onsdag 14 april 2010

Förtroendevald

Något av det bästa vi har i vårt land är alla våra föreningar, förbund och ideella verksamheter. De är resultatet av den svenska folkrörelsen och av vårt lands demokratiseringsprocess. En förutsättning för att alla föreningar och förbund ska fungera, är att det finns förtroendevalda.

Att vara förtroendevald är något av det finaste som finns. En förtroendevald är en person som är vald utifrån det förtroende som medlemmarna givet dem. De röstande lägger sin makt i den förtroendevaldas händer. Att vara förtroendevald innebär ett stort ansvar. I de flesta styrelser finns även ledamöter som inte är valda. De kan vara representanter för huvudmän eller andra som stöder eller har intressen i föreningen.

I kyrkan har vi många förtroendevalda, det är jag glad för. Utan de förtroendevalda skulle vi inte kunna vara den demokratiska och öppna folkkyrka som vi vill och ska vara. Under mina snart 10 år som kyrkoherde har jag inte mött annat än kompetenta och engagerade förtroendevalda, som tagit sitt uppdrag och förtroende, på största allvar.

Själv är jag också förtroendevald. Utanför kyrkan har jag flera förtroendeuppdrag. Jag får inte ersättning för mitt engagemang, utan tvärtom så kostar det mig resor till och från möten, telefonsamtal och min tid. Men hittills har det varit värt det.

En förutsättning för att folkrörelsen och demokratin ska leva, är att alla vet vilka de företräder. De ledamöterna som representerar en huvudman eller någon annan måste veta vilken roll de har. Det är också viktigt att tjänstemän vet att de får sitt uppdrag från styrelsen och att det är styrelsen som ska fatta beslut.

Jag har aldrig upplevt att det varit några rollförväxlingar i de kyrkliga sammanhang där jag befunnit mig. Det har varit tydligt vem som varit förtroendevald och vilka de representerar, vilka som företrätt andra intressenter och det har varit tydligt att jag, som kyrkoherde, varit verksamhetsansvarig. Mitt samarbete med de förtroendevalda har alltid varit problemfritt.

Tyvärr har jag i mitt frivilliga engagemang, utanför kyrkan, upplevt hur tjänstemän agerar som om de vore förtroendevalda och representativa styrelseledamöter som om de vore operativa och verksamhetsansvariga. När jag kommit till möten som förtroendevald, så har besluten redan fattats av tjänstemännen och någon av styrelseledamöterna. Det har gjort mig trött och ledsen.

Tänk om alla föreningar, förbund och ideella sammansättningar skulle kunna lära sig av kyrkan. Jag är otroligt stolt över Svenska kyrkan, våra förtroendevalda och de representativa ledamöterna i våra styrelser, och jag är stolt över det samarbete som finns mellan förtroendevalda, ämbetsbärare och tjänstemän, där alla är trygga och tydliga i sina respektive roller.

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte15 april 2010 09:11

    En positiv motbild till all den politikerförakt som frodas och som är en förolämpning av främst fritidspolitiker som kämper hårt med att klämma in uppdraget i sin vardag!

    SvaraRadera
  2. Vad bra skrivet! Jag känner nu mig stolt över att vara förtroendevald. Raili

    SvaraRadera
  3. Av anledning som jag inte förstår eller kan påverka så "försvann" en kommentar när jag skulle publicera den. Du som skrev om humanister bl a, jag ber dig att skriva din kommentar på nytt.

    MVH

    Krister

    SvaraRadera
  4. Hej Torsten och Raili och tack för era kommentarer.

    Torsten: Jag delar din uppfattning. Jag har stött på det "förakt" du beskriver. Det finns tjänstemän som tycker att förtroendevalda är inkompetenta och dessutom "ersätts" de med jämna mellanrum så då anser tjänstemännen att man inte behöver ta dem på så stort allvar. I själva verket är det tjänstemännens uppgift att göra förtroendevalda delaktiga och informera dem, eftersom de är ansvariga.

    Raili: Det ska du vara.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera