För några år sedan hade jag en ring på vilken det stod "Carpe Diem". Jag gav ringen till min flickvän(numera min fru), när jag åkte hem från Afghanistan, och hon stannade kvar i Kabul.
Första gången jag hörde uttrycket var i filmen "Döda poeters sällskap", som är en av mina favoritfilmer. Jag tyckte att uppmaningen, "Fånga Dagen", passade mig och mina mänskliga tillkortakommanden,
Därför hade jag under flera år "Fånga Dagen", som mitt livsmotto. Ringen, köpte jag, för att hela tiden påminna mig själv om det jag behövde jobba med i mitt liv. Det handlade om:
- att inte missa tillfället,
- att inte planera så långt i förväg, att jag inte såg det som var rakt framför mig,
- att inte ha sådan kontroll att jag inte kunde vara spontan,
- att inte vara så strukturerad att jag inte fick tid att umgås,
- att inte oroa mig, så mycket och ta ut bekymmer i förhand.
Någon har sagt: "Nittionio procent av det du oroar dig för, kommer aldrig att inträffa". Därför tyckte jag att "Carpe Diem" - "Fånga Dagen", var ett bra motto och det tycker jag fortfarande.
Jag gillar särskilt att Dagen, stavas med stort D. Det betyder att alla dagar är speciella och unika. Dagen kommer aldrig tillbaka utan den finns här och nu. Varje dag är ett uruppförande som aldrig kan plagieras eller kopieras.
I dag har jag "Fångat Dagen". Jag har spelat golf med förvaltningschefen... Att han vann, spelar absolut ingen roll. Jag njöt av solen, värmen och varje sekund. Det fanns inget annat i mina tankar än en liten vit boll, och nästa slag...
torsdag 2 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar