torsdag 22 september 2011

Att möta det obegripliga

De flesta av oss har byggt vår förståelse av omvärlden utifrån att det alltid finns en orsak bakom det vi ser och möter. Det är ett axiom, i vår världsbild, att orsaker alltid åsamkar en verkan. Det gör att vi försöker tolka och förstå våra liv, med någon form av logiskt resonemang. Om A så B och så vidare.

Vad vi inte alltid tänker på, är att detta sätt att resonera, bygger på att det finns någon form av logik. Det är logiskt att en orsak ger en verkan. När vi slaviskt följer detta sätt att analysera våra erfarenheter, då upplever vi ibland att saker blir obegripliga. Jag tror inte att jag är ensam om, att inte alltid förstå det jag är med om.

Det finns en orsak som inte är det minsta logisk i sin verkan, och det är känslan. Om det är känslor som styr verkan, då kan vi inte alltid genom logik hitta orsaken. Känslor är nämligen inte logiska, även om de framkallas av en orsak. Känslor är inte heller förutsägbara även om vi kan förstå dem. Vi känner det vi känner, och våra känslor styrs inte alltid av en yttre och logisk verklighet. Känslor påverkas inte av logik utan endast av handlingar.

När jag möter något som för mig är obegripligt, då brukar jag fundera över om det är en känsla som är orsak till den verkan, som jag inte förstår. Om inte annat så begriper jag, att jag inte kan bemöta det obegripliga med ett logisk resonemang, jag måste bemöta det jag inte förstår med en handling.

9 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte22 september 2011 21:54

    Det är nog inte svartvitt, gränsen mellan känsla och logik är flytande. I mångt och mycket är känslor och intuition tidigare, förmedvetna erfarenheter som man omedvetet blixtsnabbt relaterar till. Det är bl a därför att känslor och intuition ofta (dock inte alltid) leder rätt.
    Snygga nya bilder på Dig, förresten!

    SvaraRadera
  2. Inte helt säker på att jag begriper ditt resonemang, men fick mig att fundera. Tänker mig att det obegripliga nästan alltid är intressant - om vi inte förkastar det - för det tvingar oss ut i andra banor. Man vill ju, trots allt, som människa, göra det obegripliga begripligt. Eller?

    SvaraRadera
  3. Hej Carolina och Thorsten och tack för era kommentarer.

    Carolina - jag tror att du begripit mitt resonemang. Det obegripliga är intressant just för att vi inte begriper det. Jag tror att det obegripliga blir begripligt om vi vågar se att det ibland inte är logiskt, utan att det är känslor som ligger bakom en situation eller ett resonemang. Jag vill också försöka förstå andra människor och situationer jag är med om. Om vi förkastar något, så blir det aldrig begripligt.

    Thorsten - jag tror att intuition oftast leder oss rätt, om vi vågar lita på den. Intuition bygger inte på logik utan på en omedelbar förnimmelse. Däremot tror jag inte alltid att känslor leder oss rätt.

    Jag skiljer på intuition och känsla. Jag tänker att intuition är medfött, men att känslor bygger på erfarenheter och upplevelser. Intuition kan inte riktigt beskrivas eller förklaras. Intuitionen kommer med detsamma, medan känslor kommer efter ett tag. Känslan behöver bearbetas men intuitionen är spontan.

    Om jag ska fortsätta min distinktion så innebär det att en situation eller en händelse kan framkalla känslor som inte är relevanta, även om de är en logisk följd av det som hänt. Det "logiska" i min reaktion kan inte omgivningen se och tolka, eftersom de inte bär mina erfarenheter.

    Likadant tror jag det är då vi möter ett resonemang eller situation där vi inte får ihop logiken. Om vi prövar att förstå utifrån att det är en känsla som ligger bakom det vi möter, då tror jag att vi snabbare och enklare förstår. Jag tror att mycket av det vi läser, lyssnar på och är med om, egentligen handlar om något annat än det som skrivs, sägs eller görs. Det kan handla om att tillfredsställa ett känslomässigt behov eller bearbeta en känsla.

    Ungefär så tänker jag.

    Thorsten - tack för feedbacken.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  4. Thorsten Schütte23 september 2011 08:03

    Ja, det är klart, det finns en glidande skala känsla - magkänsla - intuition - instinkt. Och mycket mera av det våra medmänniskor och vi själva gör är baserat på dessa än vi ofta vill kännas vid.
    Nu blir den en solig höstdag vid stugan (jobbar 60 % med i regel ledig on och fr, vilket är min viktigaste "medicin")!

