tisdag 7 juli 2009

Vart tog sommaren vägen?

Efter flera veckors fint väder så har regnet kommit. Några är glada och nöjda över att det blivit lite svalare, andra är ledsna och besvikna över att det fina vädret försvunnit.

För min del spelar det ingen roll. Jag bryr mig faktiskt inte om vilket väder det är. Vädret är något jag inte kan påverka, så därför lägger jag ingen energi på det.

Jag tycker om när det är fint väder så att jag kan sitta på balkongen men jag tycker lika mycket om att sitta i soffan och läsa en bok och lyssna på regnet som öser ner.

Jag älskar att spela golf, men gör det precis lika gärna i regn som i solsken. När jag gjorde lumpen fick jag lära mig att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Från början tyckte jag att det var en hurtfrisk klyscha, men numera tycker jag att det är ett bra förhållningssätt till vädret. Jag har alltid paraply, regnjacka, regnbyxor, sydväst och en regnvante med mig i bagen. Regn ska inte få hindra mig att göra det jag vill. Jag vill inte vara beroende av vädret.

Men jag inser att andra människor i högsta grad är beroende av väder och vind. Varje morgon när jag tar min morgonpromenad, då lyssnar jag på väderprognosen. Klockan 05.55 kommer det en sjöväderprognos. Jag minns när jag hade en segelbåt och var beroende av vädret, om inte annat så för säkerhetens skull. De som seglar, de som lever av och på havet och all sjöfart är i högsta grad beroende av vädret.

Men det finns även andra som är beroende av vädret för sin överlevnad. För många äldre, hjärtsjuka och överviktiga så är varmt väder ett fullständigt lidande. För de som har semester och har planerat sol och bad, så är regnet frustrerande. Det finns inget väder som är bra för alla och som alla är nöjda med.

Vilket väder gillar du? Hur mycket låter du vädret påverka dig?

måndag 6 juli 2009

Varför bloggar jag?

En kompis till mig frågade om denna blogg var en "egotripp", andra har frågat vad syftet är och vad jag vill uppnå med att skriva en blogg. Kanske borde jag berättat det i mitt allra första inlägg.

Som jag tidigare skrivet så har jag fått förtroendet att bli kyrkoherde i Järfälla församling från och med den 1 januari 2010. Jag har varit kyrkoherde i Jakobsbergs församling sedan år 2000. Innan dess var jag praktikant 1994, pastorsadjunkt 1997 och komminister 1998 i församlingen.

Det innebär att anställda, förtroendevalda och församlingsbor i Jakobsberg i stor utsträckning känner mig. De känner mig i min profession som kyrkoherde, men de känner också en personlig sida av mig. Den privata Krister är det inte så många som känner och så ska det vara. Även om min privata sfär är ganska liten så är det min och bara min.

När vi nu ska bilda Järfälla församling, så vill jag ge de anställda, förtroendevalda och församlingsbor som upplever att de inte känner mig, en möjlighet - om de vill - att lära känna mig på ett professionellt och personligt plan.

Det är mitt syfte och det är det jag vill uppnå med att skriva denna blogg. Den som vill kommentera, fråga, diskutera eller samtala med mig, är välkommen att skriva här i bloggen, eller ta kontakt med mig, via mejl eller telefon.

Man kan ju undra när man känner en människa?

Jag tror att jag känner en annan, när jag har en egen bild av honom eller henne. När jag har en bild som jag skapat själv och inte en bild jag fått, genom vad jag hört ryktesvägen eller genom vad andra berättat för mig. Jag tror att jag känner en människa när jag har en bild av henne genom vad jag själv har upplevt och erfarit.

söndag 5 juli 2009

Tills döden skiljer oss åt, del 1

Precis som för alla andra präster som är i tjänst på sommaren, så fylls mina helger så här års av vigslar. Jag är glad över att Svenska kyrkan har vigselrätt. Vigslar är något av det absolut roligaste i mitt jobb. Det är otroligt givande och spännande att få lära känna brudparet i samtal innan vigseln och det fantastiskt meningsfullt av få vara delaktig på en av deras livs största dagar.

Några jag känner tycker att kyrkan borde släppa vigselrätten med motivet att så många i alla fall skiljer sig. Jag håller inte med. För några år sedan gjorde vi en undersökning i församlingen kring vad det var som gjorde att människor stannade kvar som medlemmar i kyrkan. Det som framkom i den undersökningen var att just vigseln var det tillfälle då de kände att kyrkan betytt mest för dem. Kontakten med kyrkan var viktigare vid vigseln än vid något annat tillfälle i deras liv. Resultatet av den undersökningen är att vi i Jakobsbergs församling varje år bjuder in de som det senaste året har ingått äktenskap, eller fått välsignelse över sitt partnerskap, till en festkväll med middag och musik. Vi bjuder även på barnpassning för de som så önskar.

Vad gäller skilsmässa, så är det viktigt att alla förstår, att i vår kyrka så är äktenskapet inte ett sakrament. Man lovar inte Gud något, man lovar inte prästen något, man lovar inte kyrkan något och man lovar inte släkt och vänner något. Vi finns med som vittnen. Brudparet ger sina löften till varandra, inför vittnen. De enda som har rätt att bryta ett avtal, är de som ingått det med varandra, det vill säga brudparet.

Andra av mina vänner tycker att äktenskapet är ett förlegat sätt att leva i dagens samhälle. Jag håller inte heller med dem. Jag har inte mött ett enda brudpar som inte tagit sitt äktenskap på största allvar. Även om det finns andra och likvärdiga samlevnadsformer, så är äktenskapet det som de flesta känner är rätt för dem. Det betyder inte att alla andra former av samlevnad är fel.

Äktenskapets djupaste syfte är att ge liv. I klassisk kristendom finns det tre krav för att det ska vara ett äktenskap: 1. Det ska vara ingånget av fri vilja. 2. Det ska ske offentligt. 3. Det ska innehålla någon form av sexualitet. Sexualitetens ursprungliga syfte var att få barn. Men det är inte alla som kan eller vill få barn, deras äktenskap är precis lika mycket värt som andras. Det är därför jag säger att det djupaste syftet är att ge liv. Barn är ett sätt att ge liv, men att ge liv kan också innebära att stå vid varandras sida, hjälpa och stötta varandra, acceptera varandras egenart och utveckling, tillåta varandra att växa och så vidare.

Ett äktenskap där någons liv krymps och förtvinar, ger inte liv. Ett äktenskap där en eller båda parterna inte mår bra och känner att de inte får eller kan ge liv, är inte ett riktigt äktenskap. Ett äktenskap där någon eller båda lider, är inte ett äktenskap i ordets rätta bemärkelse.

Jag känner många änkor och änkemän som älskar sin man eller fru, långt efter att de lämnat detta livet. Gör de fel? Nej, självklart inte. Den död vi talar om i äktenskapets löfte är inte den fysiska döden. Det är kärlekens död. Kärleken dör när den inte får näring och liv.

Kärlekens död är inte så mycket en känsla som en vilja. Alla vi som är gifta vet att våra känslor för vår partner går upp och ner. När vi säger "jag älskar dig", då menar vi olika saker vid olika tider. Ibland menar vi att vi hyser starka känslor, det pirrar i magen, jag vill vara nära. Andra dagar menar vi att jag är lojal mot dig, jag ställer upp, jag finns här för dig, vi hjälps åt, även om jag just nu inte hyser de där varma känslorna.

I löftena som ges i vigseln uttalar brudparet en viljeyttring. "Jag vill älska dig..." Kärlekens död är när vilja inte längre finns. Den dag jag av hela mitt hjärta säger, jag vill inte, jag vill inte ens försöka, då är kärleken död.

Någon frågade varför gräset alltid är grönare på andra sidan. Svaret är: förmodligen, för att man vattnar det...

lördag 4 juli 2009

Melodikrysset vecka 27 - 2009

Efter min extra långa morgonpromenad kunde jag konstatera att jag inte vann förra veckan heller... Även dagens melodikryss sändes inför publik. Anders Eldeman inledde musikveckan i Mora.

Dagens kryss började med Östen med resten som sjöng "Hon kommer med solsken". Vad jag minns var de med i melodifestivalen med den sången.

Nästa melodi var "Tiotusen röda rosor", som var populär när jag var liten. Melodin skulle ge ett svar från växtriket: ros.

Sedan sjöng Tage Danielsson en sång som andades politikerförakt, "Glada amatörer". I texten klagade Tage på proffspolitiker och önskade glada amatörer i politiken. Jag brukar säga att man inte kan vara riktigt professionell om man inte är amatör. Amatör kommer från samma ord som kärlek. En amatör gör det han eller hon gör, av kärlek och glädje. Ett proffs som inte har glädje i det han eller hon gör, är inte riktigt professionell.

Barnvisan som vi hörde var "Mors lilla Olle" och den har skrivets av Alice Tegnér.

Dagens andra melodifestivalsång var "Tango, tango". Hon som sjöng på engelska var Petra Nielsen.

Evert Taube brukar vara med i melodikrysset. Han är väl en av de mest kända och produktiva svenska visförfattarna. I dag fick vi höra hans " länge skutan kan gå".

Därefter kom en av mina absoluta ungdomsfavoriter, fast på franska. När jag var liten så sjöng jag ofta Anna-Lena Löfgrens "Lyckliga gatan".

Ytterligare en av mina barndomsfavoriter följde därefter. Den första film jag såg på bio, vad jag minns, var "Sound of Music". Jag och min syster såg den flera gånger och varje gång skämdes jag för att hon snyftade. Vi fick höra "Do, re, mi".

Dagens tredje sång från melodifestivalen var "Se på mig" med Jan Johansen. I dag fick vi höra den med sång på engelska. Den här sången har jag med glädje använt många gånger i andakter för konfirmander och ungdomar.

Landet som skulle förknippas med en melodi måste vara Österrike. Jag kände igen melodin, men har ingen aning om vad den heter. Jag har förmodligen dansat vals till den på någon bal.

Johnny Logan, från Irland, har vunnit Eurovisionschlagerfestivalen tre gånger, om jag minns rätt. Nittonhundraåttiosju vann han med "Hold me now".

Dagens sista fråga handlade om det första och det tredje ordet i den inledande textraden. Melodin har skrivits av Mats Paulsson och har varit med flera gånger tidigare i melodikrysset. Melodin börjar med "Det går en vind över vindens ängar".

Jag tror att jag har klarat även dagens kryss. De är lite lättare på sommaren. Inte heller i dag har jag behövt googla för att kunna svara på frågorna. Däremot har jag googlat för att få fördjupade kunskaper om melodierna, artisterna och upphovsmän/kvinnor.

Nu ska jag åka i väg för att ha en vigsel.

Ha en skön dag i sommarvärmen!

fredag 3 juli 2009

Fredagsmys

Fredagsmys har blivit ett begrepp i vår tid. Det används i reklam och man pratar om det på arbetsplatser, på tunnelbanan och över mobiltelefon. Har även sett det användas på Facebook.

Jag har funderat över vad fredagsmys egentligen är. Betyder det att arbetsveckan är slut och man har helgledigt? Hur är det då för de som jobbar helger? Eller betyder det att fredagen är avdelad för något särskilt, kanske familjen? Betyder fredagsmys att man äter något särskilt? Dricker ett glas vin? Äter godis och chips?

Är fredagsmys motsvarigheten till barnens lördagsgodis? Eller är fredagsmys ett försök att uppnå en känsla? Vilken i så fall? Ersätter fredagsmys den judiska sabbaten eller aftonen som vi för gick in i efter lördagens helgsmålsringning? Har lördagen blivit fredag?

För mig betyder fredagen oftast att jag somnar tidigt eftersom jag är trött efter veckans arbete. Fredag betyder också att det inte är något kvällsjobb, om inte polisen ringer och vill ha handräckning.

