lördag 3 september 2011

Åsikter i kommentarer

Flera större dagstidningar har bestämt sig för att stänga kommentarfälten på sina nättidningar. Andra kräver att man ska uppge namn och e-postadress eller facebook-konto, för att få skriva sina kommentarer till en artikel eller ett inlägg. Anledningen är att man tycker att kommentarerna är förråade och innehåller personangrepp, med mera.

Efter bombattentatet i Oslo och massmordet på Utöya, ska det stramas upp. Jag förmodar att det finns en föreställning om att kommentarer på bloggar och i tidningar motiverar människor, som gärningsmannen, till att utföra olämpliga eller kriminella handlingar. Man tror väl inte på fullt allvar att kommentarer skapat gärningsmannen? Eller är det helt enkelt så att man vill ta bort de som har åsikter som inte passar med tidningens linje?

Jag har under flera år läst tidningar på nätet, jag följer många olika bloggar och jag kan konstatera att tonen verkligen blivit skarpare och högre. Jag tror inte att anledningen till det, är att man kan vara anonym, utan jag tror att det beror på att artiklar och blogginlägg, är vinklade och skruvade, i syfte att "locka fram" och skapa starka reaktioner. Det är helt okej, om det är starka reaktioner och känslor, som bloggskrivaren eller journalisten vill uppnå. I min värld är det ingen konst att skriva eller påstå något som gör att andra människor reagerar starkt. Däremot är det ganska svårt att skriva något som berör och väcker läsarens nyfikenhet och lockar honom/henne till eftertanke.

Jag tror att en anledning till det hårdare diskussionsklimatet på nätet beror på att den ansvarige utgivaren inte tar ansvar för vad de skrivet. De städar inte upp bland kommentarerna, men framför allt så ger de sig inte in i diskussionen med dem som de har gjort upprörda. Kommentarsfälten är öppna för all möjliga diskussioner, påstående och påhopp.

Jag anser att den som skrivet en artikel eller ett blogginlägg, ska ta ansvar för hur den landar. Om man vill väcka starka känslor, så måste man också vara beredd att ta debatt med dem man gjort upprörda. Att bara kasta ur sig sin åsikt och sedan lämna kommentarfälten öppna, tycker jag är fullständigt oansvarigt. Har jag skrivet ett inlägg, måste jag också vara beredd att ta diskussionen med mina läsare. Allt för ofta har jag sett hur hundratals kommentarer står oemotsagda av den som startat debatten.

Om man tvingas att ta debatten och bemöta människor, kanske man skulle tänka efter ett par gånger till innan man publicerar något? Jag trodde i min enfald att de som skriver artiklar och blogginlägg vill ha en diskussion och debatt kring det ämne de skriver om. När publisisten kastar ur sig en åsikt, utan att ge sig in i den fortsatta debatten, då blir kommentarfälten likadana - människor kastar likt skribenten ur sig sina åsikter utan att ta ansvar för dem. Då förvandlas kommentarerna till ett klotterplank likt det som finns i de flesta tvättstugor och fikarum.

Jag tror inte att det stora dilemmat är om man får vara anonym eller inte. Det stora problemet är om den ansvarige går in i diskussionen, eller är nöjd när man själv har framfört sina åsikter och synpunkter. Jag tycker att man har rätt att uttrycka sina synpunkter var som helst, men inte hur som helst. Det är inte okej att göra personangrepp eller uttrycka sig på ett sätt som endast syftar till att kränka sina meningsmotståndare.

På min bloggkommentar, får man var anonym och man får uttrycka vilka åsikter som helst. Dock publicerar jag inte kommentarer som innehåller personangrepp eller hets mot människor på grund av religion, kultur, etnicitet, funktionshinder, kön, ålder, yrke, politisk åsikt eller sexuell läggning.

Under de tre år som jag bloggat har jag endast låtit bli att publicera en handfull kommentarer som alla var direkta personangrepp på mig och mitt yrke, på grund av att jag försöker lösa melodikrysset på lördagsförmiddagar. Jag har också tagit bort ett tjugotal kommentarer då den som skrivet dem, bett mig att göra det.

Välkommen att kommentera!

