en snarlik händelse. Två norska officerare sköts av en polisman då de väntade på sina kollegor utanför en polisstation. Kollegorna samverkade med en hög polischef, strax norr om Kabul.
Den gången gick det bättre. Båda överlevde även om det tog lång tid innan den allvarligaste skadade hade återhämtat sig något så när. Då norrmännens präst var lokaliserad i ett annat land fick jag hoppa in i krishanteringsarbetet.
tisdag 9 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är tungt när vänner lämnar oss
SvaraRaderaDet är tungt när vänner som står upp för vår sak lämnar oss på grund av den...
Påverkan av det som händer dem som är där är lite snarlikt ditt tidigare inlägg om sjukdomar.
De som går in i det kommer aldrig att vara det de en gång var. Den påverkan som man utsätts för så abstrakt att ingen kan förklara eller förstå fullt ut innan man själv har varit där.
God morgon "Nattsuddaren".
SvaraRaderaJag delar din uppfattning att vi aldrig fullt ut kan förstå hur det är för en människa innan vi själv varit där.
Något har hänt och världen blir aldrig mer den samma.
Krister
...och mina små gossar ligger tryggt och sover i sina sängar på natten.
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att mest av allt tänka på de unga männens föräldrar.
M.G
Hej M.G!
SvaraRaderaDe har syskon och flickvänner också. I dagens Aftonbladet tackar Johans föräldrar för allt stöd de fått och känner.
Krister