Sila mygg och svälja elefanter

Läste i dag på kyrkans tidnings webbsida, att en präst som kommit för sent till högmässan blivit friad av domkapitlet, eftersom det var "en engångsförseelse". Kan inte för mitt liv förstå att domkapitlet inte svarar att de inte hanterar den typen av ärende. Att någon kommer för sent, måste väl ändå vara en arbetsgivarfråga och inte en fråga för ett domkapitel? Jag undrar vad det signalerar att domkapitlet hanterar ärendet som om prästen är misstänkt för att ha brutit mot sina prästlöften eller allvarligt skadat det anseende ett präst bör ha, men nu frias? Om han kommit för sent flera gånger, hade han fått en erinran då?

Än mindre kan jag förstå den eller de som anmält prästen för att han kommit för sent. Det hela blir ännu mer obegripligt då det var söndagen efter omställning till sommartid. En dag då många kommer för sent, eftersom de glömt att ställa om klockan.

Har församlingsbor föreställningen om sin präst att han eller hon är, eller ska vara, ofelbar? Finns det inte utrymme för att en präst skulle kunna försova sig eller komma för sent?

Visst ställs det och ska det ställas, höga krav på en präst och dennes livsstil. Det går inte att säga en sak i predikstolen och göra en annan i sitt eget liv. Men man kan ju undra om det finns förväntningar på att prästen ska vara mer än människa? Har inte även präster rätt att göra fel och begå misstag? Åtminstone så länge det inte beror på lättja, slarv eller missbruk?

Predikar inte kyrkan förlåtelse?

Ibland möter jag människor som tycker att det är skönt att präster är som folk är mest. Vi röker, dricker ett glas vin eller en öl, har personliga problem och måste hämta och lämna på dagis. Samtidigt finns det en stor grupp människor som vill ha prästen på en piedestal. Han eller hon ska sitta där som ett monument över det goda. När prästen inte lyckas med det, vill de genast få ner honom eller henne från piedestalen, rulla vederbörande i tjära och fjädrar och låta denna löpa gatlopp.

Är detta rimligt? Stämmer det med kyrkans förkunnelse?

Nej, inte i vår lutherska kyrka. I vår kyrka är vi alla syndare och rättfärdiga på en och samma gång. Ingen är perfekt och det är precis som det ska vara. Prästen är inte präst för att han eller hon, är för mer eller bättre än någon annan, han eller hon är präst trots att de är som alla andra. Präster är inte präster för att de står närmare Gud än andra, utan präster är präster därför att kyrkan, genom biskoparna, förordnat dem att vara det.

I samma nättidning läser jag att en präst är med i Sverigedemokraterna. Ingen verkar ha brytt sig om det, ingen verkar ha anmält vederbörande och inget domkapitel verkar ha reagerat.

Anmäla den som kommer för sent, men acceptera den som är med i Sverigedemokraterna, är inte det, att sila mygg och svälja elefanter?