Människofiskare

Har precis varit i Gysinge och fiskat. Det var inte myggen som var värst utan blåsten. När jag stod där vid Dalälven funderade jag över "Apostladagens" evangelium. Jesus kallar Simon Petrus och hans vänner att följa honom, inte för att fiska fisk utan för att fiska människor.

Liknelsen är kanske obegriplig för den som inte fiskar. För att fånga fisk måste man ha kunskap om var fisken står. Om jag inte vet var fisken är, då kan jag inte fånga den. När jag lokaliserat fisken måste jag ta mig dit. Ska jag använda båt, vadarstövlar eller kastspö?

Även den som ska "fånga" människor måste ta sig till den plats där människorna befinner sig. Det går inte att stå i kyrkan, om människorna är på sina arbetsplatser. Det fungerar inte att jag står på torget om folket är i skolan.

När jag hittat rätt plats, måste jag välja redskap. Ska jag använda nät? Flugspö? Kastspö? Eller meta?

För att veta vilket redskap jag ska använda när jag fiskar, krävs att jag "känner" fisken, fiskevattnet, vädret och övriga omständigheter. Detsamma gäller vid "människofiske". Jag måste känna människorna, demografin, miljön och de lokala omständigheterna som råder på den plats där jag försöker "fånga" människor. Våra redskap när vi "fångar" människor är våra handlingar. Det enda hållbara sättet att "fånga" människor är att de blir nyfikna på oss, på grund av våra handlingar.

När jag fiskar måste jag välja hur jag ska agna. Hur stora maskor ska det vara i nätet? Vilken fluga ska jag välja? Ska jag använda spinnare eller ett skeddrag? Ska jag agna med mask eller maggot?

När vi ska "fånga" människor kan vi agna våra redskap - det vill säga våra handlingar - med ett:
- vänligt ord,
- ett leende,
- seende ögon,
- lyssnande öron,
- en varsam beröring,
- en hjälpsam hand,
- en tyst bön.