tisdagen den 17:e juli 2012

Nattvarden

Förra veckan startade jag en diskussion på Facebook. Den kom i början att handla väldigt mycket om nattvarden. I dagarna pågår samma diskussion på en känd prästs blogg. Jag kan konstatera att nivån på diskussionen är olika. På Facebook upplevde jag att diskussionen var respektfull och man mötte varandra, mer med nyfikenhet och frågor, än med fördömande påstående.

På den kända prästens blogg, handlar diskussionen i kommentarerna, mer om vem som har rätt och vem som har fel, vem som är si och vem som är så. Kort sagt kan man säga att diskussionen på Facebook handlade om teologi, men på den kända prästens blogg, handlar det om åsikter och synpunkter. I kommentarerna skiljer man inte på sak och person. Man skiljer inte heller på konsekvensen av teologin - det vi kallar pastoral omsorg och själavård - och teologin i sig själv. Man drar vittgående teologiska konsekvenser av någon annans pastorala förhållningssätt.

Vår kyrkas tro är att Jesus Kristus är närvarande i, över och under nattvarden. Martin Luther skriver i den lilla katekesen; "Altarets sakrament är vår Herre, Jesu Kristi, sanna kropp och blod, under brödet och vinet...". På "kyrkiska" kallar vi det realpresens eller konsubstantiation.

I Kyrkoordningen för Svenska kyrkan står att nattvarden är ett sakrament, en helig handling. Det är den, därför att Jesus instiftat den och det står i bibeln att så skedde, samt därför att den innehåller Jesu ord och jordiska element.

För att nattvarden ska kallas nattvard, enligt Kyrkoordningen, ska den innehålla fyra objektiva saker. Det ska vara: 1. bröd, 2. vin, 3. intsiftelseorden, 4. och den ska ledas av den som är behörig att utöva kyrkans ämbete som präst. Detta är de objektiva saker som "krävs", för att den måltid man firar, ska kallas, och vara nattvard, samt för att Jesus Kristus ska vara närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod.

Det står inte, i Bibeln, Bekännelseskrifterna eller Kyrkoordningen, vilken alkoholhalt vinet ska innehålla. Det står kort och gott vin. Det står inte vilken typ av bröd, utan det står kort och gott, bröd. Sannolikt gick det inte på vare sig Jesu eller Martin Luthers tid att framställa vin som var alkoholfritt. Å andra sidan kunde man förmodligen inte heller på denna tid framställa glutenfritt bröd. Inte heller hade man plastgranar, rättvisemärkt kaffe eller högtalaranläggningar med hörselslinga. Kanske visste man inte på den tiden var alkoholism och glutenallergi var för något?

Frågan om alkoholhalten är inte i första hand, teologisk, den är pastoral, det vill säga en följd av teologin.

Det finns många teologiska skäl och anledningar till att vi firar nattvard. De Martin Luther framhåller i den lilla katekesen är: syndernas förlåtelse, liv och salighet. Men det finns även andra teologiska argument, som gemenskap med Gud, mina medmänniskor, med dem som gått före oss, som åminnelse av Jesus Kristus och som ett offer.

I varje given situation måste prästen göra en bedömning av i vilken kontext nattvarden firas, och vilka av alla teologiska skäl som just nu väger tyngst. Så länge han eller hon inte ger avkall på de bestämmelser som Kyrkoordningen anger, så är det nattvard. Ingen kan påstå något annat och ingen kan dra slutsatser av prästens teologi, på grundval av hans eller hennes pastorala förhållningssätt, utan att föra ett samtal med honom/henne.

Att jag personligen, delar den kända prästens åsikter och föredrar nattvard med alkoholhaltigt vin, är en personlig åsikt och ett personligt tyckande, som inte har med teologi eller pastoral omsorg att göra. Det handlar helt enkelt om en känsla.

Att jag tycker att teologi och pastoral omsorg måste dras till sin spets och vara konsekvent, det är en annan fråga.

7 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte18 juli 2012 17:18

    När jag läser Din beskrivning av Nattvarden, som jag instämmer i, känner jag en stor sorg över att inte kunna ha nattvardsgemenskap med våra katolska systrar och bröder. Jag undrar om jag kommer att uppleva en ändring av detta under min livstid...

    SvaraRadera
  2. Thorsten, vi kan bara hoppas och be för att det blir så. Dock är jag mycket tveksam om så kommer att ske. Förhoppningsvis om det startar underifrån i de ekumeniska råd som finns runtom i världen...

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte19 juli 2012 22:14

    Ja, just det, det är nog underifrån det måste komma. Följer med intresse den katolska reformrörelsen Wir sind Kirche/katolsk vision. Där händer en hel del!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är spännande med reformrörelser. Det verkar finnas en rörelse även i Svenska kyrkan, som vill tillbaka till våra rötter.

      Radera
  4. Thorsten Schütte23 juli 2012 16:52

    Intressant. Har Du en bra länk till den av Dig nämnda rörelsen inom Svenska Kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten.

      Det handlar mer om min känsla, än en faktisk rörelse. Den är inte organiserad, men genom att gå in på "Dagens kyrkas" bloggportal får man en aning om vad som är på gång. Min känsla bygger på att jag följer ett antal kyrkliga bloggar och kommentarerna på dem. Jag följer också artiklar och kommentarer på Kyrkans tidning och Dagen, där jag anar samma rörelse.

      Med vänliga hälsningar

      Krister

      Radera
  5. Thorsten Schütte23 juli 2012 18:27

    Aha, tack!

    SvaraRadera