    SvaraRadera
  5. Hrrmm-för mig är intuition summan av allt jag varit med om som människa-dvs. alla känslor jag förnimmt som liten bebis tills dess att logiken kan sägas ha utvecklats. När vi är små drivs vi av omedelbara impulser, känslor som vi sedan tränas i att hålla i schack. Logik kan vi träna genom exempel och erfarenheter.Känslor sätter ibland krokben för logiken och logiken sätter ibland krokben för känslan. När jag var i A-stan jobbade vi mycket med känslor. Om "intuitionen" sade (summan av tidigare och nuvarande känslor men även erfarenheter) hade vi mandat, alla envar, att avbryta vårt uppdrag och åka tillbaka till campen. Kanske låter märkligt då vi är tränade att fullfölja uppdraget men vår teamchef resonerade annorlunda-mkt klokt. Nu hände det dock endast att vi avbröt två ggr under våra ca 8 månader..Intressant att tänka på magkänsla, intuition och instinkt. Min övertygelse är att de alla bottnar i våra erfarenheter som finns lagrats både i det medvetna såväl som i det undermedvetna..
    Fina bilder på dig och trevlig helg önskar jag er, Mia

    SvaraRadera
  6. Tycker Thorsten sammanfattar det hela på ett bra sätt.Jag har inte gått högskola,endast tvåårigt yrkesgymnasium en gång i tiden men antar att det nämnda ingår i ämnet psykologi eller möjligen filosofi,rätta mig om jag har fel.Ha det så trevligt i stugan under helgen Thorsten.Trevlig helg Krister,Carolina och alla andra läsare.Här i Göteborg är det bokmässa i helgen,ska dit i morgon,alltid lika intressant varje år, oavsett vad man är intresserad av finns det alltid något som passar.Har sett att bla Svenskakyrkan brukar ha mycket olika evangemang där. /Petter

    SvaraRadera
  7. Hej Thorsten, Mia och Petter och tack för era kommentarer.

    Jag tycker, precis som Petter och Mia, att Thorsten gjort en bra distinktion mellan olika typer av känslor. Jag gillar den.

    Mia, du sätter fingrarna på det jag försökt förklara, men som är så svårt att sätta ord på. Då jag var i Afghanistan hade jag precis samma anvisningar till teamet - lita på din magkänsla/intuition/instinkt. Känns det konstigt så avbryt direkt. Det inträffade bara en gång i vårt team, då var det jag som hade en diffus känsla av att något inte stod rätt till och avbröt uppgiften. Samtidigt sköts två norrmän strax norr om vårt område.

    Jag skiljer på intuitiva känslor - som mycket väl kan vara erfarenhetsbaserade - och andra känslor - som i mångt och mycket bygger på personlighet, erfarenheter och upplevelser.

    Att styras av magkänslan är för mig inte samma sak som att låta mig styras av mina känslor. Jag kan bli rädd utan att det finns någon anledning till det. För mig är det inte skäl att avbryta uppgiften. Men att ha en magkänsla/intuition/instinkt är inte det samma som att få en känsla av rädsla.

    Bakgrunden till mitt inlägg handlar om när vi inte förstår en människas sätt att resonera eller en när vi befinner oss i en situation som vi inte förstår. Att då lita till vår intuition är viktigt.

    Men jag tror också att det är viktigt att tolka resonemanget eller situationen utifrån känslor och inte bara genom logik.

    En rädd människa är inte alltid logisk. En kaotisk situation kan bero på att någon reagerat känslomässigt eller på grund av att någon styr med känslor. Då går det inte att tolka situationen med logik. Ungefär där ligger mitt budskap.

    Det handlar också om att jag inte kan övertyga mina egna eller andras känslor med ett logiskt resonemang. Det kan bara handlingar göra.

    Trevlig helg önskar jag er i Sala, Österrike och i Göteborg.

    Krister

    SvaraRadera
  8. Thorsten Schütte23 september 2011 18:50

    Det var en härlig dag i stugan, familjen spretar åt olika håll i morgon, men troligen åker vi dit på söndag igen.
    Angående logiken i människornas ageranden är min utgångspunkt att de allra flesta handlar logiskt och rationellt inom sina referensramar, men sedan kan dessa ju vara förvrängda och modifierade av massor med saker jag inte har någon aning om, känslorna är en del av detta.
    När det gäller beslut i kritiska situationer är nog de som stannar till några sekunder och sedan fattar ett beslut överlevarna i de flesta fallen, de som inte tänker efter alls riskerar lätt att springa åt galet håll. Berättelserna från Estoniaöverlevande t ex tyder på detta.

    SvaraRadera
  9. Hej igen Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag tror också att människor många gånger drivs av logiska och rationella överväganden. Lika säker är jag på att det finns känslomässiga behov eller obearbetade och icke-hanterade känslor bakom de saker som för omgivningen blir obegripliga.

    Precis som du så tror jag att intuition i kombination med rationella övervägande gör att man klarar svåra och komplicerade händelser.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera