Förlåtelse

I somras pratade jag med en släkting. Han tyckte att det var riktigt dumt och konstigt att prästen kunde förlåta i princip allt. "Då kan jag ju göra precis vad jag vill och sedan komma till dig och be om förlåtelse." Riktigt så enkelt är det inte, försökte jag förklara. Det är inte jag som förlåter, utan det är Gud som förlåter genom Jesus Kristus. Jag har fått uppdraget att tillsäga det, men det är inte jag som förlåter.

Innan jag tillskriver förlåtelsen måste jag försäkra mig om att det verkligen är något man behöver be om förlåtelse för, det vill säga att man syndat. I de flesta fall är det inte så att man har gjort något syndigt utan att man bär på en skam. Skam varken kan eller ska man förlåta, den behöver man befrielse i från.

Han vidhöll att det är konstigt att det finns en institution som har uppdrag att ge människor förlåtelse. Jag sa, att det är fantastiskt, att det finns ett ställe dit man kan gå för att få förlåtelse, även för sådant som inte är brottsligt. Man kan ju inte gå till en domstol och begära att få förlåtelse, då är det väl bra att man kan gå till kyrkan?

"Borde man inte gå till den som man syndat mot", fortsatte han. Jo, det borde man, men man kan inte alltid det. Ibland gör man en person mer illa genom att komma och be om förlåtelse. Det finns också tillfällen då man inte kan få tag i den andre. Det kan även finnas tillfällen då man inte syndat mot någon annan. Man kan ha syndat mot sig själv eller mot naturen. Vid de tillfällen då man, av olika anledningar, inte kan be någon person om förlåtelse då kan man i stället gottgöra dem. Om jag till exempel talat illa om någon, då kan jag i stället för att be den personen om ursäkt, gå till alla de jag pratat med och tala om att jag hade fel.

"Men är det inte patetiskt att någon sitter och låtsas vara ledsen och så får de förlåtelse och kan direkt fortsätta på samma väg?" Innan jag tillskriver någon Guds förlåtelse försäkrar jag mig att de är ångerfulla(de flesta hade inte kommit till prästen om de inte var det), att de gottgjort det, så gott de kunnat och att de gjort allt i sin makt för att det inte ska upprepas.

Jag vet inte om jag lyckades övertyga min äldre släkting om att förlåtelsen är viktig och central i kyrkan och att den inte är en enkel smitväg i livet. Förlåtelsen är en hjälp och ett stöd för människor som vill leva ett ansvarsfullt liv.