31 kommentarer:

  1. Hej krister.Jag har följt din blogg en tid och tycker du skriver mycket bra och tänkvärt inte minst vad gäller personangrepp från en del bloggar och dess kommentater.Självklart ska man kunna diskutera med varandra på nätet men också hålla god ton och skilja på sak och person.Även om man inte delar en persons åsikter i en specifik fråga så ska man naturligtvis inte idiotförklara personen i fråga.Jag hittade till denna blogg genom att googla på namnet:Thorsten Shutte,liksom han kommenterade jag tidigare på soldatmammans blogg men tycker(liksom Thorsten antar jag)att den blev mer och mer ensidig tyvärr. /Petter

    SvaraRadera
  2. Hej Petter och tack för din kommentar.

    Jag tycker att det är en skyldighet från journalister och bloggskrivare att bemöta och svara på de kommentarer som kommer. Eller är det så att man alltid har rätt och har formulerat sig på ett sätt så att alla förstår?

    Många gånger har jag upplevt att diskussionen i kommentarerna blivit bättre än själva blogginlägget. Någon läsare kanske tycker annorlunda eller vinklar på ett sätt så att jag ändrar min ståndpunkt. Andra ställer frågor som ger mig möjlighet att fördjupa mitt resonemang och bli tydligare i min åsikt.

    Det är kanske, som du själv visar på, svårt att diskutera på bloggar eller tidningar som driver en bestämd linje. Dock är det trist om bloggar blir ett forum för att hålla med... och ingen vågar eller vill skriva något som går emot vad bloggskribenten skrivet.

    Ha en trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Tänker mig också att det i många fall är intressant med de diskussioner som väcks via nätet - och att möjligheten att kommentera och vara i dialog är själva poängen med en blogg. Men, jag har inte lusläst de bloggar eller kommentarstrådar som ger uttryck för det näthat som ibland beskrivs och som, om jag förstår det rätt, faller farligt nära förtal eller hets mot folkgrupp. Hela diskussionen kring anonyma kommentarer är dock lite märklig med tanke på hur enkelt det är att öppna konton i påhittade namn. Man kan ju ändå inte veta vem som döljer sig bakom ett namn så namnet i sig är kanske inte helt relevant.

    SvaraRadera
  4. Hej Carolina och tack för din kommentar.

    Jag har inte heller läst de värsta kommentarerna som man hänvisar till, men jag har läst riktigt otrevliga kommentarer, även på kristna bloggar.

    Som sagt så tror jag inte att problemet är att man är anonym. Som du skriver så är det ju lätt att hitta på en identitet som inte är min riktiga.

    Jag önskar bara att skribenter mer vågar ge sig in i den debatt de skapat. Om jag påstår något eller skriver något som är viktigt för mig, då borde jag också fullfölja diskussionen med mina läsare. Kanske beror det på tidsbrist, eller på bristande ansvar att många skriver ett blogginlägg och sedan lämnar kommentarsfälten fria?

    Jag vill gärna diskutera och höra hur andra människor tror, tänker och tycker. För mig är det utvecklande och lärorikt. Jag kanske till och med kan bli påverkad och ändra åsikt i någon fråga.

    Ha en fortsatt trevlig lördagskväll.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte4 september 2011 19:56

    Insiktsfull betraktelse, som vanligt. En ofta förekommande anledning till att utgivaren/artikelskribenten inte bemöter kommentarer är väl att de ofta är "off topic" eller långsökta, kanske egentligen avsedda för en annan artikel som p g a innehållets känslighet var spärrad för kommentarer.
    Men jag lyfter på hatten för Dig som alltid bemöter kommentarer med en vänlig följdkommentar! Och, Petter, ja, tyvärr, jag gnuttat på soldatmamman då och då, men den har förfallit, tyvärr, så jag avstår från att kommentera där.

    SvaraRadera
  6. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Hoppas att helgen i Sala varit trevlig. Själv har jag legat med feber i helgen.

    Det finns säkert många anledningar till att utgivaren/skribenten inte bemöter kommentarer. Kanske är det bättre att stänga kommentarfälten om man inte orkar eller har tid och lust att bemöta responsen på det man skrivet?

    Samtidigt är det för mig obegripligt att inte svara eller stänga av kommentarfälten. Det är ju som att stoppa fingrarna i öronen, då jag sagt det jag vill, och vägra lyssna på någon annan.

    Tack för hattlyften...

