söndag 2 oktober 2011

Vigselrätt

Efter att ha "läst i fatt", allt det jag missat på kristna bloggar och i kristna tidningar, då jag varit på klostret Bose, kan jag konstatera att veckans stora ämne varit Svenska kyrkans vigselrätt. I Kyrkomötet diskuterar man om man kan vara präst i Svenska kyrkan, om man inte har någon vigselrätt. Frågan har till och med varit med på Aktuellt under bästa sändningstid.

Som kyrkoherde följer jag självklart Svenska kyrkans ordning och är lojal mot de beslut som vårt högsta beslutande organ tar. Jag tillhör den grupp som önskar att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och att vi ska viga även i juridisk mening. Vigseln är en av de kyrkliga handlingar som betyder mest för våra tillhöriga. De flesta vill på sin stora dag, öppna upp för att det finns någon/något som är större och viktigare än de själva. Jag kallar denna/detta, för Gud. Alla brudpar jag träffat vill ha Guds välsignelse för det stora och viktiga beslut de tagit.

Ska vi då inte skilja på den juridiska delen och välsignelsen?

Jag tror inte det. Att dela in människors liv, i en profan del och i en religiös del, är att förminska dem och det religiösa livet. Vi människor är komplexa varelser som inte kan dela upp våra liv i olika sektorer. Är jag kristen så är det något som omfattar hela mitt liv. Jag är kristen då jag betalar räkningar, lämnar eller hämtar på dagis, tvättar bilen, städar, spelar golf, är ledig eller arbetar. Att då plötsligt dela upp min kärlek i en världslig del och en religiös del, vore för mig främmande.

Jag bejakar att Svenska kyrkan ska behålla sin vigselrätt och jag bejakar äktenskap mellan både särkönade och samkönade par. Jag tycker att det är Svenska kyrkans uppgift och jag vill att vi ska erbjuda människor att sammanlänka sina liv och sin kärlek, i en enhet.

Vad ska man då göra med de präster som inte vill viga samkönade, eller som inte vill viga alls?

Jag har inget färdigt svar på den frågan, däremot har jag några frågor och funderingar. Måste alla präster förrätta vigslar? Är det en teologisk fråga, en ordningsfråga eller en arbetsrättslig fråga? Hur ska församlingen kunna fullgöra sitt uppdrag om det inte finns någon präst i församlingen som har vigselrätt? Är det en fråga för Kyrkorådet eller kyrkoherden? Vad kostar det att alltid anställa en präst utifrån? Är det rimligt att församlingsborna ska stå för den kostnaden? Om inte, vem ska göra det? Vad händer med den präst som får sin vigselrätt återkallad av Kammarkollegiet? Får han/hon "sparken"? Blir han/hon av med ämbetet? Hur kommer brudparen att uppleva att vigas av en präst som är tvingad till att göra det?

Jag behöver tänka igenom denna fråga flera varv till, innan jag kommer fram till en fast och tydlig ståndpunkt.

Vad tycker du?

2 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2 oktober 2011 20:10

    Ingen enkel fråga, men personligen upplevde jag som Du att det är smidigt med "one stop shopping", det är så mycket annat att hålla reda på när man gifter sig och varje krångel man slipper är bra.
    Sedan måste man hitta vägar att bemöta präster som ej känner sig frimodiga att viga samkönade par med respekt, det borde gå att lösa om god vilja finns från båda sidor!

    SvaraRadera
  2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag delar din uppfattning om att det inte är någon enkel fråga.

    Vad gäller samkönade vigslar så tror jag att de väljer en präst som de vet kommer att viga dem med glädje. Det borde i praktiken inte vara något problem. Problemet är när prästen "lämnar tillbaka", sin vigselrätt och alltså inte kan viga vare sig samkönade eller särkönade par. Är det en del av att vara präst? Vad säger arbetsgivaren osv.

    Kan en präst vägra utföra de uppgifter som ligger i uppdraget?

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera