tisdag 11 oktober 2011

Religionsdialog III

Under eftermiddagen har vi i Järfälla Kristna Råd fördjupat vårt samarbete ytterligare. Under flera år har vi pratat om att vi skulle vilja inleda en dialog med andra religioner i Järfälla. Inte för att vi pratat färdigt om ekumeniken, utan för att vi ser det som vårt kristna uppdrag att ha goda relationer med de som lever i samma samhälle som vi.

Under ledning av en av världens mest kunniga i religionsdialog, Andrew Wingate, samtalade vi om vårt samhälle och vilka som bor och verkar där. Vi pratade om varför vi ska inleda en dialog med de andra religionerna, som är representerade i Järfälla, och vad dialogen ska leda till. Vi fick ställa de frågor vi funderat över och vi fick sätta ord på oro, rädsla och bekymmer, men också på förväntningar, möjligheter och förhoppningar.

Under februari 2012 kommer vi tillsammans i JKR att arbeta vidare med religionsdialog. I första steget handlar det om att skaffa oss mer kunskap och trygghet. Jag ser redan fram emot spännande och givande dagar i februari 2012, under handledning av Andrew Wingate.

För mig blir det allt mer klart att kyrkan måste ha en dialog med människor av annan religiös övertygelse. Det räcker inte med att lämna i fred, tolerera eller respektera. Vi måste få en relation där vi når längre och djupare än tolerans och respekt.

2 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte12 oktober 2011 20:19

    Det är nog bara genom religionsdialog och personliga möten vi kan förhindra att andra religioner, just nu mest islam, svärtas ner. Med samma selektiva citerande ur bibeln, främst GT, som islams belackare använder hos koranen kan kristendomen och judendomen visas i lika ofördelaktig dager.

    SvaraRadera
  2. God kväll Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag delar helt din uppfattning.

    Vi måste börja prata med människor som har en annan tro än vi har. Det vore ju konstigt om man inte pratade med människor som inte har samma politiska ståndpunkt som man själv har.

    Samtidigt har jag stor respekt för de som är rädda, osäkra och reserverade. De flesta känslorna bottnar nog i att man inte ser eller förstår syftet med att inleda en dialog. Man tror att vi ska bli likadana och tro på samma sätt, vilket naturligtvis inte är målet, eller ens önskvärt.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera