I dag har jag kommit till två härliga insikter i mitt liv.
Jag har efter flera samtal med människor som jag egentligen inte känner kommit fram till att det viktigaste i livet inte är att ha rätt. Det är betydligt viktigare att ha det bra, eller att det blir så bra som möjligt. Visst har jag vetat det intellektuellt tidigare, men i dag så har "polleten fallit hela vägen ner". Nu vet jag det känslomässigt också.
Den andra insikten som jag i dag har erfarit, är att det känns bra att avstå från sina rättigheter. Endast den som vet att de har rätten på sin sida, kan avstå från att använda den. Det var en otrolig befrielse att inte hävda vad som är sant och rätt, utan lugnt och sansat, tala om att jag avstår.
Jag hoppas att mina nya insikter ska komma både mig själv och andra till nytta och glädje.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart och visst är det så!!! Jag är glad för din skull Krister.
SvaraRaderaHa en bra dag
Christine
Hej Christine och tack för dina ord.
SvaraRaderaJag svarade dig här om kvällen men både din kommentar och mitt svar till dig försvann när jag redigerade mitt inlägg.
Allt gott så ses vi nästa vecka?
Krister
Jag, jag försöker också att inte alltid behöva ta ställning/svara/veta bäst utan att, med Martin Luther, "lyfter på hatten och går förbi" och vara tillfred med detta i mitt inre. Men det är lätt att slentrianmässigt falla tillbaka...
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är så lätt att falla in i ett slentrianmässigt förhållningssätt.
För mig är sanning, rätt och rättvisa något av det viktigaste som finns i livet. Jag har alltid och kommer fortsättningsvis att "slåss" för det. Men jag har aldrig varit sen att släppa min egen rätt till fördel för någon annans. Plötsligt insåg jag härom dagen att det finns tillfällen då rätten och sanningen måste stå tillbaka, inte för någon annans rätt och inte för min skull.Jag kunde konstatera att rätten och sanningen hade ett pris som inte var värt att betala.
Precis som Martin Luther så tror jag att det finns en högre rättvisa och sanning och att den ska segra i slutänden. Då kändes det skönt att "lyfta på hatten och gå förbi". Jag är oerhört tillfreds i mitt inre och känner en frid över att inte hävda min rätt.
Trevlig helg.
Krister