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  7. Thorsten Schütte4 september 2011 20:46

    Hej igen, Krister! Helgen var underbar, en lyckad sommarfinal. Hoppas Du kryar på Dig. I fall Du kan läsa tyska, här en mycket insiktsfull betraktelse om vett och etikett på nätet:
    http://www.spiegel.de/netzwelt/web/0,1518,783458,00.html
    Min enkla regel är att jag på nätet bara skriver det jag skulle våga säga till personen i fråga om vi skulle sitta vid samma fikabord och det jag vågar underteckna med mitt fulla namn. Annars får det vara, och det har hänt att jag skrivit, läst, insett att det inte möter kriterierna ovan och tagit bort igen. Men visst gör jag felbedömningar och klavertramp, bara den inget gör gör inget fel!
    Folk borde läs lite mera mellan raderna och lite mindre syssla med att märka ord!

    SvaraRadera
  8. Thorsten Schütte4 september 2011 20:48

    Helgen i stugan var en fantastisk sommarfinal. Hoppas, Du kryar på Dig!
    Insiktsfull och hoppingivande inlägg om vett och etikett på nätet för den som kan läsa tyska:
    http://www.spiegel.de/netzwelt/web/0,1518,783458,00.html

    SvaraRadera
  9. God morgon Thorsten och tack för dina kommentarer.

    Som vanligt är jag pigg igen då det är dags att jobba...

    Jag tycker att det är en bra regel att inte skriva något som man inte kan säga direkt till personen. Det försöker jag även tillämpa då jag talar om människor.

    Tyvärr är jag inte särskilt duktig på tyska. Jag läste in 2-årig gymnasietyska på tre månader för att komma in på Karlberg. Jag fick inte besked om att det var ett krav förrän i april och skolan började i september. Det var bara att kasta sig in i det och tenta i slutet av juni.

    Jag ska försöka och återkommer säkert om det är något jag inte förstår.

    Ha en trevlig vecka efter en lyckad sommarfinal.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  10. Thorsten Schütte5 september 2011 07:35

    Tack, Krister! Dubbelt inlägg för det första kvitteras des med ett felmeddelande. Du behöver inte späka Dig genom tyskan, andemeningen med den tyska artikeln var att allt inte går att reglera med lagar och förbud, inte internet heller, men att man kan hoppas på att det växer fram vett och etikett där vad tiden lider.
    Ha en bra arbetsvecka!

    SvaraRadera
  11. Annika Einarsson6 september 2011 08:42

    Hej på er och hej på dig Petter, roligt att du också är här, genom Thorstens försorg. :-) På bl a soldatmammans blogg kallade jag mig Öbon.

    Krister, det ligger mycket i det du skriver om bloggar, artiklar och kommentarer. Jag tycker det är bra många gånger att kunna vara anonym eller använda sig av ett alias, det finns ändå saker man kan behöva påtala utan att man ska känna en oro för den egna säkerheten, om det nu kan handla om ett politiskt spörsmål t ex. Men fortfarande ska man naturligtvis hålla en ton som inte kränker andra.
    Den som driver bloggen har ett ansvar för att diskussionen inte faller ur ramen. Jag följer flera mer eller mindre politiska bloggar, de flesta ägda av meningsmotståndare, men när vi ligger för långt från varandra och jag bara blir tvärarg, surfar jag vidare. Det är faktiskt så enkelt.

    SvaraRadera
  12. Thorsten Schütte6 september 2011 11:47

    Känner med hedrat av att bloggkompisarna Öbon/Annika och Petter har följt med till den här fina bloggen. Lovar dock att vara mindre aktiv än hos soldatmamman, så Krister hinner med sitt jobb också (och jag med mitt, har syndat något på nåden under arbetstiden under min mest intensiva tid...).

    SvaraRadera
  13. Hej Thorsten, Annika och Thorsten - igen.

    Tack för era kommentarer.

    Jag tycker också att det är roligt att Annika och Petter hittat hit. Ni behöver inte bekymra er för att jag inte hinner med mitt jobb, för att jag ska svara på era kommentarer. Jag svarar när jag har tid och min ambition att svara alla som kommenterat ligger fast tillsvidare.

    Annika, du har en poäng i att man inte behöver läsa det som gör en upprörd, samtidigt är det tråkigt om det bara är de som håller med som läser ens blogg. Då blir det ju ingen diskussion och ingen utveckling.

    Det är i kommentarerna som skribenten märker om det han/hon skrivet, landar på det sätt som man önskat. Jag tycker också att kommentarerna fördjupar diskussion och vidgar åtminstone mina vyer om man inte håller med till 100 %. Dock behöver man ju inte bli otrevlig bara för att någon inte delar ens åsikter eller synpunkter.

    Vad för ämnen vill ni att jag ska ta upp på här på bloggen?

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  14. Thorsten Schütte6 september 2011 20:38

    Hej Krister!
    Den blandning av ämnen Du tar upp i Din blogg känns lagom, en blandning av mera lättsamt och mera allvarligt. Och att det glimtar igenom funderingar och hjälp att vara kristen i vardagen, i vår röriga värld, det känns bra!
    Personligen tycker jag alltid om när man tar upp en, kanske redan sönderdiskuterad, frågeställning ur en ny, överraskande synvinkel. Som ett kanske udda exempel: Många diskuterar Belgiens sönderfall i Flandern och Valloniet. Betydligt färre vad som händer med det lilla tyskspråkiga området Eupen-Malmedy, vilket kan ge problemet en ny belysning.

    SvaraRadera
  15. Hej Annika,Krister,Thorsten och alla andra.Jag har liksom Annika kommenterat på en del politiska bloggar och när jag vänligt ifrågasatt någonting specifikt dom skrivit så har det ofta blivit att jag fått en brysk kommentar tillbaka.Dom verkar mao inte vilja ha en diskussion.Liksom Thorsten tycker jag att denna blogg kombinerar lättsamma och mera allvarliga ämnen på ett bra sätt./Petter

    SvaraRadera
  16. Hej Thorsten och Petter!

    Tack för er feedback på mina blogginlägg.

    Jag brukar själv mycket sällan kommentera på andra bloggar - har bara gjort det en handfull gånger. När jag började skriva blogg så fick jag rådet att kommentera på andra bloggar för att få fler läsare.

    I mitt uppdrag som kyrkoherde så vill jag inte bli partipolitisk. Jag ska kunna arbete med och för förtroendevalda som tillhör olika nomineringsgrupper. Flera av dem har sin tillhörighet i politiska partier. Det innebär dock inte att jag inte har politiska åsikter om vårt samhälle. Dock vill jag vinkla dem i förhållande till min kristna tro.

    Petter. Jag tror att många bloggskrivare inte vill ha en diskussion. De vill sprida sina åsikter och skapa starka känslor kring sitt budskap.

    Thorsten. Där går jag bet. Jag har ibland inbillat mig att jag är ganska allmänbildad, men Belgiens sönderfall eller Eupen-Malmedy har jag inga som helst kunskaper om. Vid tillfälle ska jag försöka sätta mig in i problemen, men jag räknar inte med att jag kan skriva om dem.

    Ha en fortsatt bra vecka.

    Krister

    SvaraRadera
  17. Thorsten Schütte7 september 2011 09:03

    Krister, Du behöver ej fördjupa Dig i Belgiens nutidshistoria, det var endast ett något krystat exempel på att få nya infallsvinklar på en konflikt. Ofta fungerar det lilla då som en lupp för att studera huvudproblemet.
    Och, även om jag själv numera är medlem i ett politiskt parti (MP) gör det inte att jag nu filtrerar allt genom detta partis glasögon. Även för mig förblir den viktigaste aspekten hur jag lever mitt liv som kristen i denna ding ding värld, politiskt samhällsengagemang är endast en del av detta.

    SvaraRadera
  18. Annika Einarsson7 september 2011 10:54

    Hej igen. Jag säger som Petter, när man som kommentator på vissa bloggar, som har en tydlig politisk inriktning, vill diskutera, kanske utveckla något eller komma med fakta som inte bloggägaren har med (och det kan det ju finnas tusen skäl till) och blir mer eller mindre dängd i skallen med ett "du är xyz-extremist" eller "hur står det till med läsförståelsen", är det lätt att tröttna.
    Jag är varken v-märkt eller sd-märkt, utan någonstans däremellan ;-)

    Det jag ofta vill, är att komma med en motfråga, dels för att jag önskar en fördjupning av bloggaren i det aktuella ämnet, dels för att det inte ska bli så ensidigt. Jag vill inte ha "åh, just det, du har alldeles rätt" utan mer, "hm, det tänkte jag inte på, jag ska fundera på det". Någon provokation är det absolut inte tal om. Jag uttrycker mig på samma sätt som jag gör här på denna blogg.

    När det gäller ditt ämnesval, så kan jag bara säga att jag uppskattar det.

    Melodikrysset brukar jag inte lösa, så de inläggen tittar jag inte på. När du skriver om kristendom, läser jag mer noggrant, men eftersom jag inte riktigt vet om jag är kristen eller ej, eller om jag kanske ska kalla mig agnostiker, så kommenterar jag inte. Än. Jag känner mig vansinnigt oskolad i ämnet, så konfirmerad jag är.

    En kyrkoherde som tidigare var verksam i vår församling flyttade till en annan församling och startade där något hon kallade vvv-grupper, dvs vågavaravelig (eller något sådant, det är nu många år sedan vi sågs). Jag skulle önska att hennes efterträdare hade något liknande här.
    Å andra sidan, det ÄR redan mycket verksamhet, med soppluncher, öppen förskola, (där nästan bodde min dotter och jag innan hon började på kommunal förskola, dåvarande komministern satt på golvet, med ett legokors om halsen och lät barnen klättra runt. Det var hans förtjänst att jag sökte medlemskap i svenska kyrkan igen, efter att ha stått utanför i 25 år), öppna föreläsningar, måndagsträffar, torsdagsträffar, syförening ...

    SvaraRadera
  19. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag är tacksam för att du inte förväntar dig att jag ska sätta mig in i Belgiens nutidshistoria.

    Jag kommer att fortsätta skriva om små och stora frågor utifrån mitt kristna liv. För mig är tron död om den inte fungerar i mitt vardagsliv. Att vara kristen handlar inte om att leva vid sidan av verkligheten.

    Som någon sa: "Leva i världen, men inte av världen".

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  20. Hej Annika och tack för din kommentar.

    Jag delar helt din uppfattning att det i kommentarerna blir en fördjupning. Där ser jag om jag missat målet eller om det jag ville förmedla inte "föll i god jord".

    Som präst så förmedlar jag min syn på kristen tro i predikan, men där finns det inte någon möjlighet att kommentera, förutom vid kyrkkaffet. Dock vet jag hur svårt det är att säga till prästen att jag förstod inte vad du sa, eller hur tänkte du egentligen?

    När det gäller mina predikningar så brukar jag prova dem på bl a min fru, innan jag håller dem. Hon kan säga att hon inte förstår eller att något är otydligt.

    Att skriva en blogg är ju att prova mina tankar och få respons på dem. Därför är kommentarer väldigt viktiga för mig. Genom dem tvingas jag tänker ett varv till, förtydliga mig eller till och med ändra åsikt.

    Du kanske borde prova melodikrysset? Vi kan hjälpas åt, via bloggen.

    När det gäller kristen tro och religion så finns det inga "dumma" frågor eller "oskolade" påstående. Jag tror att all religion handlar om en enda sak i botten - att vilja. Det är precis som alla andra relationer - om jag inte vill så fungerar det inte.

    Vad roligt att du hittade tillbaka till kyrkan.

    De flesta församlingar har ett brett och varierat utbud av verksamheter.

    Trevlig kväll.

    Krister

    SvaraRadera
  21. Thorsten Schütte8 september 2011 08:01

    Att provpredika till hustrun - det är en bra idé. Och om predikanten vid en predikan känner det väldigt angeläget att få frågor och gensvar då kan man ju säga: i just den här predikan får Du avbryta mig, alternativt att det finns tillfälle för frågor/kommentarer efter predikan.
    Just svåra frågor är även lämpade för dialogpredikan, där man kan bolla och belysa i samverkan.
    Sedan bör både predikan som får avbrytas och dialogpredikan vara undantag, inte regeln, annars kan det bli slentrian.
    I vår församling tar nu Daniel och jag höjd för en dialogpredikan igen, på domsöndagen.
    Melodikrysset är nog inget för mig, jag trivs bäst i "(sedan länge) döda kompositörers sällskap", klassisk musik. Eldeman i P2 brukar jag däremot lyssna på understundom.

    SvaraRadera
  22. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag missade att svara dig i går.

    Jag brukar prova vigseltal och begravningstal på mina anställda, titt som tätt. Vi har inte "traditionen" att man avbryter prästen i predikan, men du har väckt en tanke hos mig. Vi har provat att utvärdera våra gudstjänster och predikan för några år sedan. Även om det var anonymt, så sitter det långt in hos våra gudstjänstbesökare att komma med negativ feed-back. Det blir oftast tack för predikan.

    Jag har också provat dialogpredikan, vid några tillfällen. Det är en bra form, då det är "svåra" texter och ett "tungt" ämne där det finns många svar. Jag hoppas att ni får till en lika bra dialogpredikan som ni hade förra gången.

    Själv är jag "allätare", vad gäller musik. Jag gillar allt från klassisk till pop och reggae.

    Ha en fin dag.