Ofta tittar jag igenom tv-tablån för att spetsa in mig på ett särskilt intressant program. Ännu hellre tittar jag på golfkanalen, men som sagt, jag somnar tidigt på fredagar. Så hur spännande programmet än är eller hur bra golfen än presenteras, så kommer John Blund och hämtar mig kring 22.00.

En speciell känsla jag ofta har på fredagar är när jag stänger ytterdörren bakom mig. Det är en känsla av att, nu behöver jag inte gå ut mer i dag, om jag inte själv vill. Kan det vara fredagsmys?

Denna fredag ska jag förbereda morgondagens vigsel och välja psalmer inför söndagens gudstjänster, kanske påbörjar jag även predikan. Men förmodligen somnar jag i soffan som jag brukar på fredagskvällar. Det är kanske det som är mitt fredagsmys?

Vad är fredagsmys, för dig?

torsdag 2 juli 2009

Fånga Dagen!!!

För några år sedan hade jag en ring på vilken det stod "Carpe Diem". Jag gav ringen till min flickvän(numera min fru), när jag åkte hem från Afghanistan, och hon stannade kvar i Kabul.

Första gången jag hörde uttrycket var i filmen "Döda poeters sällskap", som är en av mina favoritfilmer. Jag tyckte att uppmaningen, "Fånga Dagen", passade mig och mina mänskliga tillkortakommanden,

Därför hade jag under flera år "Fånga Dagen", som mitt livsmotto. Ringen, köpte jag, för att hela tiden påminna mig själv om det jag behövde jobba med i mitt liv. Det handlade om:
- att inte missa tillfället,
- att inte planera så långt i förväg, att jag inte såg det som var rakt framför mig,
- att inte ha sådan kontroll att jag inte kunde vara spontan,
- att inte vara så strukturerad att jag inte fick tid att umgås,
- att inte oroa mig, så mycket och ta ut bekymmer i förhand.

Någon har sagt: "Nittionio procent av det du oroar dig för, kommer aldrig att inträffa". Därför tyckte jag att "Carpe Diem" - "Fånga Dagen", var ett bra motto och det tycker jag fortfarande.

Jag gillar särskilt att Dagen, stavas med stort D. Det betyder att alla dagar är speciella och unika. Dagen kommer aldrig tillbaka utan den finns här och nu. Varje dag är ett uruppförande som aldrig kan plagieras eller kopieras.

I dag har jag "Fångat Dagen". Jag har spelat golf med förvaltningschefen... Att han vann, spelar absolut ingen roll. Jag njöt av solen, värmen och varje sekund. Det fanns inget annat i mina tankar än en liten vit boll, och nästa slag...

onsdag 1 juli 2009

En bra dag, med mening och innehåll

Min dag började 04.30 då jag vaknade utan att klockan ringt. Tog en riktigt lång promenad från Hagsätra, via Rågsved till Fagersjö och sedan via Huddinge tillbaka. Det enda djur jag såg var en ensam igelkott.

På jobbet har jag haft meningsfulla uppgifter, givande samtal och ett gott samarbete. Under eftermiddagen fastnade jag lite i min "bekymmerspåse". Det var ett så kallat "I-landsproblem". Ett av datorns program fungerade inte...

Mitt i min frustration slog det mig att lidande har en mening... Utan våra "bekymmerspåsar" sker ingen utveckling. Det är i lidandet, frustrationen och meningslösheten som nya vägar hittas. Det är i det som gör ont, som vi hittar nya lösningar. Det är i problemen som vi utvecklas.

Det vill säga om det ligger i vår personlighet och i vårt förhållningssätt.

Är vi inte problemlösare, fastnar vi lätt i gnäll och klagosång.

Innan natten kommer, vill jag tacka:
Tack för en dag som varit meningsfull.
Tack för de människor och situationer som jag i dag fått möta.
Tack för det som påmint mig om allt det jag behöver lära.
Tack för att jag fått lära känna dig lite bättre.