Jag skrev i går om en av de starkaste känslorna som finns - avundsjuka. Till vardags så styrs och påverkas vi av så många andra känslor. Glädje, ilska, skuld, skam, ledsamhet, sorg, frustration och maktlöshet, bara för att nämna några.
När vi möter varandra då är det viktigt att alla känslor får plats och utrymme i mötet. Tyvärr så bemöter vi ofta andras känslor med fakta eller det vi tycker är fakta. När någon säger att de känner sig misslyckade, så svarar vi med en lång utläggning om allt det som pekar på motsatsen.
I stället borde vi möta andras känslor med handlingar. Fakta förändrar inte känslor, men det kan en handling göra. Vi borde också tydligt hjälpa andra att acceptera de känslor de har och hjälpa dem att ge uttryck för dem.
I vår kultur verkar det vara skambelagt att sätta ord på känslor. När någon känner något så har de lärt sig att det måste finnas en logisk förklaring till det. De har långa utläggningar av fakta som de staplar ovanpå varandra. Oftast är det svårt att förstå vad de vill ha sagt, för att inte säga helt obegripligt.
Känslor är inte alltid logiska och de går inte att förklara med hjälp av fakta. Därför kan vi inte heller bemöta känslor med ord, förklaringar och fakta, vi måste bemöta dem med en handling. Handlingar är universella och når längre än ord. Det vi gör hörs högre än det vi säger.
Att vara närvarande och lyssna är en handling.
torsdag 11 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Krister!
SvaraRaderaVisst ska vi vara närvarande och lyssna om personen vill det.
Men allt för många tar på sig rollen också att vara rådgivare och psykologer utan att man ens bett om det.
Oftast tycker de att de vet bäst om andras känslor och vet hur allt ska vara.
Ingen kan veta exakt hur en annan människa känner det eller mår och därför ska man inte heller ta på sig rollen att vara problemlösare om inte personen själv önskar det.
Många gottar sig också i andras erlände och bekymmer där man gärna sprider det vidare till andra i sin omgivning.
Där det ursprungliga som har sagts kan ha växt till något där sanningshalten kan ifrågasättas.
Om någon vill lätta sitt hjärta och tala om sina känslor så var rädd om det förtroendet och sprid det absolut inte vidare.
Ta dessutom inget för givet utan låt det sedan stanna mellan er två.
När någon vill ha råd eller synpunkter så var ärlig för ibland kan sanningens ord få personen att se allt ur en helt annan synvikel eller tänka till.
Lösningen kan finnas på närmare håll än man tror men då ska man inte själv ta på sig rollen som problemlösare.
För det kan göra mer skada än nytta.
Trevlig helg!
C.C
Hej CC och tack för din kommentar.
SvaraRaderaDet du tar upp handlar om en annan fråga, nämligen förtroende.
Förtroende är en förutsättning för alla möten mellan människor. Att ta emot en annan människas tankar och känslor är ett oerhört förtroende, som aldrig för missbrukas.
Jag är övertygad om att ingen kommer att få det förtroendet om man leker psykolog, gottar sig i den andres bekymmer eller om man försöker lösa den andres problem.
Ytterligare en förutsättning för mötet är att båda vill och önskar det. Det går inte att kasta sig över någon och komma med råd.
Jag skulle aldrig rådge en person som inte specifikt frågat efter min åsikt.
Var och en är ansvarig för sina egna tankar och handlingar och måste få komma fram till sina egna sanningar. Det kan de göra om jag orkar lyssna och ställa frågor.
Poängen med mitt inlägg är ett annat, nämligen att känslor inte kan bemötas med ord utan måste bemötas med en handling. Vi rår inte över våra känslor, men genom att våga sätta ord på dem så kan vi själva hantera dem.
Trevlig helg.
Krister