    Krister

    SvaraRadera
  23. Thorsten Schütte9 september 2011 16:00

    Hej Krister! Ja, det är just svåra frågor som låter det kännas angelägen med dialog och återkoppling, på ett eller annat sätt.
    Jag känner tillförsikt inför nästa dialogpredikan, vi ska ha en första träff och genomgång redan i onsdag om detta. Daniel är noggrann och har framförhållning, vilket jag uppskattar.
    I musik har jag svår med för många dissonanser, därav mitt störda förhållande till nutida musik. En dissonans fyller sin funktion som undantag och avbrott, som "Barrabam" i Bachs Matteuspassion, men jag flyr kontinuerligt gnissel...

    SvaraRadera
  24. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    En dialogpredikan kräver helt andra förberedelser och mer tid, än en vanlig predikan. Tyvärr är det många som använder dialogpredikan på samma sätt som läraren i skolan använde grupparbete - det vill säga när man inte förberett sig.

    Jag har också svårt för musik som jag inte finner melodiös. Det finns något jag gillar i alla genrer, men jag har svårt för en del modern jazz, techno och heavy-metal. Kanske är det för att jag tycker att de är melodilösa.

    Bach är ju den femte evangelisten och jag uppskattar många av hans stycken. En del kan jag tycka att han borde avslutat lite tidigare. Det är som om de startar om på nytt, precis när man är inställd på att det ska ta slut.

    Ha en trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  25. Thorsten Schütte10 september 2011 08:18

    Exakt, Krister, grupparbete - det är oftast en pina.
    Det Du säger om Bach stämmer för mig in på arior som ibland känns som en oändlig loop. Jag föredrar körsatserna!
    Ha även Du en fin helg!

    SvaraRadera
  26. Hej Krister! Jag heter Ulf Hjertén och jag gillar tonen i din blogg. Thorsten och Öbon har jag träffat på förut på "Soldatmammans pratisar" men upplever också jag att där blir man mer och mer ensidig och föraktet för mångfald och islam blir allt tydligare. Just nu är jag spänd på hur valen i våra grannländer ska gå. Jag har varit mycket i Danmark genom åren och eftersom jag alltid försöker läsa tidningar i det land jag besöker har jag på senare år känt vämjelse när jag märkt att man inte riktigt vågat ta spjärn mot Dansk Folkepartis öppna mångfaldsförakt. Hoppas strömmen vänder. De senaste 40 åren har jag varit en regelbunden predikant i Sv. Kyrkan och noga följt debatten om kyrkans identitet. Jag hoppas du har rätt Krister att man börjar bli mera tolerant mot meningsmotståndare i de olika lägren. Jag är inte säker på att du har rätt men vi kan ju hoppas. För att man ska våga vara öppen mot andra och bejaka mångfald behöver man ju själv ha en trygg förankring någonstans. Och var någonstans kan en kristen ha den förankringen annat än i relationen till mannen från Nasaret! Ju närmare honom ju lättare blir det att föra en öppen och hyfsad dialog med företrädare för andra religioner. Så väl mött!

    SvaraRadera
  27. Hej Ulf och tack för din kommentar.

    Tack också för din vänliga feedback.

    Jag hoppas och ber för att jag ska ha rätt i mina antagande om att debatten blivit mer saklig och mindre av smutskastning.

    Jag följer också valet i Danmark, inte minst för att jag har mina rötter där.

    Precis som du, så tror jag att det är lättare att ha en dialog med andra, om jag är trygg i mig själv och med vad jag står för.

    Det enklaste sätt borde vara att tänka; "Vad skulle Jesus ha gjort? Vad skulle Jesus ha sagt". Även om han alltid hade ett tydligt budskap och stod för vem han var, så såg han den den enskilda människan i varje möte.

    Det är i honom som jag vill ha min kristna identitet.

    Med vänliga hälsningar.

    Krister

    SvaraRadera
  28. Hej Ulf, roligt att du också hittat hit./Petter

    SvaraRadera
  29. Thorsten Schütte11 september 2011 20:16

    Hej Ulf!
    Vad glad jag blir att se Dig här! Och jag är lika spänd som Du inför valen i Danmark och Norge. I Norge kan man hoppas på samma effekt som efter mordet på Anna Lindh: Uppslutningen (då i Euro-omröstningen, nu i kommunalvalen) blev stor, men man röstade efter eget huvud, just för att visa att demokratin fungerar!

    SvaraRadera
  30. Annika Einarsson13 september 2011 09:59

    Men vad härligt, nu är vi ännu fler som "känner" varandra sedan tidigare :-).

    SvaraRadera